Portersteken - öl och mat i ljuvlig kombination

Boveteöl och blåmögelost

2012-01-27T18:30:00.000+01:00

Efter middag på libanesisk restaurang med bara rödvin till maten, följt av Sherlock Holmes på bio, var jag väldigt sugen på en liten bit god öl. Fram ur kylen åkte en flaska Boogoop, men den var inte ensam. Sällskapet utgjordes av en bit blåmögelost, några kex och en klick päron- och fikonmarmelad. Uppdukat för en god avslutning på kvällen alltså!

Boogoopen sitter på en riktigt len och fin maltkropp med mjuka vetetoner. Låt er inte luras av en beskrivningen bara, den sitter nämligen inne på ett rejält tryck i smakerna. Toppa allt det med en rejäl dos humle så har ni den här ölen i ett nötskal. En öl som troligen mår bättre av att drickas nu snarare än att lagras i några år, i alla fall enligt min smak.

Till osten passade den fint, vilket faktiskt var lite oväntat för mig då barley wine och mögelost kanske inte är någon klassisk kombo. Med den söta touchen från marmeladen och kexens brödighet så blir det dock riktigt fint. Harmoni mellan fruktighet i marmelad och öl såväl som mellan vetetoner i kex och öl, toppat med att ostens sälta lyfter fram ölens bästa sida.

Så när Boogoopen kommer till bolaget på onsdag, köp en flaska eller tre och pröva med lite ost till.

BA Folkis fyllde 4

2012-01-20T10:07:00.001+01:00

För femton timmar sen,
när de fyllde fyra år
fick de en ny öl av Närke

En fin pale ale,
när de fyllde fyra år
som de sen så länge hade kvar

Folkungagatan FolkAle,
ja så hette den
en gång var den bara min,
och vi älskade varann

Folkungagatan FolkAle,
dess nos den var av humle,
ja den var min bästa vän,
när jag drack den igårkväll.

Första upphällningen av FolkAle

När jag trillade in på BA Folkungagatan och deras lilla 4-årskalas vid 16.15 igår, en kvart efter öppning, var det fortfarande relativt lugnt i lokalen och jag kunde slå mig på ner i baren mellan Manker och Kristopher från Närke. Det dröjde dock inte länge innan det blev tätt mellan bloggare, bryggare, importörer och andra ölnördar som strömmat till för att fira födelsedagen. En av dagens stora attraktioner var förstås deras nya husöl, Folkungagatan FolkAle, en pale ale på 4,7% som bryggts exklusivt till dem av Närke. När det fatet öppnades, prick klockan 18.00, så blev det helt plötsligt väldigt trångt i baren och det tog inte många minuter att tömma första fatet. Det var en riktigt trevlig liten bekantskap med en förföriskt krämig maltighet som basade över en humlearom med ett väl avvägt tryck. En riktig folkale, indeed. Den enda jag noterade som var lite skeptisk var Bark som tyckte den var lite för kärv, men han var också i en klar minoritet.

FolkAlen i glaset

Det var också en annan öl som hade premiär ikväll, nämligen Hökarängen IPA från Pang Pang. En av de bästa öl jag druckit från den senaste vågen av nya bryggerier i Sverige. Det rör sig om en västkust-IPA med alla de säkra korten i humleuppställningen. Det här var också en öl om väldigt många valde att prova under kvällen och det dröjde inte många timmar innan det gapade tomt på dess hyllplats i kylen. De flesta av oss som provade den delade åsikten att den var riktigt trevlig i början men inte höll ända in i kaklet utan dog av lite grann. Definitivt lovande för att vara från ett så pass nytt bryggeri och nu får vi hoppas att de fortsätter på det inslagna spåret.

Skebo Indira Pale Ale blev jag också nyfiken på och beställde in en pint av. Med sina 6% är det Skebos näst starkaste öl (enligt Ratebeer) och bland de öl jag har provat från dem så håller jag denna som bäst tillsammans med Sovereign. En riktigt gräddig och fyllig maltighet toppad med en kryddig, höig och apelsinig humlighet. Mycket engelsk, mycket god.

Sedan kom min mat fram på bardisken, deras långbakade brässerade lammben med rotsakscreme. Köttet trillade av benet om man bara tittade på det och gifte sig helt otroligt härligt med rotsakscremen. Till detta valde jag att dricka en Duchesse de Bourgogne 2010 som de hade på fat. För er som inte är bekanta om denna klassiker så är det en sötsyrlig flandersk öl med massor av ek, körsbär, mandelmassa och rödvinsvinäger. Sötman och de runda körsbärssmakerna var delikata till lammet och rotfrukterna, som ju även dem sitter inne på en del sötma, medan syran lyfte och lättade upp allting. Man längtade ständigt till nästa tugga och klunk samtidigt som man nästan blev ledsen över att det förr eller senare skulle ta slut. Jag var lyrisk! Helt klart den bästa maten jag ätit ute i Sverige på väldigt länge, kanske någonsin, och därtill var det också en av de bättre kombinationerna av öl och mat på länge.

Darren och jag blev sedan bjudna på en flaska Fimbulvinter av HåGe. Bitch Please och Nögnes Sunturnbrew kan båda slänga sig i väggen, det är så här en rökig barley wine ska smaka. Riktigt smarrigt! Jag hade också en lång diskussion med HåGe om amerikanarnas lite märkliga vana att stoppa alla sina stora, starka och extrema öl i stora flaskor istället för att göra som i Europa där de ölen oftast hamnar på mindre flaskor. Jag tror ju att det beror på att det är ovanligt att småflaskor säljs för sig där borta, på de flesta affärer måste man köpa ett helt sexpack av småflaskorna. Bombers däremot säljs för sig. Å andra sidan ligger det ju verkligen en poäng i att en bomber med en öl på 10+% är lite väl mycket om man inte kan dela den med någon och kan dessutom verka vara en uppmuntring till att dricka mer.

Massor av bekantingar fanns på plats och det vart mycket mingel, småprat och långa diskussioner. En mycket trevlig kväll och om bara tågen tillbaka till Uppsala hade gått lite senare så hade jag gärna stannat kvar till stängning. Tack till BA Folkungagatan och alla som var där för en trevlig kväll!

USA-provning med tunggung

2012-01-19T01:03:00.000+01:00

Januari 2012 lär gå till min personliga historia som den bästa ölmånaden någonsin. Om något kan slå de senaste 17 dagarna så tänker i alla fall inte jag klaga. Alla grymma öl och provningar i USA, följt av gårdagens provning, det är så att man blir själaglad. Om du gillar DIPA och imperial stouts, och inte känner för att bli avundsjuk just idag, så ska du nog inte läsa vidare om gårdagens provning. Du har blivit varnad!

Micke, Micke, Mattias, Mattias och Johan (vi är inte så bra på det där med namnspridning i vår provningsgrupp), och så jag då, samlades hemma hos mig igår kväll för att prova igenom ett gäng öl jag hade med mig hem från USA. Innan vi gick in på kvällens huvudattraktioner i form av DIPAs och imperial stouts, så värmde vi upp smaklökarna med lite lättare öl. Jag tänkte inte skriva så mycket mer om det än att Choco Stout från Wartmann stod ut ordentligt med en smak som påminde läskigt mycket om sån där hasselnötsnougatkräm på små minipåsar, och Marabou Schweizernöt.

Med uppvärmningsölen avklarade bad jag de andra att gå ut i hallen och vänta medan jag hällde upp tre stycken öl. Här skulle det minsann bli blind DIPA-provning! För den första DIPA-omgången valde jag ut Surly Abrasive Ale, Russian River Pliny the Elder och Midnight Sun Cohoho, tre öl från helt olika delar av USA. Jag var i humlehimlen bara av att hälla upp ölen, och det var riktigt glada miner när alla fick komma in och sätta sig ner igen och känna humledofterna strömma upp ur glasen. Gissningarna flödade på de första två öl medan ingen hade en aning om vad den mörkare Cohoho kunde vara. Lite kul att det var flera som tänkte att den första ölen, alltså Abrasive, kanske kunde vara Pliny. Jag tror i alla fall att alla var överens om att Abrasive var klart godast. Alla var dock riktigt bra med riktigt sköna humlekäftsmällar. Den dagen som svenska bryggerier lär sig att använda humle på det här sättet kommer jag att vara en glad man. Cohoho stack ut lite då den är brygd med brunsocker, honung och enbär, vilket å ena sidan la till en extra dimension men å andra sidan också tog bort fokusen från humlen. För de som tycker det är spännande med buteljeringsdatum så kan jag meddela att Plinyn var buteljerad 15/12 och alltså var ganska precis en månad gammal. De andra två har jag inga exakta datum på, men jag skulle tro att Abrasive var ungefär lika gammal och Cohoho något äldre, då det är en julöl och de kommer ju normalt ut lite tidigare än i mitten av december.

De andra fick återigen lämna rummet medan jag hällde upp nästa tre DIPAs. Heady Topper visade sig innehålla en hel del sediment som följde med ner i glasen, men det glömde man lätt när man luktade och smakade på ölet. En fantastiskt trevlig DIPA som jag tror att alla sex höll som den klart bästa i omgången, och det var sedan lite blandade röster om huruvida den eller Abrasive var bästa av de totalt sex DIPAs vi provade. I förra omgången hade de flesta testat Plinyn tidigare och i den här gången var det Hop Stoopid som flera hade prövat tidigare. Ändå var det ingen som plockade den. Blindprovningar är svåra! Fast framförallt är de väldigt roliga och lärorika. Jag hade gärna provat dessa blint själv också, och försökte få någon av de jag bor med att hälla upp öl åt oss så det i alla fall skulle bli halvblint för mig, men alla hade andra planer för kvällen. Som en anekdot så låg alla sex öl i dessa två omgångar på 8 %, så det var ingen som gynnades eller missgynnades av avvikande alkoholhalt.

Innan vi gick över på en omgång med imperial stouts så smet jag emellan med Alesmith Barrel Aged Decadence 2008 (flaska nr 27 av 433), en barley wine som blivit lite syrlig av fatlagringen, samt en Tilquin Gueuze för att rensa smaklökarna lite. Decadence luktade riktigt trevlig av bourbon, karamell, vanilj och fudge, men syran i smaken förstörde tyvärr väldigt mycket. Lite syrlighet hade kanske kunnat passa ölen, men det här var alldeles för mycket. Tilquin uppskattades av alla, en riktigt bra gueuze som jag tyckte påminde en hel del om Cantillons motsvarighet. Kanske inte så konstigt i och med att de har köpt vört från bland annat just Cantillon.

Till sist kom vi då till de tunga stouterna. Återigen var det blindprovning för de övriga. För den som bryr sig om sådant så kan man notera att tre av dem ligger på Ratebeers topp 50 över all världens öl. Dessa fyra herrar visade verkligen på vilka stora skillnader det finns mellan olika typer av imperial stouts. Darkness är en humlad variant, utan att humlen eller bitterheten går överstyr. Mycket bra balans mellan smakerna och vi var flera som höll denna som den bästa av de fyra. Marshal Zhukov var väl den mest klassiska imperial stouten av de fyra, med en något kraftigare och tyngre smak än Darkness. Även denna var rätt så välbalanserad, men hade inte samma nyansrikedom och lena smak som Darkness. Speedway är brygd med kaffe, vilket verkligen blev tydligt i det här sällskapet, men det gjorde också att den saknade den balans som fanns i de första två. Vissa gillade det, vissa gillade det inte. Jag noterade att den smakade rätt annorlunda mot när jag drack den på fat i San Diego. Till sist har vi då Dark Lorden, ölet som skapade och hajpade releasedagseventen i USA. Den går alltså bara att köpa på Dark Lord Day, ett event på bryggeriet ute i Munster som man måste köpa biljett till. Folk reser från när och fjärran till den folkfest som eventet blivit. För min del var det första gången jag provade denna eftertraktade best, men eftersom jag provade "vanilla bean brandy"-varianten i USA så visste jag ungefär vad jag kunde förvänta mig. En tung och närmast sliskigt söt imperial stout är vad det är, lite i stil med Tokyo* om man ska jämföra med någon öl som går att få tag på i Sverige. Det är bra, men det är verkligen inte världsklass. Nä, det var Darkness som var stjärnan i denna omgången, såväl för mig som för de flesta andra. I den här omgången var det ingen som gissade något rätt på ölen utan ledtrådar.

Slutsatsen från kvällen var att Surly är ett bryggeri att försöka få tag på fler öl från, då Abrasive och Darkness var bland de klart bästa ölen i ett hårt motstånd denna kväll. Hela kalaset rundades av med en Hoppin' Frog B.O.R.I.S. Royale, bara för att liksom.

Stone Vertical Epic 11.11.11

2012-01-12T08:27:00.000+01:00

Den senaste ölen i Stones serie Vertical Epic är en sorts stark mörk belgare som är kryddad med chili och kanel. Det är den nästa sista ölen i serien och den kommer att släppas i ett begränsat antal på Systembolaget den första februari. Här i Kalifornien har den förstås redan kommit ut och jag sitter och sippar på den i skrivande stund.

När den får värma upp lite i glaset, eller i mitt fall en plastmugg (man tager vad man haver), så blir den riktigt len i smaken med en mjuk chokladighet och fruktighet med ett lätt chilisting. Jag hade inte kunnat plocka ut att det var just kanel i om jag inte visste om det, men det finns en kryddighet som ger en extra dimension till ölet och när man vet om det så känner man, långt bak, att det är kanel. En sipparöl vars styrka ligger i dess lenhet och många smaknyanser snarare än en massa överdådiga smaker.

Utan att vara någon expert på området kan jag tänka mig att den här ölen kan vara rätt så trevlig till en mildare cigarr, då jag även uppfattar en mild tobakston. Äppelpaj med vaniljsås borde också kunna funka, kanel och äpplen gillar ju varandra och ölen är tung nog att ta sig an en efterrätt. Brownies och liknande chokladiga skapelser bör den också klara av, där jag tror att chilitonen kan matcha riktigt väl. Inte heller vore den bortkastad på ordentlig mat av det något tyngre slaget. Instinktivt känns en mild men mustig köttgryta perfekt. Det är en tung öl på stor flaska så dela den gärna med en god vän eller två.

Pizza Port, Toronado och Alpine

2012-01-11T18:21:00.000+01:00

De senaste dagarna har vi varit i San Diego, som man väl får anse vara en av huvudstäderna för amerikansk craft beer (eller kraftöl som en lokal morgontidning så fint översatte det förut), med bryggerier som Stone, Alesmith, Lost Abbey/Port Brewing, Green Flash, Ballast Point etc etc. Dock har jag faktiskt inte besökt ett enda av dessa ställen, en uppoffring som jag fick genomlida nu när jag är ute och reser med vänner som inte är lika inne på öl som mig. Självklart har jag sett till att inte gå törstig för det, och dessutom finns det ju mycket kvar att utforska när jag kommer till San Diego nästa gång. För det lär bli fler gånger.

Till att börja med så stannade vi till på Pizza Port i Carlsbad, en av fyra Pizza Portar, som alla ligger längs kuststräckan mellan Los Angeles och San Diego. Detta var ett lunchstopp så det blev bara en flight med fyra prover, nämligen Whambo, Hater, Bagby's Last Stand och ölet med kanske världens bästa namn, Kung Fu Elvis. Den sistnämnda var också den bästa av de fyra. En APA med allt man vill ha i humleväg: citrus, tallkåda, grapefrukt, och exotisk frukt, och allt det på en torr, krispig bas med drag i beskan. De övriga tre var också bra men stack inte ut lika mycket. Det fanns väl omkring 20-25 olika öl från Pizza Port att välja på, samt ungefär lika många andra öl, mestadels från mer eller mindre lokala bryggerier. Såg bland annat en imperial stout med chili och choklad från Sierra Nevada som jag inte sett någon annanstans. Jag var riktigt sugen på att prova den, men ett helt glas imperial stout vid lunchtid kändes som för mycket, i alla fall just den dagen. Om man ändå åker igenom Carlsbad så är detta ett rekommenderat vattenhål, men är man bara i San Diego så finns det så pass många andra pubar och bryggerier att hålla sig sysselsatt med, och dessutom finns Pizza Ports öl på många fler ställen än bara deras egna krogar.

Ett ställe som man verkligen bör besöka i San Diego är Toronado, som även dem har väldiga många öl från Pizza Port, samt förstås många andra bra fatöl och en mycket större lista på flasköl än systerpuben i San Francisco. Det är inte riktigt samma speciella, inkörda stämning här som i San Francisco men det vägs upp av allting annat. På våra två besök här hann jag igenom många öl som jag länge viljat pröva, och hade jag bara haft tid och pengar hade jag kunnat gå hit många kvällar till. Hair of the Dog Doggie Claws var en av höjdpunkterna här, en mycket välbalanserad barley wine med en lenhet som gjorde att jag fick kolla två gånger på årgången, det var nämligen en flaska från 2011. Jag hade lätt tagit att den var lagrad i 3-4 år. När vi var där på måndagen fick man alla fatöl från San Diego för tre dollar glaset, så jag passade på att dricka bland annat Speedway Stout och några fler öl från Pizza Port. Maten här var bra för en pub, så man kan ta en helkväll med middag och öl om man vill, vilket var precis vad vi gjorde första kvällen.

Andra kvällen käkade vi på något mer eller mindre random ställe innan. Det visade sig att de hade Coronado Islander IPA på fat, en till riktigt bra IPA. Vi hade även tänkt stanna till på Hamilton's Tavern, en till pub som många rekommenderar, men då vi kom dit var det redan fullpackat med folk så vi åkte vidare. Att döma av den snabba titten på fatöllistan och ölkylarna så är det också en pub som är värd en helkväll. Nästa gång...

När det var dags att lämna San Diego lyckades jag övertala mina kompisar att vi skulle åka ut till Alpine för lunch på Alpine Beer Company. Det ligger ungefär en halvtimme inåt landet från San Diego och är väl värt ett besök. Först kikade vi in i det lilla bryggeriet och affären. Där stod ett bryggverk i storleksordningen 1500 liter samt en handfull tankar som jag kunde se. Inget stort ställe alltså, men deras olika IPAs har fått stor uppmärksamhet bland amerikanska ölnördar. Så jag plockade på mig en bomber vardera av Duet, Nelson och Pure Hoppiness för behagliga $5,99 styck innan vi gick in till den lilla restaurangen/puben och käkade lunch och provade öl.

Här kunde man få provbrickor med 4 eller 6 glas á 1,5 dl för 8 respektive 10 dollar. Jag började med att prova mig igenom några av deras maltigare alternativ. Willy Vanilla, en amerikansk veteöl med vanilj var nog bland de mer spektakulära av dessa, samt APAn Alpine Ale som var bra utan att få smaklökarna att göra glädjeskutt. De skutten kom istället på nästa provbricka, där jag tog in just Duet, Nelson och Pure Hoppiness, samt Token, en bourbonlagrad imperial porter. Den sistnämnda var återigen bra men inget särskilt. Istället var det förstås de tre iporna som satte smaklökarna i extas, och särskilt så Duet. Det är en klassisk västkust-IPA med Amarillo och Simcoe som prickar fullpoängaren på humleprofilen. Nelson var mer spektakulär om än inte lika bra, en råg-IPA med massor av Nelson Sauvin. En helt annan smak än de nelsonhumlade ipor som vi sett i Sverige, med mycket mer vitvinstoner och ljusa, skarpa smaker. Inte likt något annat jag smakat faktiskt. Pure Hoppiness är en mångfalt prisbelönt DIPA, men vid det här tillfället tyckte jag den var minst spännande av de tre. En stabil amerikansk DIPA som trots att den var mycket bra bleknade något bakom Duet. Som tur är kan jag prova alla tre igen för ett andra omdöme.

Alpine är definitivt värt ett besök om man har bil och någon som kan köra. Förutom ölen och maten så är det ett trevligt avbrott mot storstadslivet i San Diego. Maten här var bra (för att vara pubkäk) och på tisdagar kör de tacospecial vilket jag kan rekommendera om man har möjlighet att styra sitt besök så pass. De hade 12 egna öl på fat samt en gästöl. I ärlighetens namn så är det dock bara deras IPA som jag tyckte var något som var värt att dricka mer än ett smakprov av, men de var också väldigt, väldig bra. Det är också ett av få ställen där man garanterat kan hitta deras öl på flaska om man vill köpa med sig.

Skön provning och ännu bättre byte

2012-01-07T19:23:00.000+01:00

Det första bytet jag ordnade inför den här resan var det med Justin, som bor i Orange County där vi är nu. Det var också det största bytet av de tre på den här resan, ur alla möjliga aspekter. Jag hade egentligen tänkte stanna till här snabbt på vägen ner till San Diego för att göra bytet och sen åka vidare, men för några dagar sen undrade Justin om vi kanske ville vara med på en provning också och erbjöd oss i samma veva att sova över. Sånt tackar man ju inte nej till i första taget. Förutom att provningar alltid är kul så blev det ju ett kul tillfälle för oss att träffa lite folk som vi annars aldrig hade mött.

Efter lite bråk med såväl GPS som storstadstrafiken (stundtals 8 filer i varje riktning och trafiken flöt ändå inte) genom LA så kom vi fram till Irvine i Orange County, och ett sånt där lägenhetskomplex där man måste bli insläppt genom en bilgrind. The American dream, kanske? Många kontraster för oss småstadssvenskar. Väl inne i lägenheten hann vi knappt slå oss ner i soffan innan vi fick varsitt glass Surly Abrasive i näven, i väntan på middag som vi också bjöds på. Riktigt bra DIPA, klart maltigare än västkustdrickat men ändå med en ordentlig men fint avstämd humleprofil.

Efter uppdrucken DIPA och uppäten tacos plockades Three Floyds Baller Stout fram. Detta är en öl som bryggdes för bryggeriets 15-årsjubileum och är en blandning av deras Dark Lord, Surly Darkness, Struise Black Albert och Mikkeller Beer Geek Brunch. Det är svårt att inte jämföra med en annan stoutblend som jag och många andra provat under hösten, Black Tokyo Horizon, även om det inte är riktigt lika starka och kraftiga stouter i den här blenden. Baller Stout är betydligt bättre avvägd med en bra balans mellan sötma och rostig bitterhet. Mycket mörk choklad i smaken och först i slutet kommer en liten touch av kaffe. Lätt fruktighet och ganska mycket rost, men det känns som den har tappat djup i och med blandningen.

Sedan kom vi till en öl från ett bryggeri som kanske är lite mindre känt i Sverige, nämligen Chocolate Ale från Boulevard. Som ni ser på bilden så är det ingen mörk öl som man kanske skulle kunna tro, utan en bärnstensfärgad ale. Det hela är som en flytande dessert för det smakar verkligen extremt mycket choklad. Tänk på öl som Southern Tier Choklat och Crem Brulée men dra ner den överdrivna intensiteten. Här är det som att dricka en lyxig mjölkchoklad utan att det tar stopp i gommen som med ovan nämnda öl från ST. Riktigt spännande pjäs! De dryga nio procenten alkohol var väldigt väl dolda.

Mögelöl kallar mina kompisar spontanjäst öl för, så när det nu blev dags för att prova en amerikansk variant från Upland så tog de en vänlig men bestämd paus i provningen. Och drack PBR istället... Trots att denna stått i ett kylskåp i tre dagar så skummade det massor ur flaskan och all turbulens rörde upp massor av små jästflak som hamnade i glasen. Färgen var en sorts matt ljusorange snarare än den djupröda man av vana väntar sig från en kriek. Smaken var riktigt bra, om än inte helt i klass med dess belgiska förfäder. Körsbären kändes dock knappt av. I kombination med färgen får det mig att tro att antingen använder mildare körsbär eller helt enkelt färre bär per liter öl än belgiska kriekar.

Mer körsbärsöl blev det, men en sötare sådan, nämligen Wisconsin Belgian Red från New Glarus. Sött, lyxigt och smakrikt med en rik ton av mandelmassa bakom körsbären. Jag tänkte direkt på Liefmans Glühkriek, men utan kryddor. Riktigt gott måste jag säga, hade varit riktigt fin att ha till efterrätter som alternativ till det annars ofta självskrivna valet av en stout. Vi avslutade provningen med en 120 Minute IPA från Dogfish Head. Klara skillnader mot när jag drack samma öl på fat i förra veckan. Nu var den inte lika estrigt fruktig utan kändes mer som en barley wine. Jag förstår inte riktigt det häftiga med denna öl dock och kan inte komma på något tillfälle då jag skulle välja denna över en DIPA eller ett bra barley wine.

Till sist var det ju det där med ölbyte också. Jag är nu en nöjd ägare av Three Floyds Dark Lord 2011, Surly Darkness 2011, The Bruery Black Tuesday 2011, Alesmith Barrel Aged Decadence 2008 och 50/50 Eclipse Brandy Barrel 2011 (som vi i sista stund slängde in i traden istället för en öl från Firestone Walker) och som bonus slängde Justin in Dark Horse Bourbon Barrel Plead the Fifth, The Alchemist Heady Topper och en överbliven burk Abrasive från provningen. Otroligt generöst! Dessutom var den bourbonlagrade Macadamia Coconut Portern som vi provade hos Baker tidigare i veckan också en del av det här bytet. Exakt vad jag fick ge i utbyte mot detta får ni klura på, men ja, det inkluderade (såklart) en stor flaska Cantillon Blåbär.

Öl med utsikt

2012-01-05T04:03:00.000+01:00

Längs Big Sur på Highway 1 kryllar det av utsikter som den här. Självklart fick en öl vara med på en bild, och vad kunde vara mer passande än en Life & Limb för längs de här vägarna får man verkligen hålla hårt i både liv och lem.

2012s bästa öldag?

2012-01-04T08:25:00.000+01:00

Ja, andra dagen på 2012 kan mycket väl ha varit en av de bästa i ölväg för hela året, för den blir svårslagen. Dagen började med att vi hämtade ut vår hyrbil från Hertz och åkte upp till Novato strax norr om San Francisco för att möta upp Baker från Ratebeer. Vi åkte tillsammans upp till Santa Rosa där vi först åkte till Bottle Barn för att handla lite. Bättre priser på öl från Kalifornien hittar man nog inte. Eftersom jag ska hålla en liten blindprovning med vissa av dessa öl när jag kommer hem så vill jag inte avslöja exakt vad jag köpt, men några av ölen var Old Stock Cellar Reserve och Nectar Ales Black Xantus. Totalt blev 11 flaskor inköpta här. Lite kul att ölen från Russian River är billigare här än på bryggeriet.

Vi åkte vidare till Russian River där vi käkade lunch och prova några öl. För min del blev det först Russian River IPA, som bara serveras på bryggeriet vad jag förstod, följt av Blind Pig, Perdition och Damnation. Ingen dålig början på dagen! Bryggeriet ligger mer eller mindre i centrum av stan och är man omkring San Francisco och har möjlighet så rekommenderar jag verkligen att man åker upp till Santa Rosa. Förutom Bottle Barn och Russian River i själva Santa Rosa så ligger både Lagunitas och Moylans längs vägen mellan SF och Santa Rosa. Moylans var förövrigt vår nästa anhalt.

Eftermiddagen spenderades på Moylans som hade en hel del spännande öl. Som tur var kunde man köpa smakprover på 4 oz (12 cl) av allting. Just då hade de sin barley wine lagrad på rågwhiskyfat på cask, vilket självklart prövades men tyvärr hade den tagit en lite väl syrlig ton för min smak. Baker sa att den hade smakat bättre tidigare, så den hade kanske bara legat öppnad i casken för länge? Tyvärr var Hopsickle slut för tillfället, men flera andra öl var riktigt trevliga. Kanske inte helt överraskande var deras olika IPA samt deras imperial stout de som jag gillade mest. Även Orange & Black var en spännande upplevelse, som en blandning av choklad med apelsinkrokant och stout.

Efter middagen åkte vi hem till Baker för att plocka fram några riktiga rariteter. Vi började med Kona Coffee Macadamia Coconut Porter som är en samarbetsöl från Stone, Maui och hembryggaren Ken Schmidt, samt samma öl lagrad på bourbonfat. Båda dessa går rakt in bland de bästa öl jag har druckit. Så otroligt balanserade och med så många lager av smaker att man hela tiden upptäckte nya saker i ölen. Bourbonvarianten var även den i grym balans, bourbonlagringen tog inte alls över utan la till ytterligare ett smaklager av vanilj och bourbon till allt det som finns i grundölet, utan att slå ut någon av dess egna smaker.

För att få med en svensk öl i provningen hade jag tagit med mig en Dugges Idjit hela vägen över pölen för att slänga in här. Den var riktigt bra nu, mycket bättre än när den kom på bolaget för ett tag sedan, men stod sig lite slätt mot de andra ölen denna kväll. Efter den kom tre öl som varit lite av heliga graaler för mig. Först ut av dessa var 50/50 Eclipse Buffalo Trace som även den hade väldigt många smaknyanser. Grym liten pjäs! Får se om jag hittar någon variant av Eclipse att ta med hem, men det verkar som de hunnit ta slut på de flesta ställen.

Sen korkade vi upp en flaska Dark Horizon 1st Edition, och jag var i himlen. Snacka om en öl som åldrats med värdighet. Så otroligt bra att jag knappt finner ord att beskriva den. Ni som har druckit den vet jag pratar om. För er som inte druckit den kan jag bara säga, drick den om ni får chansen. Det kommer säkert inte vara billigt, men det kommer att vara värt det. Till sist knäckte vi en Dark Lord Vanilla Bean Brandy Barrell. Tuuuung öl! Massiv attack av fransk vanilj följt av massor av mjuk men samtidigt kraftig choklad, mörka frukter och trä. En extrem öl på alla sätt och vis, som inte heller den går att beskriva rättvist med bara ord. Från början hade vi tänkt knäcka några fler roliga öl, men vi fick nog för kvällen efter Dark Lorden. En värdig avslutning på vad som kan ha varit 2012s bästa öldag för mig.

Första dagarna i San Francisco

2011-12-30T22:03:00.000+01:00

Efter att ha landat på San Francisco International efter 11 timmar på BA-flighten från Heathrow så var det med viss lättnad som jag kunde plocka av min väska från rullbandet och konstatera att alla öl jag tagit med för byten verkade hela. En BART-tur senare klev vi upp till solsken och 15 graders värme på San Franciscos gator, och den första doften som slog emot mig var en som jag närmast associerar med Amsterdam. Även humlens nära släktingar är populära här.

Efter att ha checkat in på vandrarhemmet och fått lite middag i magen så kände vi att den långa resan började ta ut sin rätt. Vi nöjde oss med att gå tillbaka till vandrarhemmet och titta in på närbutiken rakt över gatan för att se om de hade några goda öl. Valet föll på ett sexpack vardera av Firestone Walker Union Jack och Ballast Point Yellowtail Pale Ale. Efter två öl insåg vi att kombinationen öl, jetlag och sömnbrist påverkar en väldigt mycket och bestämde att det fick vara nog för kvällen. Sådär runt klockan nio.

Onsdagen började med en tur till närmaste Whole Foods, en lite större mataffär, där vi köpte med lite lunch och andra småsaker man kan behöva. Jag spanade förstås in ölhyllan som erbjöd en hel del gott. En Firestone Walker XV åkte ner i korgen, liksom en Pliny the Elder samt Stone Vertical Epic 11.11.11 som ju kommer till Systembolaget om en månad. Plinyn klarade sig inte längre än till lunchen. Äggröra, ekologisk jalapeñokryddad bacon och Pliny the Elder är rätt trevligt till lunch må jag säga. Storheten med Pliny är ju att den lyckas vara riktigt humlig samtidigt som den har en utmärkt balans utan att bli för maltsöt. Efter shopping och allmänt turistande kring Fishermans Wharf följt av en öllös middag tog vi bussen ut till den ökända baren Toronado. Den lilla lokalen var fullpackad med folk men på något sätt lyckades vi ändå klämma oss ner vid ett bord. Ljudnivån var i nivå med en nattklubb och jetlaggen satt fortfarande i, så efter en varsin öl hade vi faktiskt fått nog för kvällen. Jag drack Sculpin IPA från Ballast Point, en IPA som jag länge sett framemot att få dricka. Besviken ska jag väl inte säga att jag blev, men den levde inte helt och hållet upp till mina förväntningar. Det får bli till att pröva igen när vi är nere i San Diego tror jag minsann.

Fatölslistan på Toronado

På onsdagen ville de andra gå runt och kolla i stan medan jag ville ner till City Beer för att hitta något gott att dricka på nyår. Jag kom dit lite innan de öppnade, så för att döda av väntetiden gick jag till ett café hundra meter bort. Något förvånad såg jag att de hade 5-6 fatöl, bland annat några från Speakeasy som ligger här i San Francisco, så jag passade på att prova deras Big Daddy IPA. Tänk om vilket randomcafé som helst i Sverige hade några lokala mikroöl på kran? Hursomhelst, ölen dracks upp och City Beer slog upp dörrarna så jag travade dit. Vad det verkar så kommer det bli ännu bättre möjligheter till ölshopping senare, och framförallt kommer vi ha bil när vi lämnar SF, så nu var det huvudsakliga målet att plocka upp lite gott att fira in det nya året med. Det slutade med ett mixat sexpack småflaskor och två bombers, nämligen följande.

Midnight Sun Arctic Rhino Coffee Porter
Midnight Sun Cohoho Imperial IPA
Stone/Alchemist/Ninkasi More Brown Than Black IPA
Stone/Baird/Ishii Japanese Green Tea IPA
Stone/Bruery/Elysian La Citrueille Cèleste de Citracado
Dogfish Head Burton Baton
Stillwter/Struise Outblack
Hebrew Bitersweet Lennys RIPA

Efter lunch tog vi oss ut till Golden Gate Park, en helt enorm park med massor av saker att se och kolla på. Inte så mycket öl kanske, men Haight Street slutar i parkens östra ände och dit gick vi förstås sen. Det gamla hippieområdet Haight Ashbury är kul att strosa igenom och när man sedan känner sig lite hungrig och törstig så är det perfekt att droppa in på bryggpuben Magnolia på 1398 Haight Street. Det gjorde också vi såklart, och det var en av resans höjdpunkter än så länge. Det är litet, ihopklämt och med en atmosfär som få svenska pubar kan överglänsa. Jag valde deras hamburgare med gruyere och deras Proving Ground IPA på cask. Ölen var riktigt härlig med massor av röd grapefrukt, tallbar och en lång beska. Precis vad som behövdes till hamburgaren, som kan vara den bästa hamburgare jag har ätit. Själva burgaren, tillagad till medium, hade en rejäl och saftig köttsmak som var det som verkligen glänste, och som tillsammans med gruyeren och IPAn var gudomligt. Pommes friten var gjorda på plats med skalen kvar på potatisen och tillsammans med den vitlöksosande aiolin var de ett perfekt komplement. Efter maten tog jag in en provbricka med sex av deras andra öl som de hade på fat just nu, medan mina kompisar tog in några pints av andra öl. Överlag en bra kvalitet på deras öl, där många var typiskt engelska. Förutom IPAn så var också Prescription, Cole Porter och Stout of Circumstance värda särskilda omnämnanden.

Toronado råkar också ligga på Haight Street och dessutom är det bara nerförsbacke på vägen dit från Magnolia, så vi strosade över dit när vi kände oss klara på Magnolia. Här var det lite mindre folk än gårdagskvällen och återigen lyckades vi precis fånga ett bord. Några fat hade bytts sen gårdagen och framförallt var det Dogfish Head 120 Minute IPA som fångade mitt intresse. En spännande liten skapelse är det verkligen, och jag kan förstå att den inte passar alla. Stor maltsötma och rejäl fruktighet från både jäsning och humlen. En fin öl att avsluta kvällen med, för återigen blev det bara en öl på Toronado. De verkar förövrigt ha öl som t ex Pliny the Elder på mer eller mindra fasta kranar, men vi ska ju upp till Russian River efter nyårshelgen så att pröva Pliny på fat kan minsann vänta lite. Det var allt för nu, efter nyår blir det besök på Moylans, Russian River och kanske Lagunitas, samt ölshopping på Bottle Barn i Santa Rosa och en ölprovning tillsammans med en kille från Ratebeer som ser ut att kunna bli av episka proportioner. Tre av ölen vi ska prova har gult vax, så kan ni få klura lite på vilka det kan vara.

För övrigt så uppdateras det lite mer frekvent på Porterstekens Facebooksida, så häng med där om du vill läsa mer om vad som händer här i Kalifornien.

Framgrävt ur källaren

2011-12-26T19:23:00.000+01:00

Jaha, då sitter man på Arlanda med drygt två timmars väntetid tills flyget går, och vad är bättre att fördriva tiden med än att blogga lite? Särskilt nu när det varit tentaperiod och julfirande som gjort att bloggandet fått lida lite de senaste veckorna. Första flygningen går till Heathrow och imorgon flyger vi vidare till San Francisco. Förhoppningsvis hinner vi ta en pint på någon Weatherspoonspub på Heathrow. Har också hört att British Airwyas kör med öl från Fuller's på sina flygningar så man ska väl inte behöva gå törstig på planen heller.

Hursomhelst, nu ska det handla om gårdagen. Juldagen firades med vänner, julfika och några öl som grävdes fram ur källaren. Det kan ju vara bra med lite plats om det följer med lite öl från USA som vill stå till sig ett tag, så lika bra att det säkra före det osäkra.

Jag började med en Kwak som jag lagt ner i källaren mest på kul och trots att det är en stark belgare hade jag inga större förväntningar på positiv utveckling över de knappa två år den legat där. Lite förvånad blev jag då den faktiskt smakade riktigt trevligt, karamell- och frukttonerna hade bundit ihop sig ordentligt och det var en mycket mjukare munkänsla än vanligt. Lagringsvärt om man gillar Kwak i grunden.

Därefter var vi några som delade på en minivertikal av Slottskällans Imperial Stout. Vi hade årgångarna 2009, 2010 och 2011 och här har vi ett öl som verkligen vinner på något års lagring. Stor skillnad mellan årets utgåva och de två lagrade ölen. Mellan 2009an och 2010an var det en betydligt mindre skillnad, men den från 2009 var något bättre trots allt. Betydligt rundare, mer choklad och utan tonen av kallt kaffe som jag tycker den kan ha när den är ung. Jag tycker att det här är en av de bättre lagringsölen i Systembolagets ordinarie sortiment och ett perfekt öl att börja bygga upp sin ölkällare med.

För att bryta av lite så blev det sedan en Girardin Gueuze Black Label (skillnaden på vita och svarta etiketten är att den vita är filtrerad och den svarta ofiltrerad) som hade tre år på nacken. Gudomligt! Väl avvägd syra, sköna fattoner, syrliga röda bär och äppelmust. En riktigt bra lambic och därtill ett riktigt bra lagringsmaterial. Kvällens höjdpunkt utan tvekan.

Den sista ölen blev väl tyvärr lite av kvällens besvikelse. En De Dolle Oerbier som jag haft i källaren i 2 år. En stark, mörk och kryddad belgare kändes ju som ett öl med bra lagringspotential, men den hade blivit lite kärv och var inte alls så trevlig som den är ung. Visst kände man att Oerbier låg där i grunden, men det hade inte hänt mycket positivt med den.

Sådärja, då var det plötsligt bara 1,5 timme kvar till avgång.

Bastutentaöl - Jädraöl Trädgårdspilsner

2011-12-19T22:35:00.000+01:00

Efter ytterligare en avklarad tenta så blev det en liten stund i bastun ikväll, vilket var väldigt skönt nu när den första snön nått Uppsala. I vintertid så är väl en bastu det närmaste man kommer sommar så då tyckte jag det passade alldeles utmärkt med en Jädraöl Trädgårdspilsner som enligt etiketten har en "blommig smak av svensk sommar". Kanske lite paradoxalt då jag druckit, och njutit av, Brooklyn Black Chocolate Stout i en bastu under sommartid, men det har passade riktigt fint. Med tanke på att det är tenta igen på onsdag så var det liksom inte läge för någon stark öl i stor flaska heller.

Tentaöl - Moor Old Freddy Walker

2011-12-15T00:53:00.000+01:00

It's that time of the year again! Eller ja, är man civilingenjörsstudent så händer det förstås fyra gånger om året. Tentaperiod... Första tentan, i organisk kemi, skrevs idag och vad jag kan döma utifrån det facit som lagts upp så gick det riktigt bra för mig. Som vanligt blir det inte särskilt mycket öldrickande (eller bloggande) i tentatider, men just efter en tenta kan man väl unna sig något gott. För att fira av första tentan blev det en stor flaska Old Freddy Walker från brittiska Moor som har stått i min garderob sen sist jag var i Danmark för en dryg månad sen. En porter på 7,5 % som känns lite som en Fuller's London Porter som har gått på, om inte steroider så i alla fall kosttillskott. Samma lena men ändå rostiga karaktär av choklad med 85 % kakao, kaffe, blåbär och björnbär, men med lite mer tryck i smakerna. Lite tyngre, lite intensivare och lite längre mellan klunkarna. Ett värdigt avslut på dagen helt enkelt.

Lite Legend of Zelda: Skyward Sword pressade jag också in, som ni spelnördar säkert förstår utifrån bilden. Riktigt bra spel, men det känns lite farligt att sitta och svinga sin Wiimote vilt åt alla håll när man har ölglas i närheten.

Första (?) bilderna på Sierra Nevadas burkar

2011-12-14T18:56:00.000+01:00

Som en del kanske redan har hört så kommer Sierra Nevada att börja sälja en del av sin öl på burk. Sverigekändisarna Pale Ale och Torpedo Extra IPA blir först ut. Pale Ale kommer på 12 oz (355 ml) medan Torpedon kommer på så kallade "tall boys", burkar med 16 oz (470 ml). De första burkarna verkar komma ut i handeln i USA i februari men redan nu har det dykt upp bilder på hur burkarna ser ut. Riktigt fina, vore grymt att ha tillgång till färska Torpedo på tall boys. Synd att de inte hinner komma ut tills min USA-resa...

Överlag är det många av de större amerikanska bryggerierna som börjar sälja sina öl på burk. Cigar City är på väg att gå över till burkar helt och hållet på 12 oz-sidan och Brooklyn släpper allt fler öl på burk, bland många andra. Det är burkrevolution bland de amerikanska bryggarna helt enkelt.

Bild från beerstreetjournal.com (som i sin tur tagit den från facebook)

Porterstekens julklappstips 2011

2011-12-12T23:10:00.000+01:00

Julen närmar sig med stormsteg och vad passar då bättre än att komma med några julklappstips såhär mitt under lussevakan (jag ser förresten inte framemot att bli väckt kl 5 imorgonbitti av sjungande damer). Tipsen är för dig som letar efter julklappar till en ö- och matlälskande familjemedlem, vän eller käraste, till någon som behöver hjälp på traven för omvändelse eller kanske till dig själv rent ut av? Eller se det som något du själv kan skriva upp på önskelistan.

Ölkultur på papper och disk - The Brewmaster's Table av Garret Oliver, Tasting Beer av Randy Mosher eller varför inte någon klassisk bok av Michael Jackson? Anpassa nivån på boken efter mottagaren bara. Eller kanske nyutgivna Beer Wars på DVD? Adlibris och CDON brukar vara bra ställen att börja leta på. Här finns några ölboksrecensioner som jag har skrivit, och här är en kortare recension av Beer Wars.

Ölprovning - Många pubar och bryggeriet, samt Systembolaget, anordnar regelbundna ölprovningar. Förutom att de förutom den goda ölen ofta också är väldigt lärorika så är det även trevliga sociala arrangemang. Man lämnar alltid en ölprovning med ett leende på läpparna.

Beer Makers Dinner - För dig som vill ta det ett steg längre än en vanlig ölprovning. Kolla vilka som är på gång i ditt område. För dig som bor i Dalarna kan jag rekommendera att Kopparhatten i Falun anordnar två stycken till våren med Oppigårds respektive Sigtuna, men platserna går åt fort.

Så här såg det ut hos oss i helgen

Chokladfondue - Festligt och syndigt på samma gång! Kan med fördel plockas fram till såväl myskvällen på tu man hand som till filmkvällen med kompisgänget. Det mesta du doppar i chokladen passar perfekt med tyngre mörka öl och sötade lambics. Varför inte pröva att reducera lite öl och blanda ner i fonduen? Billiga varianter finns på t ex Åhlens och har du mer pengar än du kan göra av med så finns det också varianter för många hundralappar.

Digital stektermometer - Alla som tycker om att tillaga stekar och annat kött i ugn behöver en stektermometer. Med en digital sådan kan man dessutom ställa in ett alarm till när en viss innertemperatur är uppnådd, så att man kan njuta av sin matlagningsöl i lugn och ro under tiden köttet steker färdigt och slippa springa och läsa av termometern stup i ett. Finns på t ex Clas Ohlson.

En bra kniv - Med en bra kniv med skönt grepp och skärpa som håller sig så blir matlagningen så mycket roligare, enklare och säkrare. En vanlig kockkniv eller santokukniv i bra utförande behöver alla ha sitt kök. Vill man ge bort något riktigt fint kan man välja en kniv som är smidd i damaskusstål. Tänk bara på att vissa tror att det betyder otur att ge bort en kniv, så om mottagaren är vidskeplig kan det bli ett knivigt läge (sorry, jag var tvungen). För att komma runt det kan man be mottagaren om en krona i utbyte mot klappen.

Resa till en öldestination - För dig som vill spendera lite mer på klappen vill jag föreslå en weekendresa till någon öldestination. Vi har ju väldigt många trevliga ställen såväl i Sverige som runtom i Europa som inte innebär någon alltför lång resa. London, Köpenhamn, Bryssel, Stockholm, Amsterdam, Rom, Prag - Alla kan de erbjuda fantastisk öl och mat tillsammans med intressanta turistattraktioner av det vanliga slaget.

Till sist vill jag bara påminna att det kan vara lite känsligt att ge bort alkohol så tänk igenom det ordentligt om du vill göra det. Kom också ihåg att julen är barnens högtid så njut av julöl och glögg i måttliga mängder.

Vinnarna är...

2011-12-11T22:06:00.000+01:00

...Jimmy och Emanuel! En varsin DVD-utgåva av Beer Wars kommer att skickas hem till er i början av nästa vecka. Jag återkommer till er med detaljer. Stort grattis!

Påminnelse: Beer Wars tävlingen

2011-12-11T14:14:00.000+01:00

En liten påminnelse: Om knappt 8 timmar, kl 22.00 ikväll, är utlottningen av Beer Wars då två lyckliga vinnare blir ägare till ett varsitt ex av Beer Wars på DVD. Missa inte din chans att vinna. Läs mer här.

Hemgjord satay med dubbel wit

2011-12-07T20:25:00.000+01:00

I våras skrev jag ju om en färdig sataykryddmix som jag tyckte var god och slog de recept jag prövat då man gör det från grunden. Nu har jag hittat ett recept som är bättre! Hemligheten verkar ligga i enkelheten och kanske har det där citrongräset ett viktigt finger med i spelet också. För enkelt, det är det. Jag vet inte hur lätt det generellt är att hitta citrongräs men jag köpte det på lokala Willys. Nedan har jag beskrivit hur man tillagar i ugn, men när det är säsong för det kan man köra dem på grillen, det blir ännu godare. Eller en grillpanna, om man har en sådan.

Satayspett:
ca 500 g kycklingbröst eller fläskfilé (eller andra benfria bitar av kyckling eller fläsk)

1,25 dl kokosmjölk
1 citrongrässtjälk
3 cm ingefära
2 tsk koriander
2 tsk spiskummin
1 tsk gurkmeja
1 tsk strösocker
salt och peppar

Jordnötssås:
2,75 dl kokosmjölk (dvs det som är kvar i burken sen marinaden)
100-150 g rostade jordnötter
ca 3 msk röd currypasta
1 lime
2 tsk strösocker
salt (om du använder osaltade jordnötter

Börja med att göra marinaden, gärna några timmar i förväg eller kvällen innan. Skär köttet i mindre bitar. Skala och riv ingefäran. Ta bort det yttersta lagret på citrongräset och skär bort botten. Finhacka sedan den vita delen. Det doftar fantastiskt, som att gnida en färsk citron mot varje näsborre. Blanda samman alla ingredienser i en skål, lägg i köttet och låt marinera i kylskåpet.

När det är dags för tillagning kan du börja med att lägga några grillspett i blöt, så att de inte bränns i ugnen. Sätt ugnen på 200 grader. Kör jordnötterna i mixern tills de är finhackade. Om du inte har en mixer kan du hacka dem för hand. Om du har en stavmixer kan du köra den i kastrullen när du blandat ihop alla. Om man bara hackar med kniv är det nämligen svårt att få till rätt konsistens på såsen.

Trä på kyckling- eller fläskbitarna på grillspett och lägg på en bakplåtsförsedd plåt. Ställ in i ugnen i 20 minuter. Fortsätt under tiden med såsen, och om du ska servera ris till är det dags att koka det nu så blir allt klart samtidigt. Hetta upp lite av kokosmjölken i en liten kastrull. Rör ut currypastan i kokosmjölken och när det doftar som bäst häller du på resten av kokosmjölken, jordnötterna, pressar i juicen från limen och häller i sockret. Om du använder osaltade jordnötter, ha även i lite salt. Låt det puttra till önskad konsistens, vilket bör vara ungefär när köttet/kycklingen i ugnen är klart. Servera! Ett stalltips från Malaysia är att servera med några skivor gurka - smaskens till satay.

När det kommer till att para ihop detta med öl så är det ganska "ljusa" kryddiga och svagt sötsyrliga smaker vi jobbar med. Koriander, spiskummin, citrongräs och ingefära i marinaden samt lime och currypasta i såsen. Som gjort för en wit, tycker du inte? Med en wit harmonierar vi med koriandern och citrustonerna från limen och citrongräset (som även är en ingrediens i de flesta currypastor) samt att ölets och matens lätta sötsyrlighet möter varandra. Den lätta, friska och spritsiga ölen passar även bra för att skölja ner den lite feta såsen (jordnötter och kokosmjölk är ju inget för viktväktare) och rensa gommen. Den undviker även att krocka med chillihettan eftersom den saknar beska och alkoholbett.

Jag valde Blanche des Honnelles från Abbaye des Rocs, som finns att beställa på Systembolaget, antingen per låda eller som del i ett mixpack som de snälla killarna på Brekeriet satt ihop åt oss konsumenter. Det är vad bryggeriet själva kallar en dubbel wit, då den ligger på 6 %. Jag tycker att den extra alkoholen hjälper den att komma upp i rätt slagstyrka för att ta sig an den här rätten. En perfekt matchning som jag direkt känner att jag vill återkomma till. Vill man ha något mer lättåtkomligt så lär även Hoegaarden funka, men just eftersom den är lite lättare i kropp och styrka så tror jag att den hamnar ett snäpp under Honnellen. Tysk veteöl skulle även kunna funka, även om man inte får riktigt samma harmoni i kryddorna. Välj då gärna Schneider Mein Grünes som även den har lite mer tryck än sina konkurrenter.

Filmrecension: Beer Wars

2011-12-06T21:17:00.000+01:00

En modern klassiker för den amerikofila ölnörden skulle man väl kunna kalla den. Beer Wars alltså, filmen som i dagarna släpps i Sverige genom Despotz Media. Förresten har du väl inte missat att jag lottar ut två ex av filmen? Läs mer här för att delta i utlottningen.

Beer Wars handlar i mångt och mycket om de olika problemen och utmaningarna som nya aktörer på den amerikanska ölmarknaden ställs inför. Det finns en klar vinkling för de små spelarna och mot de stora drakarna, men detta synsätt är väl knappast något nytt för en ölentausiast. Inte ens för en svensk sådan. Däremot går den in på många aspekter som man som svensk inte tänker på, kanske framförallt eftersom vi och våra små ölaktörer inte har samma problem eftersom vi har ett alkoholmonopol i Sverige. The three tier system, att få hyllplatser och att hitta investerare. Något annat som kanske inte riktig finns här är deras lLobbying för att bevara eller ändra märkliga lagar.

Många kända craftbeeransikten syns genom filmen, som t ex Jim Koch som grundade Boston Beer (Sam Adams) och Greg Koch som grundade Stone, men framförallt följer filmen Sam Calagione från Dogfish Head och Rhonda Kallman bakom New Century Brewing i deras kamp för att etablera sig på marknaden. Kvinnan bakom själva filmen, Anat Baron, tar oss också med på blindtester av Bud Light, Millers Light och Coors Light, till ölkonferenser och till ölhyllorna på mataffärerna.

Filmen ger en överskådlig bild över ölsituationen i USA, som består av så mycket mer än bara ölet i sig självt. Tyvärr känns filmen lite ofokuserad och det blir aldrig särskilt djupgående och man vill ha mer av allt. Men så är den också en och en halv timme lång så det vore kanske svårt att klämma in mer utan att bli för lång för en vanlig dokumentär. Jag tycker att den är en sevärd film för alla ölnördar, även om den i slutändan inte är en toppfilm.

Format: DVD
Längd: 1 h 29 min
Språk: Engelska
Undertexter: Svenska, danska, norska och finska
Releasedatum (Sverige): 07/12/2011
Ursprungligt utgivningsår: 2009
Svensk distributör: Despotz Media

Återigen, missa inte att du kan vinna ditt exemplar av den här filmen här och på några andra ölbloggar.

Utlottning - Beer Wars

2011-12-06T09:36:00.002+01:00

Om det är en film man ska se som ölnörd så kan det gott och väl vara Beer Wars, filmen om den något märkliga ölsituationen i USA. Som tur är så släpps den på DVD i Sverige imorgon så att även vi svenska ölnördar kan ta del av den (utan att behöva gå den olagliga vägen). För att lansera filmen har Despotz Media skickat ut några ex till ett gäng ölbloggare för utlottning och så även till Portersteken.

Allt du behöver göra för att delta i utlottningen är att skicka ett mail till portersteken@gmail.com och berätta vad du vill läsa mer av på bloggen. Mer mat, mer intervjuer, mer nyheter, mer vad som helst - you tell me. Det kan vara hur kort eller hur långt som helst. Kom ihåg att sätta "Beer Wars" som ärende i ditt mail. De deltagare som gillar Portersteken på Facebook kommer att få en extra lott i dragningen, så maximera dina vinstchanser och gå in och gilla på en gång. Två exemplar av filmen är uppe för utlottning och lottningen sker på söndag den 11/12 kl 22.00. OBS! Man måste vara minst 18 år för delta i utlottningen.

Filmen kommer att recenseras här på bloggen ikväll eller imorgon så håll utkik!

I hardcore chili con carnE

2011-12-05T21:48:00.000+01:00

Bakom all god öl och mat kanske ni anar några filmer som ligger och lurar? Javisst, det är ju Beer Wars som har Sverigerelease i veckan. Portersteken har fått några ex som kommer att både lottas ut och recenseras inom de närmsta dagarna. Jag kan redan nu säga att om du vill vinna en så kommer det vara en fördel att gilla Portersteken på Facebook. För er som bor i Stockholmstrakten kan vi även tipsa om att det är releasefest på Sorbon på onsdag, bl a med Manker bakom spakarna.

Men nu var det ju mat och öl, inte film, vi skulle prata om. Chili con carne är ju en himla lätt rätt att slänga ihop och går att variera mer än ett äventyr i Skyrim. Jag gjorde en ganska straightforward variant ikväll men piffade upp det hela med en Brewdog/Mikkeller I Hardcore You till. Ingen öl i grytan den här gången, men släng i nån deciliter mörk lager tillsammans med tomaterna om du vill få en mustigare smak.

Dubbel-IPAn hittar sitt maltigare alter ego tillsammans med denna rätt. Missförstå mig inte, humlen finns kvar i full kraft men maltkroppen växer och tar mer plats i rampljuset. En avrundad, mjuk maltsötma är det första som slår en, sen kommer humlen med en oväntad glidtackling på smaklökarna och till sist väcks chilin till liv och bränner till lite extra. Precis vad jag vill ha, men jag gillar lite extra krydda. Det här är inte en kombination för dig som inte gillar en gnutta extra chilisting. Om du redan druckit upp alla dina I Hardcore You så finns ju vanliga Hardcore samt Sierra Nevada Torpedo i ordinarie sortimentet. Om du är känslig för humlefärskhet ska du dock se upp med Torpedon just nu då det verkar vara rätt gamla flaskor på hyllorna. Vill du ha något mindre aggressivt i glaset men fortfarande med en humlekick, kör på Oppigårds Amarillo. Vill du ha något utan humlefokus? Testa Aecht Schlenkerla Rauchbier Märzen, garanterad succé.

För er som vill laga chili con carne men inte har något eget favoritrecept så kommer mitt här:
ca 500 g nötfärs
ca 400 g kokta bönor, t ex små vita eller black eyed
1 burk krossade tomater
1 msk tomatpuré
2 gula eller röda lökar
2-3 klyftor vitlök
1 röd paprika
1 torkad röd chili alternativt chilipulver efter smak
1 köttbuljongtärning eller 1 msk fond
salt och peppar
matfett

Hacka lök och vitlök och fräs i lite matfett i en gryta. Skär under tiden paprikan i små bitar och hacka chilin. Lägg i paprika, chili och köttfärs i grytan och fräs tills all köttfärs fått färg. Häll i alla resterande ingredienser förutom bönorna och låt koka upp. Låt det sedan puttra på medellåg värme i ca 20 minuter eller tills du tycker grytan fått lagom konsistens. Släng i bönorna sista minutrarna så de får upp värmen. Servera med ris och någon skiva gott matbröd eller med nachochips och riven ost.

E-beställning på små partier införs

2011-12-02T22:27:00.000+01:00

Man har ju sedan ganska länge tillbaka kunnat beställa varor ur Systembolagets beställningssortiment online i deras E-beställningstjänst. Nu utökar de tjänsten till att från och med första februari även göra det möjligt att beställa varor som endast släpps i vinkällarbutikerna (T7) hemma från datorn. Läs mer här om den utökade e-beställningen här.

Nog för att man ju i stort sett alltid är på Systembolaget på släppdagarna ändå för att köpa de öl som kommer i T5 och lika gärna kan lägga eventuella T7-beställningar i butiken när man ändå är där, men detta är ju ytterligare ett steg i rätt riktning för Systembolaget. Jag hoppas att de i framtiden utökar till att omfatta alla nyheter och till slut hela sortimentet till och med.

Veckans persiska och en sån där dansk IPA

2011-11-30T00:10:00.000+01:00

Jag är i Göteborg på studieresa och med kvällen fri så passade jag på att besöka 3 Små Rum, som jag hört så mycket gott om. Direkt när jag klev nerför trappen och in i källarlokalen förstod jag varför. Man känner direkt att man har hamnat rätt, med jazzmusiken på låg volym, den dämpade belysningen, utsmyckning bestående av ömsom ölskyltar och ömsom persiska mattor och så Reza som står bakom baren och är coolare än en filbunke.

Medan jag väntade på Adam och Rafiki som skulle möta upp så kikade jag på menyn. Kort och enkel pubmeny med de vanliga inslagen, förutom den sista listningen bland huvudrätterna: Veckans persiska rätt för facila 145 kr. En liten lapp på väggen informerade mig om att det just ikväll rörde sig om kryddat ris med mandel, apelsinskal och tranbär med kycklingfilé. Betydligt mer spännande än en hamburgertallrik, så det fick det bli.

Reza informerade om att rätten var lite sötsyrlig. Fatölsutbudet gavs en noga överblick innan jag bestämde mig för en Amager IPA, som serverades i en generös kupa. Det bittersöta ölet kompletterade den lätt sötsyrliga och milt kryddiga maten på ett sätt som passade in totalt i helhetsupplevelsen. En mysig och hemtrevlig kombination som inte skäms för att vara det bekväma alternativet.

Jag hann smaska i mig maten precis tills Adam dök upp, snart åtföljd av Rafiki. En varsin öl senare tog vi en spårvagn till Järntorget och traskade ner till The Rover där jag efter mycket funderande bestämde mig för en Klippan Porter från Ocean. En mycket mild, gräddig och knäckig porter som jag måste utse till den bästa Oceanöl jag druckit hittills. Fast det är förstås inte så många än. Ölsnacket tuggade på om bucket lists för öl, priser, ölresor och annat tills vi insåg att klockan började bli slagen och det var hög tid att gå vidare åt spridda håll och sätta punkt på en trevlig kväll. Tack för sällskapet Adam och Rafiki!

Portersteken goes to California - en månad kvar

2011-11-26T19:32:00.000+01:00

Om en månad byter jag snö, kyla och mellandagsrea mot tre veckor i den moderna mikrobryggarrevolutionens vagga och hemstaten för några av världens bästa bryggerier - Kalifornien. På självaste annandag jul flyger jag och tre vänner över till San Francisco där vårt äventyr påbörjas. Efter nyår hyr vi bil och tar en tur norrut till Moylans och Russian River innan vi beger oss söderut längs kusten på Highway 1. Efter några stopp längs vägen når vi San Diego, varpå vi vänder norrut igen och siktar på Los Angeles, som vi sen flyger hem från. Nu är ju inte mina vänner så djupt nere i ölnördsträsket som jag är, så av hänsyn till dem lär det inte bli en massa intervjuer och dylikt, men ett och annat bryggeribesök ska det väl bli. Framförallt kommer det drickas en himla massa supergod öl. Jag har också planerat in tre ölbyten under resans gång, som kommer innehålla öl med väldigt bra rykte.

Jag kommer självklart försöka blogga lite under resan, men framförallt kommer det nog komma uppdateringar på Facebooksidan, så gå in och gilla den om du vill följa med virtuellt på resan. Om du har några bra tips om okända guldkorn, ölrelaterade eller allmänna, så mottas de gärna via mail eller kommenterar här och på Facebook.

Blind öl- och ostprovning med Gambrinus

2011-11-25T18:10:00.000+01:00

Igår hölls det provning med Gambrinus, den här gången i Johans och Hasses regi. Rekordmånga deltagare var det också, jag tror jag räknade till 38 glada provare. Som vanligt fick vi fyra olika öl helt blint. Den här gången kom det dock med en liten twist, nämligen en ostbricka till. Ostsorterna var också blinda även om det förstås inte var så svårt att lista ut vilka typer av ost det var. Varje ost var också menad till en viss öl.

Första ölen var uppenbart en tysk weissbier, det gick inte att missa. Skumbanan, vete och massor av nejlika. Lite, lite tyngre i smaken än de flesta klassiker som Weihenstephaner, Franziskaner osv så jag antecknade en gissning på Schneider Main Grünes. Öl nummer två var av det mörkare slaget (på bilden står glasen i ordningen 1-3-2-4, fråga inte varför) och med en mycket tydlig fruktighet samt lite marsipan. Min första tanke var Aventinus. Kanske hade jag lite för mycket veteölssmak kvar i munnen från första ölen? Det slog mig nämligen att den var helt klar i glaset, vilket ju Aventinus verkligen inte är. Jag anade oråd, men kunde helt enkelt inte släppa första intrycket och kom aldrig fram till någon bättre gissning än Aventinus.

Tredje ölet var också ganska lätt. I princip såg man redan på färgen och skummet att det var en IPA eller DIPA, då det ju lämnar väldigt karaktäristiska skumrester på glaset. Näsan bekräftade snabbt ögonens misstanke och berättade dessutom att det troligen rörde sig om en IPA/DIPA som fått stå lite för länge då den saknade nyanserna som en färsk IPA/DIPA har. Smaklökarna höll med och sa mig även att den var väldigt besk och med ganska hög alkoholhalt. En DIPA med andra ord, och jag antecknade en gissning på att det var Hardcore då jag visste att flaskorna i Uppsalas butiker var nån månad gamla. Det är inget ovanligt med öl ur beställningssortimentet vid Gambrinusprovningarna, men vid här laget gissade jag på att de bara valt öl ur ordinarie sortimentet.

Mörkt, starkt, humligt och småsött. Sista ölet var nog ett av de mer uppenbara för mig, i alla fall med utgångspunkten om att det bara rörde sig om öl från ordinarie sortimentet. Det finns ju nämligen inte så många imperialvarianter att välja mellan. Slottskällans Imperial Stout är inte så humlig som den här och Yeti tycker jag är mer rostad, mindre söt och med en lite annan humleprofil. Rip Tide var det nog inte heller. Det smakade väldigt mycket som Gonzo däremot, och med uteslutningsmetoden kunde det ju inte vara så mycket annat.

Med ölen genomprovade för sig var det dags att ge sig på ostarna. Första osten var något slags getost, men ovanligt krämig. Den passade fint till weissbieren, dock blev den något kraftig mot ölen. "Späder man ut" osten genom att ha den i en sallad, på en brödbit eller liknande så blir det däremot en obsalut ferpekt kombo med ölen. Raskt vidare till nästa ost, en väldigt rinnig vitmögelost med kraftig smak. Tillsammans med öl nummer två så tyckte jag nog att det var den bästa kombon mellan öl och ost under kvällen.

Tredje osten var en något grynig hårdost. Jag råkar veta att både Hasse och Johan gillar gruyere väldigt mycket samt att det ju är en klassisk ostkombo till IPA, så allting pekade på en lagrad gruyere. Jag tyckte nog att IPAn saknade färskheten lite för mycket för att det skulle bli en ultimat kombo, men gott var det verkligen. Min andra favorit för kvällen. Till sist kom det en mögelost med rejäl sälta och väldigt kraftig smak. Inte alls dumt med den sista ölet, sötman i ölet satte sig fint mot sältan i osten och de stora smakerna bjöd upp till en liten svängom. Mest på kul prövade jag även alla ostar mot alla öl lite snabbt, men det var förstås inga kombinationer som var bättre. Trots att veteöl med blåmögelost väl hade ungefär lika bra odds att vara en bra kombo som det är för att få se Bengt Frithiofsson nykter i TV så testade jag även det, men det var förstås inget vidare.

Dags att få facit. Till att börja med så hade jag haft helt rätt med att det bara var öl från ordinarie sortimentet, så då kände jag mig ju plötsligt väldig säker på mina gissningar. Första ölen var också mycket riktigt Schneider Mein Grünes, och osten var en getost från Gullspira gård. Kanske inte helt oväntat så var Aventinus däremot knappt nära på öl nr 2. Istället var det en belgare, vilket så fort det avslöjades kändes så väldigt uppenbart att jag skämdes lite inombords. Själva ölen var faktiskt Leffe Brune. Jag måste säga att jag tyckte den var väldigt trevlig och som det kommenterades på Porterstekens Facebooksida så är ju blindprovning ett bra sätt att häva sina fördomar. Osten till den var en Brie de Meux. Gissningen på Hardcore var också fel, men det var i alla fall en IPA det rörde sig om, nämligen Torpedo. Varför gissade jag inte på den? Lagrad gruyere var i alla fall helt rätt gissat på osten. Slutligen så var det såklart Gonzo i det sista glaset, och osten till den var en spanjor vid namn Hoja. Alla ostar kom från Ostboden i Saluhallen i Uppsala.

Medan poänglapparna sammanställdes så var det handuppräckning om vilken kombination som var bäst. Jag var helt ensam om att tycka att Leffe Brune med Brie de Meux var bäst. Veteölen och getosten hade också ganska få anhängare. I toppen var det ganska jämnt mellan Torpedo och gruyere mot Gonzo och mögelost, men IPA och gruyere drog längsta strået. Röstsedlarna var nu sammanräknade och resultatet presenterades. Dels rangordnar vi de fyra ölen (1-4) och där vann Gonzo med 121 p, tätt följd av Torpedo på 115. Sen var det ett hopp ner till Leffe på 74 och sist den stackars Mein Grünes på 70. Vi poängsätter även på en skala 0-6 och där var resultatet väldigt intressant. Veteölen och belgaren hamnade på exakt samma snittpoäng, nämligen 3,82. Men det var inte nog där, utan det var även delat på förstaplatsen, för Torpedo och Gonzo fick båda exakt 4,53 i snitt.

Efter avslutad provning var vi några som gick vidare till O'Connors en stund, där vi fortsatte på blindprovningstemat för kvällen genom att var och en fick gå och köpa en öl, som utom synhåll blev upphälld i provningsglas. I tur och ordning körde vi igenom Meantime Chocolate, Victory Storm King (mitt val), De Molen Weer & Wind (stort tack för den Johan), Avery Out of Bounds Stout och Evil Twin Disco Beer. Meantime var den enda jag kunde plocka utan flera ledtrådar, men himla gott var det. En bra avslutning på en bra kväll helt enkelt.

Nyheter på Systembolaget våren 2012

2011-11-23T21:40:00.005+01:00

Dags att presentera en liten lista över nyheterna som kommer på Systembolaget i vår. Notera att listan är preliminär och inkomplett. Öl kan försvinna ur listan och framförallt så kommer det självklart att tillkomma fler än dessa. Listan är ihopsatt av mig och andra medlemmar på BeerSwedenForum, så om du vill hålla dig fullt uppdaterad på kommande öl på Systembolaget och om andra nyheter och ölsnack rekommenderar jag att du registrerar dig där.

Jag ser särskilt framemot Boogoop och Schneider Tap X. De andra gooparna har ju varit trevliga och Tap X tyckte jag var riktigt trevlig. Väldigt bra priser på dem dessutom. Även kul med några tyska ölstilar som man sällan ser på Systembolaget. För den som undrar var Brooklyn Black Chocolate Stout har tagit vägen så hoppades Carlsberg på att få in den till februari eller mars men sist jag pratade med dem var inget 100 % klart. I värsta fall kan man ju alltid privatimportera en låda.

Uppdatering 24.11.2011: Fler releaser till februarisläppet samt sista ölen till vårsläppet.

Uppdatering 06.12.2011: Puritys mixpack till beställningssortimentet i januari

2 JANUARI 2012 - NYHETER I BESTÄLLNINGSSORTIMENTET
89224 [268,00 kr; 8x500 ml?; BS] Mixed Purity - mixpack med 3xPure UBU, 3xPure Gold & 2xMad Goose
????? [??,?? kr; 330 ml; BS] Oppigårds Indian Tribute

1 FEBRUARI 2012 - EXKLUSIVA NYHETER
11036 [27,90 kr; 355 ml; T5] Sierra Nevada Celebration Ale
11422 [89,90 kr; 330 ml; T5] Brewdog Paradox Jura
11161 [83,90 kr; 650 ml; T5] Stone Double Bastard Ale
11162 [94,60 kr; 650 ml; T5] Stone Vertical Epic 11.11.11
11184 [59,00 kr; 500 ml; T5] Fullers Brewer's Reserve Limited Edition No 3
11035 [116,00 kr; 750 ml; T5] Gouden Carolus Cuvée van der Keizer Blauw

11615 [99,00 kr; 750 ml; T7; 900 st] Three Floyds Mikkeller Boogoop (brygd hos De proef)
11609 [47,90 kr; 330 ml; T7] Three Amigos Smeden
11668 [43,90 kr; 330 ml; T7] Oppigårds Ekporter
11611 [89,00 kr; 710 ml; T7] Sierra Nevada Southern Hemisphere Harvest Wet Hop Ale
11610 [119,00 kr; 750 ml; T7] Cigar City Humidor IPA

1 MARS 2012 - SÄSONGSSLÄPP VÅR (KOMPLETT LISTA)
1422 [12,90 kr; 330 ml; BAS] Mellerud Vårpilsner
1476 [16,90 kr; 330 ml; T1] Sigtuna Vårlager (East River Lager under tillfälligt namn)
1437 [19,50 kr; 330 ml; T1] Nils Oscar Ctrl Alt Delete
1690 [96,70 kr; 4x330 ml; T1] Brewdog Mixpack: Alice Porter, 5AM Saint, Chaos Theory och Dogma
1436 [21,90 kr; 330 ml; T2] Sigtuna East Coast IPA (Summer IPA under nytt namn)
1461 [19,90 kr; 330 ml; T2] St Eriks Porter
1571 [19,90 kr; 500 ml; T3] Früh Kolsch
1512 [20,90 kr; 500 ml; T3] St Georgen Braü Keller Bier
1564 [23,90 kr; 330 ml; T3] Paulaner Salvator Doppelbock

1 MARS 2012 - EXKLUSIVA NYHETER
11600 [178,80kr; 500ml; T5] North Coast Old Rasputin Bourbon Barrel Aged Stout
11608 [29,90 kr; 500 ml; T5] Meantime American Style Brown Ale
11605 [26,90 kr; 330 ml; T5] Innis & Gunn Irish Cask
????? [79,00 kr; 750 ml; T5] Schneider Weisse Tap X Mein Nelson Sauvin

Indian Tribute till beställningssortimentet!

2011-11-23T16:52:00.001+01:00

Efter nyår kommer man ju kunna beställa alla lokala öl till hela Sverige. Det vill säga alla öl som ligger i bryggeriets lokala butiker kan man beställa till vilken annan butik som helst. Det här öppnar ju upp för lite bredare distribution och en del bryggerier tar chansen att slänga ut fler öl i sitt lokala sortiment/beställningssortimentet (som vad jag förstått går hand i hand). Senast i raden är Oppigårds Indian Tribute som enligt uppgift ska komma ut i beställningssortimentet efter nyår, numera på flaskor á 33 cl istället för 50 cl som den tidigare buteljerades på. De hade tidigare sagt att den kommer "någon gång i vår" men det ser alltså ut att bli redan till nya årets början.

Jag ska till Kalifornien över nyår så det ska bli riktigt spännande att komma hem i mitten av januri och kunna pröva svenska storheter på humlefronten som Oppigårds Indian Tribute och Anders DIPA från Eskilstuna mot några kaliforniska topp-IPA's som kommer få följa med hem till Sverige.

Förtydligande: Indian Tribute kommer ut i beställningssortimentet vid nyår men först till första februari kommer den som lokal artikel. Vilket bör innebära att det är kollikrav under januari men från och med februari kan beställas per flaska.

ÖÖWF: Intervju med Lars från Sigtuna Brygghus

2011-11-22T23:02:00.004+01:00

Så här tomt blev det bakom Sigtunas monter när Lars försvann på intervju

Under lördagseftermiddagen snodde jag med mig Lars från Sigtuna bort till Blogghörnan för en snabb intervju om nya bryggeriet och kommande lanseringar.

Jag: Hej Lars! Berätta för läsarna om vem du är och din roll hos Sigtuna.

Lars: Jag är från början sälj- och marknadsansvarig men är även delägare och har varit med under nästan hela resan. Jag kom in vid 2007 (Red: Sigtuna Brygghus grundades 2005) då det väl fortfarande var lite av ett hobbybryggeri och därifrån kommersialiserade vi hela verksamheten. Jag har väl varit en av de drivande sedan dess, tillsammans med Peter, Kennet och våra anställda som kommit in efter hand, som t ex Mattias. Jag har jobbat mycket mot Systembolaget och så förstås med försäljning till krogar. Vi har ju fått en del lanseringar på Systembolaget, levererat, fått fler lanseringar och så vidare, och det utgör väl 90 % av vår försäljning.

Jag: Ni har ju fått två lanseringar till vårsäsongssläppet den första mars, Vårlager och East Coast IPA. Vad jag har förstått så är Vårlager er East River Lager under annat namn och East Coast IPA är Summer IPA under nytt namn?

Lars: Ja, Vårlager och East River Lager är i princip samma öl. Det stämmer också att East Coast IPA är samma öl som Summer IPA. Vi tyckte att den var så bra att vi ville fortsätta med den. Sedan efterfrågade ju Systembolaget en öl med sådan karaktär, så varför inte försöka få in den igen? Systembolagets sortiment är ju lite "udda", så vi får ju anpassa oss efter det. Det är ju enda sättet för oss att få ut vår öl så vi får försöka matcha dem där det finns passande lanseringar.

Jag: Har ni några fler lanseringar på gång, utöver de två till vårsläppet?

Lars: Vi har fått in två påsköl och förmodligen blir det även en påsköl från St Eriks som bryggs hos oss. Från oss kommer det vara en IPA och en ale i mer brittisk stil på 4,5 %. Systembolaget har ju börjat efterfråga lite mer alkoholsvagare öl. Det är ju kul med lanseringarna, men det krockar också litegrann med vårlanseringen, så vi får se hur vi löser det. Det blir ju att använda ytterligare ett skohorn så att säga, men det är klart att vi ska leverera. På sikt är det ju bra för oss att arbeta in öl i de återkommande säsongssläppen. Nästa år kanske vi inte får någon lansering i vårsläppet och då är det ju skönt för oss om vi har inarbetade påsköl att erbjuda.

Jag: Efter nyår kommer man ju kunna beställa lokal öl per flaska till sin butik. Planerar ni att lägga upp specialöl som bryggts i mindre batcher, som t ex CPH Black Oak eller blir det för mycket logistiskt arbete?

Lars: Ur logistiksynpunkt är det ingen fara så i princip skulle vi kunna göra det, men jag tror inte att vi kommer att göra det eftersom vi säljer ut sådana öl väldigt snabbt ändå. Det finns ingen anledning för det för oss helt enkelt. Däremot ser vi ju framemot att kunna erbjuda vårt standardsortiment, som idag bara ligger i lokala butikerna och inte når ut riktigt, till hela Sverige.

Jag: Ni har ju byggt ut ganska mycket i år. Har ni börjat känna er hemma i det nya bryggeriet?

Lars: Jodå, nu funkar allt och vi är uppe i full produktion. Jag skulle tro att vi hamnar på en årskapacitet på omkring 700 000 liter nu. Teoretiskt skulle utrustningen nog klara omkring 800 000 liter. Det är inte så mycket kostym att växa i faktiskt och det finns inte så mycket ledig yta i bryggeriet att placera ny utrustning på. Tar vi fram skohornet kan vi nog klämma in några till tankar i alla fall , men det kräver ju också en nyinvestering. Allt man kan få in höjer ju produktionskapaciteten (Red: En kombitank á 4000 liter ökar kapaciteten med i runda slängar 50 000 liter per år) och efterfrågan verkar inte ha mattats än.

Jag: Tack för intervjun Lars!

Inom kort så lägger jag också upp en lite längre intervju med Micke Mårdstam, en av Wicked Wines delägare, som berättar lite mer om Mohawk och planerna för 2012. Glöm inte att gilla Porterstekens nya sida på Facebook för att alltid få de senaste uppdateringarna.

Fler BMD's på gång på Kopparhatten

2011-11-21T23:44:00.000+01:00

Kopparhatten visar att de vill vara ett ölställe att räkna med i Falun. Det har inte ens gått två veckor sedan de arrangerade Beer Makers Dinnern med Brewdog och de har redan annonserat två nya BMDs. Först är det Oppigårds som kommer på besök för att servera sina öl med Dalakomponerad meny den 1 mars nästa år. Sedan behöver man bara vänta fyra veckor innan det händer igen, för den 29 mars kommer Sigtuna förbi.

Det känns nästan surrealistiskt att lilla Falun kan följa upp en BMD med Brewdog med två nya arrangemang med två av Sveriges hetaste bryggerier inom loppet av fem månader. För jag är övertygad om att platserna till båda dessa kommande middagar kommer sälja bra. I ölsammanhang kan man verkligen vara stolt över att vara dalmas nuförtiden. Om schemat tillåter ska jag definitivt ta mig hem och gå på någon av dem, om inte båda. Kanske ses vi där?

ÖÖWF: Grym cider och Frankrikes bästa öl i provning med Brekeriet

2011-11-21T21:12:00.000+01:00

På lördagen tog det inte lång tid innan jag sammanstrålade med David, Fredrik och Stefan. Eftersom jag redan avverkat en dag på mässan kunde jag ju ge nykomlingarna lite tips, men de var minsann inte så lite skeptiska när jag rekommenderade att pröva cider hos Brekeriet. Inte så konstigt kanske, cider är ju i Sverige synonymt med massproducerat sötsliskigt dravel, istället för den underbart goda dryck det kan vara när det är hantverksmässigt gjort. Ni känner kanske igen scenariot? Det är ju nämligen lite samma sits som öl sitter i, bara att den har hunnit mycket längre i att slå bort fördomarna och visa hur gott det kan vara. Nu är det hög tid att även ge cidern chansen.

De tre herrarna var genast sålda på cidern så vi frågade om inte någon av bröderna Ek (nu kan du väl också lista ut var namnet Brekeriet kommer ifrån?) kunde tänka sig att komma över till Bloggarhörnan för en lite mer ordnad provning i lugn och ro. Christian tog på sig det så vi slog oss ner i de röda sofforna och lät honom välja ut några godbitar ur sortimentet för honom att berätta om och för oss att prova. Snart kom Christian med tre cidrarna samt två öl från det franska mikrobryggeriet Brasserie Theillier, nämligen "syskonölen" La Bavaisienne Blonde och La Bavaisienne Ambrée.

Innan vi började prova godsakerna så berättade Christian lite om Brekeriet. Det hela startade med att han och hans två bröder André och Fredrik ville göra någonting tillsammans och med det gemensamma intresset för öl föll valet på att satsa på dryckesimport. Första ölsökarresan gick till Köln och Düsseldorf där de såklart letade efter kölsch och altbier att importera till Sverige. Till slut föll valet på Früh Kölsch som de började importera till Sverige för att sälja på den sydsvenska krogmarknaden.

Nästa resa gick till Frankrike och Belgien där de hittade ytterligare några bryggerier att samarbeta med, nämligen Abbaye des Rocs, La Thiriez och Theillier. Tiden blev mogen att börja satsa på att etablera sig norrut i landet och någonstans här kom också min första kontakt med Brekeriet, när de ställde ut på Linköping Beer Expo i våras. Till höstens SBWF tog de, mest på prov, hem några lådor av Cidre Bouché du Pays d'Othe från La Ferme d'Hotte. Den blev riktigt populär på SBWF och lovorden haglade. Jag tyckte den var en av de mest spännande upptäckterna under mina tre dagar på mässan.

Med Brekeriets bakgrund avklarad gick vi över till att prova på deras varor. Först ut var de två ölen från Brasserie Theillier som hör hemma i norra Frankrike. Bryggmästaryrket har gått i arv inom familjen och nuvarande bryggmästaren Michel hör till den sjunde generationen bryggmästare i det familjeägda företaget. Vi började med att korka upp La Bavaisienne Blonde, en ljus biere de garde som bjöd på en fin mix av nybakat bröd, nyslaget gräs, lätta örter och en touch av estrig fruktighet. En frisk öl som gör att man lätt börjar dagdrömma om sommar igen.

Därefter slogs La Bavaisienne Ambrée upp i glasen, som även den är en biere de garde men som namnet avslöjar så är den lite mörkare. Detta beror dock inte på malten då det bara är pilsnermalt i den, utan den mörkare färgen har istället åstadkommits genom längre och hårdare kokning av vörten som gör att Maillardreaktioner uppstår. Denna öl är på Ratebeer rankad som dels den bästa biere de garden och dels den bästa franska ölen. Den är sötare och lite tyngre än Blonden, och även här finns en estrig fruktighet som drar åt nyplockade äpplen samt en touch av kryddig humle. Det skulle vara riktigt intressant att prova en flaska som lagrats i ett år eller två och se vart den tar vägen med lite ålder.

Med de två ölen avklarade gick vi vidare till cidrarna, som alla tre kommer från ovan nämnda La Ferme d'Hotte. Ciderhuset ligger i Champagneregionen och odlar sina cideräpplen själva. Vi började med Bouchén, alltså den som även var med till SBWF. Christian berättade att det var något av en standardcider på många restauranger i regionen. Härligt söt och syrlig med en rejäl, ren äppelkaraktär samt tydliga inslag av vildjäst. Vi tyckte alla att den med sin syrlighet och stalliga toner påminde en del om lambic.

Vi fortsatte med Saveur de Pommier, som vi tror (svårt med franskan) kan ha varit lite fatlagrad. Den hade i vart fall en mer avrundad och fylligare smak med toner av vanilj och kryddor. Jag tyckte nästan att den kändes lite avlägset julig. Denna var min favorit av de tre. Sist provade vi Rosé d'Ete som har fått sin färg från morötter, samt troligen (återigen det där med franskan) rödbetor. Den är avsedd som en sommarcider med en bedragande doft som inte avslöjar något om den mycket rappare syran jämfört med de andra två.

Sedan tackade Christian för sig och vi tackade honom för en mycket trevlig och smakfull stund. Vi återvände alla till Brekeriets monter ett par gånger under eftermiddagen och kvällen för att prova deras övriga öl och snacka bort några minuter. Bröderna Ek är bland de absolut trevligaste personerna inom branschen som jag har fått möjligheten att träffa. Det i kombination med att de vågar satsa på lite annorlunda grejer gör att jag verkligen önskar dem all lycka.

Portersteken nu på Facebook

2011-11-21T17:43:00.000+01:00

Numera finns den här lilla bloggen även på Facebook för att få en till kanal för att berätta om vad som händer samt förhoppningsvis nå ut till fler människor för att sprida ordet om god öl och mat. Att gå in och gilla är bara ett knappklick bort. Sen ligger det ju nära till hands att rekommendera sidan för några vänner också.

För att lansera sidan kommer det inom de närmsta veckorna att dyka upp en tävling med fina priser, där det kommer vara en fördel (men inte måste) att gilla Portersteken på Facebook. Jag tänker inte avslöja priserna riktigt än, men det är något som alla ölälskare borde vilja ha hemma. Så det är ju lika bra att gå in och gilla redan nu.

ÖÖWF: Provningen med Menno från De Molen

2011-11-20T12:28:00.001+01:00

Under fredagen på ÖÖWF så var ju Menno från De Molen på plats i Närkes monter med tre av sina öl. Darren, Pelle och jag, ackompanjerade av Jonas och Marc från Brill, fick med oss honom och de tre ölen bort till Blogghörnan för en liten avsmakning, allt medan Menno berättade om De Molen.

De tre ölen var Tsarina Esra Cognac, Hel & Verdoemnis 666 och en lager som byggde på deras Donder & Bliksem men som nu var färskhumlad med massiva mängder EKG. Ca 100 kg aromhumle användes till 2500 liter vört. Vi var alla väldigt förtjusta i lagern som var otroligt fräsch och fin, och särskilt Darren var väl smått förälskad i den, men så är han ju också från Kent. Min favorit av de tre var Tsarina Esra som var rund och fin med en mjuk chokladig sötma och en touch cognac. H&V 666 hade dock lite för mycket knäckebrödstoner för att vara en toppöl i min bok. Menno intygade att den ganska stora smakskillnaden mellan Tsarinnan och H&V berodde i stort sett enbart på de ganska olika maltkompositionerna.

-Jag vill göra god öl som jag själv tycker är bra. Jag gillar stout, porter, "medeltidsöl" och rököl, och är å andra sidan mindre förtjust i suröl, men jag är öppen för att brygga allt, berättade Menno. Han menade också att han hela tiden ville ha 15 standardöl i sitt sortiment och hela tiden utveckla nya säsongsöl. Att komma på nya recept är inte det svåra tycker han och tyckte att han hade fler idéer för öl än vad han skulle kunna brygga under sin livstid.

Menno berättade att han har varit hembryggare i över 20 år och startade upp De Molen för sju år sen för att göra alternativ till Heineken. De har växt stadigt och har nu en årsproduktion på ca 180 000 liter och har sju anställda, vilket väl kan jämföras med ett mindre till medelstort svenskt mikrobryggeri i kapacitet. Sverige har blivit en viktig exportmarknad för De Molen, som exporterar 70-80% av sin öl. För två år sen var USA största marknaden men häromåret var det istället Italien.

Jag tror att Darren spelade in större delen av vår lilla session i Blogghörnan med mobildiktafon och kommer säkerligen lägga upp en utförligare artikel, så håll utkik på BeerSweden framöver om ni vill veta mer om Menno och De Molen och se lite bilder, då jag helt missade att fyra av kameran just under den här provningen.

Live från ÖÖWF - lördag

2011-11-19T12:58:00.010+01:00

Här blir det lite liveuppdateringar från lördagen på Örebro Öl & Whisky Festival.

De första besökarna har precis börjat strömma in, så nu är det väl dags att gå ut och leta upp folk man känner.

---------------------------------

Snabb femminutersintervju med Lars från Sigtuna som bland annat avslöjar lite om kommande lanseringar på Systembolaget. En sammanställning av den och kommande intervjuer kommer att läggas upp i separat inlägg.

---------------------------------

Christian från Brekeriet kom just över till Blogghörnan för en liten provning med mig, Ölsvammel-Stefan och David & Fredrik från Ölkultur. Några franska öl och cider verkar vara på schemat.

---------------------------------

Avklarad provning, riktigt kul att få höra lite mer bakgrund till ölen och cidern som de har. Provningen bestod av La Bavaisienne Blonde och La Bavaisienne Ambrée från franska Brasserie Theillier, som igår i deras fransk-belgiska mixpack som finns att beställa, samt Brekeriets tre cidrar (Bouché, Cuvée och Rosée) som jag även provade igår. Riktigt bra är dom. Antagligen kommer det att komma ett mixpack i beställningssortimentet efter nyår med två flaskor vardera av dessa tre cidrar. Rekommenderas starkt! Christian avslöjade också att de har spännande planer för 2012 som eventuellt kan inkludera egenbryggd öl. Det ser vi framemot med spänning.

---------------------------------

Två timmar sedan portarna slogs upp för dagen och det är redan riktigt mycket folk. Inte som en lördag på SBWF, men det börjar bli ganska trångt här och var, särskilt i den länga där i stort sett alla mikrobryggerier har sina montrar. Besökarrekord i år igen?

---------------------------------

Bishops Arms har plockat fram fyra flaskor med Stormaktsporter från 2006. 2 cl för 40 kr minsann. Det fick bli ett smakprov av den. Tyvärr verkar den ha passerat sin topp och kändes inte som mer än bra. Det kan förstås också bero på batchskillnader, men den var en bit ifrån en olagrad Stormaktsporter. Närke får upprättelse med Fimbulvinter istället, en öl kryddad med enris och honung i väntan på Ragnarök. Betydligt bättre!

---------------------------------

Massor av folk! Nu är det jobbigt trångt i öllängan. Samtidigt har jag svårt att hitta nått intressant att prova och alla utställare är för upptagna för att hinna med något längre samtal. What to do, what to do... Man kanske skulle ta sig lite mer Konjaks helt enkelt?

---------------------------------

Lyckades just fånga upp Mikael Mårdstam från Wicked Wine för en intervju om framtidsplaner, Mohawk, ölpriser och fler beer makers dinners. Utförligt inlägg kommer inom de närmsta dagarna, så fort jag fått tid att skriva av ljudinspelningarna från intervjuerna jag gjort här.

---------------------------------

Studsade just förbi Nynäshamns monter för att prova årets Mysingen Midvinterbrygd. Vaniljen och apelsinen är uppskruvade i årets brygd, i övrigt är receptet det samma. Det är dock nejlikan som dominerar kryddorna nu när den är relativt nybryggd men Nynäshamn själva tror att den snart kommer att tonas ner för att ge plats åt just mer vanilj och apelsin. De tipsade även om att köpa några flaskor nu och spara till nästa års kräftskiva. Bötets Barley Wine hade flugit ur kylarna idag så den missade man chansen att prova på.

Ett litet minus på festivalens matutbud. Magen kurrar ordentligt nu men det enda ställe som verkar ha mat har slut på rostbiffmackor och har bara räksmörgåsar och sillmackor. Jobbigt för mig som inte äter fisk och skaldjur alltså. Jag får väl snoka reda på något snabbmatsställe nära tågstationen.

----------------------------------

Då var ÖÖWF slut för min del och nu sitter man på tåget tillbaka hem. Med tanke på stämningen i vagnen är jag knappast den enda festivalbesökaren ombord. Nu återstår väl för min del bara att sammanställa de bästa upplevelserna i skriven form så att ni också kan ta del av dem.

Live från ÖÖWF - fredag

2011-11-18T14:05:00.027+01:00

Här kommer jag att försöka uppdatera med smånotiser löpande under dagen från Örebro Öl & Whisky Festival.

Just nu sitter vi på tåget mot Örebro och har precis lämnat Enköping. Jag har fått sällskap av Johan som skrev på Gjölen förut, och i ~~Västerås~~ Arboga hoppar Pelle från Allt om Öl på. Darren från BeerSweden möter upp oss på stationen i Örebro, så det blir lite av en samlad bloggtrupp till Conventum.

-----------------------------

Rullade just in i Köping, där man ser Strömsholms Brygghus från tågstationen. Man skulle vilja ta en paus här och gå och kika på bryggeriet, men som tur är finns ju Strömsholms på festivalen så man ska väl klara sig ändå.

-----------------------------

Efter att ha provat Slottskällan Zero, som var riktigt trevlig, så är det nu dags för öl- och ostprovning i bloggarhörnan. Meantime India Pale Ale, St Eriks God Jul Barley Wine och Gouden Carolus Christmas tillsammans med en ostbricka från Gårdsmejeri Ostbiten. Kryddosten med kummin tillsammans med Gouden Carolus Christmas var vi alla tre överens om att det var den bästa kombinationen.

-----------------------------

Dags för ölprovning med Menno från De Molen. I glasen har vi Fresh Hopped Lager (med EKG), Hel & Verdoemnis 666 och Tsarina Esra Cognac. Jonas och Marc från Brill är också med och det blir en sorts blandning av intervju, hjärtligt ölsamtal och provning. Utförligare info om detta kommer senare, men man kan väl lätt säga att det var en trevlig liten sammankomst. Separat inlägg om det hela kommer här, och säkert på BeerSweden och/eller Allt om Öl också.

-----------------------------

Efter de två cognacslagrade ölen från De Molen var det förstås läge att ta en Närke Konjaks! Stormaktsporter. De Molens öl var riktigt bra men det här är nog ännu lite bättre.

-----------------------------

Borta hos Thorslundskagge hittar man Närkes Kaggen Svensk Ek (i vissa fall känd som Pure Swedish Oak), en variant på Kaggen där man istället för bourbonfat använder nya fat av svensk ek. Inte alls samma sak som vanliga Kaggen måste jag säga. Gott, men inte top notch. Konjaks var klart godare med sin mycket rundare sötma och större komplexitet.

-----------------------------

Brekeriet har med sig ännu mer god cider än på SBWF. Förutom Bouchén som man hade på SBWF har de nu också en Rosé och en Cuvée från samma ciderhus. Rosén är riktigt bra, Cuvéen är total världsklass. När jag drack Bouchén på SBWF sa jag nog att det var den bästa cider jag någonsin druckit, men Cuvéen piskar stjärt fler gånger om. Bra skit, som man säger.

-----------------------------

Vad gör jag nu? Det börjar kännas för sent för att dra igång med fler intervjuer, så det får vänta till imorgon. Det får nog bli allmänt mingel och vattendrickande, så att jag har nån ny öl kvar att prova imorgon också. Ser ut som det blir eftersläckning på Bishops Arms sen - förstås.

-----------------------------

Jag upptäckte just att Carlsberg har med sig Brooklyn Black Chocolate Stout. Eftersom jag själv håller på att bygga upp en vertikal av den så var det ett lätt val att få prova på vad som komma skall. Fast nja, med sex år på nacken börjar oxideringen bli lite väl dominerande. Jag vet ju förstås inte hur flaskan har lagrats men nog börjar jag undra om min plan om att bygga upp en femårsvertikal av den här var så himla bra egentligen.

-----------------------------

Några bryggare och importörer hann jag prata med om att göra intervjuer på dagen imorgon, vi får se hur många som hinns med. Just nu känns det som jag skulle kunna ägna mig åt intervjuer och mingel från öppning tills tåget går, nästan åtta timmar senare. Kvällen avslutades i alla fall med en visit på Bishops Arms i Örebro som var knökat till bristningsgränsen. En Mikkeller Amarillo Single Hop IPA blev det där, sen blev det sovdags.

Dagens bästa var Konjaks Stormaktsporter, Zero samt Cidre Saveur de Pommier Cuvée Prestigieuse. De rekommenderas starkt till alla lördagsbesökare.

Inköpsprocessen för julöl, påsköl och oktoberfestöl

2011-11-17T23:59:00.000+01:00

Såhär i glögg- och julölstider tänkte jag att det vore intressant och högaktuellt att ta reda på varför vissa produkter återkommer hos Systembolaget år efter år efter år. Så jag tog kontakt med Systembolaget för att bena ut det hela, och förklaringen kommer här, baserad på den information som jag har fått från deras inköpare av öl.

Julöl, påsköl, oktoberfestöl och glögg, alltså produkter i de årligt återkommande säsongssortimenten, kan köpas in av Systembolaget baserat på historisk försäljning och behöver i ett sådant fall inte vinna en offertprovning för att få en lansering. Det finns såklart vissa villkor för vilka öl som kan komma ifråga för detta. Till att börja med ska ölet ha köpts in de senaste två säsongerna, vilket ger en sorts försäkran om att det håller kontinuerlig kvalitet samt att dess efterfrågan står sig över tiden, så att man undviker eventuella "one hit wonders". Ölet måste förstås också passa in i den aktuella säsongens offertförfrågan.

Dessutom ska ölet ha nått upp i en viss försäljning under den senaste säsongen. Detta mäts inte i volym utan för att göra en rättvisare jämförelse mäter man hur mycket ölet har "tjänat in". Det vill säga marginalen per flaska/burk gånger antalet sålda flaskor/burkar. Ett öl med högre pris och lite lägre försäljning kan alltså vara likvärdig med ett öl med lägre pris och högre försäljning i denna aspekt. Om ett visst öl kommer över en viss försäljningsnivå så kan den köpas in på historisk försäljning. Vilken försäljningsnivå den behöver uppnå beror på vilket segment av lanseringen den tillhör, och dessa skiljs åt av sådant som stil och ursprung. I slutändan betyder det helt enkelt att en svensk mörk lager och en amerikansk ale inte behöver komma upp i samma nivåer. För att lära sig mer om hur segmenten fungerar så rekommenderar jag att man läser i Systembolagets lanseringsplan.

Om ett öl uppfyller allt detta så behöver en leverantör endast skicka in en en godkänd offert för att ölet ska lanseras, och det behöver då alltså inte vinna (eller ens delta i) en offertprovning. För en vecka sen publicerade pilsner.nu en lista över vilka öl som fått en lansering på detta vis till årets julölssläpp, och det rör sig om fler än hälften av ölen. Övriga öl har köpts in på vanligt sätt.

Nu kanske en del av er kommer att tänka på att vissa öl har återkommit i de exklusiva släppen i några år i rad, t ex Sierra Nevada Bigfoot och Brooklyn Black Chocolate Stout. Vilka produkter som ska köpas in till de exklusiva släppen beslutas på ett lite annorlunda vis och här finns inte samma typ av regler som för säsongsprodukterna. Däremot så kollar man förstås på försäljning vid eventuella tidigare släpp när man gör en bedömning av efterfrågan på en produkt. Återigen så måste det förstås ha kommit in en offert på produkten för att den ska kunna lanseras.

En lycklig lördagskväll

2011-11-13T11:26:00.000+01:00

Efter en lång, hård lördag spenderad med att, eh, ja, inte göra så mycket alls faktiskt, så slog jag mig ner i TV-soffan, hällde upp en Mikkeller Happy Lovin' Christmas, slog på musik-DVDn Come Hell or High Water med Deep Purple och löste de sista sudokuna på näst svåraste nivån i mobilappen.

När jag låg där och tummade på touchscreenen och halvtittade på TVn med ett öga så började jag le lite fånigt för mig själv. Jag insåg att det var en perfekt och lycklig stund. Ett enkelt tidsfördriv i form av ett amerikanskt sifferpussel med japanskt namn kompletterades med ett stycke hårdrockshistoria och en lagom enkel och mycket god öl som därmed var perfekt för stunden. Ibland behövs inte mer för att känna lyckan rusa genom kroppen.

Inför Örebro Öl & Whisky Festival

2011-11-10T16:19:00.002+01:00

Nästa vecka går Örebro Öl & Whisky Festival av stapeln med ett fredagspass och ett lördagspass. Därmed är det väl också årets sista lite större ölfestival. Besökarmässigt lär det också vara den näst största ölfestivalen i Sverige, efter storebror, giganten själv, SBWF. Hela 7000 människor besökte festivalen 2010. Platsen för skådespelet är Conventum i Örebro och biljetter köps på Ticnet.

Vad får man inte missa då? Många av utställarna fanns ju även på SBWF, men oavsett om man betade av en del på önskelistan där eller om man inte var där alls så är en av höjdpunkterna på ÖÖWF montern där Närke Kulturbryggeri står. De bittra bryggarna bakom världsölet Kaggen är på hemmaplan och kommer självklart passa på att visa upp sig ordentligt. Just Kaggen har blivit försenad i år och kommer antagligen inte hinna bli klar i tid till festivalen, men den vanliga Stormaktsportern lär få följa med. Dessutom en hel massa annan, och kanske aningen mindre hajpad, öl såklart. En specialbrygd för mässan är utlovad!

När du känner dig klar med Närkes öl är det bara att stå kvar i montern, för de kommer nämligen också att ha några öl från De Molen i sin monter. Som om ölen inte vore nog får de under fredagen även besök av bryggaren Menno själv i egen hög person. Tre öl från De Molen kommer finnas, och dessa tre fanns överhuvudtaget inte på SBWF och har nog inte sålts i Sverige alls innan. Det är Tsarina Esra Cognac, årets Hel & Verdoemnis 666 samt en ännu icke namngiven lager som är färskhumlad med East Kent Goldings. Jag rekommenderar starkt att prova dessa samt att prata lite med Menno.

Kikar man på utställarlistan så kanske man saknar Brill bland importörerna, men våndas icke mina vänner. Jonas från Brill kommer att ta med sig själv och några utvalda öl och stå i Bishops monter istället. På torsdagskvällen, alltså dagen innan festivalen drar igång, så kommer Jonas att hålla en Mikkellerprovning på Bishops Arms pub i Örebro. Priset för provningen är 300 kr och anmälan görs i puben, via mail eller telefon (019-156920).

Slottskällan håller på med en liten hysch-hysch-öl som ska heta Zero. Med tiden avslöjas fler och fler ledtrådar kring vad det är för öl på en särskild blogg. Den här marknadsföringsmetoden är tidigare rätt oprövad i Sverige och en liten minihajp kring det har de väl lyckats skapa. Ölet kommer i alla fall att slutligen ha premiär under just ÖÖWF.

De flesta etablerade svenska mikrobryggerierna finns också på plats, så förutom ovan nämnda Närke och Slottskällan kan man även besöka Nynäshamn, Sigtuna, Nils Oscar, Hantverksbryggeriet, Strömsholms och Oppigårds. Bland importörerna bör man väl spana in Carlsberg, Brekeriet, Wicked Wine, Cask Sweden, Brewery International, Galatea, Tomp, Philipson & Söderberg och Great Brands, samt såklart ovan nämnda Bishops Arms, om man är ute efter sjyst öl.

En liten nyhet på mässan i år är att det kommer att finnas en "Blogghörna" vilket kommer underlätta för oss bloggare på plats att uppdatera live och förhoppningsvis även intervjua en bryggare eller två. Jag kommer nog att hänga där rätt mycket, så kom gärna förbi och säg hej. Håll även koll på bloggen under festivalen, jag kommer försöka liveblogga och planerar även en liten utlottning för festivalbesökare.

Mixpack med dansk julöl för privatimport

2011-11-09T21:04:00.000+01:00

Elixir Wine meddelar att de släpper en blandlåda med 12 olika danska julöl för privatimport. Lådorna är redan sammanställda och priset är klart, så Elixir Wine utlovar en snabb hantering av offert och beställning. De öl som ingår i lådan är:
Amager Julebryg 2011
Amager Secret Santa
Black Rooster the Pro's and Con's of Christmas
Djävlebryg Hjul & Stejle
Hornbeer Juleöl
Hornbeer Julehumle
Hornbeer Vinterporter
Hornbeer Helge
Indslev Jule Hvede
Raasted Juleöl
Stensbogaard Julebryg
Stensbogaard Julestout

Alla öl kommer i flaskor om 500 ml förutom den från Raasted som är 330 ml. En låda kostar 649,20 kr, och man måste lägga en förskottsbetalning (Elixir Wines anger dock inte hur stort förskott). För att beställa lägger man en privatimport (antingen online eller i butik) och anger följande uppgifter:
Svensk leverantör: Ja
Importör: HB Elixir
Dryckens namn: Dansk juleölskasse 2011
Volym: 5830 ml
Antal: Ange antal lådor du vill beställa
Ursprungsland: Danmark
Förpackning: Övrigt

Juleölskassen finns i begränsad upplaga så man ska nog skynda sig lite om man vill ha en. För den som undrar varför det heter just juleölskasse så är det så att kasse betyder låda/kartong på danska. Lite förvirrande för oss svenskar förstås, men nu vet ni. Nästan lika illa som att lunch heter frokost...

Öl under luppen

2011-11-09T17:28:00.000+01:00

Jag snubblade över en sida som säljer bilder på drycker, bland annat en del olika ölsorter, så som de ser ut i ett mikroskop efter att man har kristalliserat dem. Färgerna ska även vara helt naturliga. Arty stuff får jag lov att säga, synd att de kostar så pass mycket. Bilderna hittar ni här.

Mjöd vs Imperial Stout - Andra ronden: Kladdkaka

2011-11-08T21:41:00.000+01:00

Igår var det ju kladdkakans dag, så bakades det självklart kladdkaka. Det blev min imperial kladdkaka med extra tillsats av ca 100 g hackad mörk blockchoklad. Återigen slog det mig att det vore kul att prova mjöd till för att se om det passar, och då är det ju förstås kul att samtidigt slänga in en sjyst öl att prova mot. Därför fick det bli förstås bli en andra rond mellan imperial stout och mjöd. Den här gången fick det bli Evil Twins julversion av Soft Dookie, nämligen Soft Xmas aka Pretty please with a cherry on top, som står för imperial stouten medan det återigen är Apis Poltorak Jadwiga på mjödsidan.

Stouten, som alltså är en imperial stout med vanilj och körsbär, kändes på förhand som en grym kompanjon till kakan. Flasktexten hintar om att den ska vara mycket söt. Sötma, körsbär, vanilj och choklad, hur skulle det kunna gå fel med kladdkaka? I'll tell you how. Byt ut den utlovade sötman mot en störande syra och det hela faller platt.

Tur då att mjöden finns som räddaren i nöden. Honungen lindar sig runt chokladen och sötman lindras något. Ingen syra här inte, och det är vi glada för. Mjöden vinner på knock-out, eller kanske snarare walk-over, för jag vill inte ens dricka upp stouten ens utan kaka till. Syran i ölet funkar inte alls. Själva kladdkakan bakade jag med lite Slottskällan Imperial Stout och det som blev över av den drack jag till kakan igår och det gick betydligt bättre, dock vill jag säga att mjöden var snäppet vassare. Då har jag ju inte provat dem mot varandra förstås.

Dagens danska ölkassar

2011-11-04T17:38:00.000+01:00

För en gångs skull blev det mycket danskt och bara en enda amerikan. Hoptilicius har bäst före i slutet av oktober 2012. Om de sätter ett års bästföredatum så betyder det att den är buteljerad i förra veckan. Jag tänkte dricka den ikväll, så det lär väl märkas. Imorgon blir det komplettering när jag fått fundera lite på om jag vill köpa sånna godsaker som Mikkeller Ris a la Male, Fra Via Til Bourbon Barrel Aged, Til Fra Via (2011-varianten), Lost Abbey Framboise de Amorosa och så en hel del fler julöl från danska mikrobryggerier.

På vägen hem från stan svängde vi in på Christian Firtal där jag tog en liten Kulmbacher Mönchshof Kellerbier på fat. Min första kellerbier, eller i alla fall min första tyska kellerbier. Jag har verkligen inte särskilt bra koll på stilen, mer än att det rör sig om ofiltrerad lager. Jag gissar att t ex ofiltrerade Pickla Pils också skulle kunna definieras som en kellerbier?

Lagringsexperiment: Sotholmen Extra Stout

2011-11-02T22:07:00.000+01:00

Med gårdagens release av den nyligen prisbelönade Sotholmen Extra Stout från Nynäshamns så tyckte jag att det var läge att prova den mot en flaska från den batch som kom på Systembolaget i februari 2010. Jag har en liten fascination över det här med att prova olika långt lagrade flaskor av samma öl. Det är ju spännande att se hur de utvecklas med tiden. Jag har börjat få en ganska bra bild över vilka sorts öl jag tycker om att lagra men det är fortfarande många detaljer som behöver falla på plats.

Nå, åter till Sotholmen. Den äldre flaskan hade bäst före i september 2011 medan den nya har bäst före satt till mars 2012. Bara ett halvårs skillnad alltså. De måste ju ha ändrat i datummärkningen för inte är det väl en gammal batch som släpptes på Systembolaget igår? Om någon vet mer får ni gärna kommentera.

Redan i upphällningen ser man skillnad på dem då det äldre ölet skummar betydligt mindre samt att det verkar vara en utfällning av proteiner som format några "slemklumpar" i botten av flaskan. Även i doften är det en klar skillnad med en viss madeirisering i det äldre ölet samt mer choklad än i det yngre, som i sin tur drar mer åt knäckebröd, råg, svagt kaffe och lite alkohol. Det äldre har även en svag buljongton. Den försiktigt kryddiga humlen i det yngre ölet är också helt bortblåst i det äldre. Kroppen upplever jag ha blivit lite mjukare med tiden.

Sammantaget så är det två väldigt olika öl i mina glas. Jag föredrar helt klart det äldre som visar upp en fin mognad. Jag prövade även att göra en liten blend med några centiliter vardera av dem i proportionerna 50/50, vilket smakmässigt hamnade just mittemellan de bägge ölen och blev alltså inte lika gott som det lagrade ölet var för sig själv.

Bourbonfatlagrad julmust

2011-11-01T21:37:00.000+01:00

Idag släpptes många spännande öl på Systembolaget, men också en ny julmust från Spendrups. Julmust, jaha vadårå? Jo, den har legat på bourbonfat i sex månader. Det fullständiga namnet verkar vara Nygårda Julmust Vintage Oak 2011 och den ska vara exklusiv för Systembolaget. 24,90 för 75 cl får man punga ut men då får man också en riktig god julmust. Den har en lite annan kryddighet än de vanliga julmustarna och även lite avrundande vanilj, så visst känns fatlagringen av. Väldigt len och fin är den! Jag upplever den inte riktigt lika söt som de flesta julmustar heller. En njutning att dricka faktiskt, om man är förtjust i julmust i alla fall.

Frågan är vad nästa års julmustvariant blir? Julmust gjord med bajskaffe? 100% brettad julmust? En extremt limiterad julmust med blåbär?

SBWF i backspegeln, del 2

2011-10-28T19:18:00.000+02:00

Wicked Wine hade i vanlig ordning en del specialare från Sierra Nevada på plats. Förutom rariteter som hela 30th-anniversaryserien och Hoptimum hade man även några av deras öl ur Beer Camp-serien, och på fat dessutom. Jag gav mig på den enbärskryddade svarta IPAn samt deras DIPA, där den förstnämnda imponerade medan den senare smakade lite för mycket lök för att jag skulle kunna undgå att störa mig ordentligt på det. Hoptimum tog jag mig också någon centiliter av. Jag har ju inte varit helt övertygad av det sjysta i att sälja en så pass gammal DIPA för så dyra pengar, men jag ska erkänna att den fortfarande var riktigt god.

Två nya importörer på mässan var Brekeriet och TWC. Båda är baserade i södra delen av landet så de fick passande nog stå brevid varandra ända längst in i Snickeriet. Hos Brekeriet smakade jag den godaste cider jag någonsin har smakat, La Ferme d'Hotte Cidre Bouché du pays d'Othe. Enkelt namn att komma ihåg va? Riktigt fruktig med en lätt sötma och en touch av vildjäst. Jag pratade med andra som provat den och fått lov att gå tillbaka och prova den igen. Tydligen var det också några som bara gick runt och provade det 50-tal cider som fanns på mässan och de hade tyckt att denna var bäst av alla. Brekeriet låter meddela på sin Facebooksida att den är slut för tillfället men att de jobbar hårt på att få hem mer som de kan släppa i beställningssortimentet.

Hos TWC serverades främst danska mikroöl, men även ett veteöl från Worlds Smallest Brewery med det fantastiska namnet Arne Weisse. Bryggeriet gör faktiskt skäl för namnet då det ryms på 0,96 kvadratmeter. Ölen då? Jo, någon smak som kändes udda i en weissbier fanns där, men den passade in och överlag en god öl. Den bleknade dock lite i jämförelse med alla spännande danska öl som fanns hos TWC. Jag får nog säga att den fatlagrade quadrupeln från Det Lille Bryggeri var en av höjdpunkterna där.

Mycket danskar i de här inläggen va? Jag sa ju att jag var lite partisk. Nåja, lite svenskt ska vi väl ta upp också. Jag hade sett framemot Strömsholms En Riktig Lättöl, men den fanns aldrig inne när jag var där. Synd! Istället provade jag deras nya variant på Malakias. Det är alltså en serie rököl där de brygger en ny variant varje år, med start förra året. Då var det mer åt rauchbierhållet. I år hade man slängt i en jäkla massa torvrökt malt istället som gav en helt annan rökighet. Islaywhisky i ölform kan man väl säga om man vill göra det enkelt för sig, men det var verkligen mer än så. Häftig öl! Den ska komma på Systembolaget och om jag inte minns helt snett så är det 1 december som gäller.

Sveriges två (finns det fler?) fantombryggare fanns såklart på plats de också. Stefan "Mohawk" Gustafsson hängde hos Wicked Wine och hade flera av sina öl på tapp. Dessa var ofiltrerade varianter som bryggts på De Proef. Jessica Heidrich och hennes St Eriks hade fått en helt egen monter, grupperad tillsammans med Galateas andra flaggskepp på ölfronten, Samuel Adams. Nu har det ju börjat komma en hel del öl från St Eriks som inte kommer på Systembolaget och mer eller mindre alla dessa kunde man testa här. Själv blev jag mest förtjust i wee heavyn 80/-. En riktigt härlig maltbomb som bevisar att Jessica även kan göra bra maltdominerade öl.

Den nypåhittade Frequencyserien fanns också på plats i form av en lager, en IPA och en lakritsstout. Stabila öl alla tre, dock kändes det som att de hamnade lite i skymundan borta hos Philipson Söderberg dit i alla fall jag inte vände näsan förrän efter ganska många rundvandringar. Hursomhelst ska det i alla fall bli intressant att se var det här lilla projektet tar vägen. Jag tycker i alla fall det är ett bra tecken på att ölkulturen sprider sig när sådana som normalt inte sysslar med öl vill komma in och göra en serie med spännande öl.

Till slut kan jag väl även nämna att jag under första lördagen fick en chans att få se en ölfestival från "andra sidan" då jag jobbade i Slottskällans monter. Det överraskade och gladde mig hur många det var som kunde sin öl och framförallt hur många som var nyfikna och ville veta mer. Visst kom det också några som helst höll sig till ljus lager, men de var lätträknade.

Allra sist så kan jag väl återigen trycka på det här med att välja rätt dag. Jag var där torsdag, fredag och lördag och det var utan tvivel mest folk på lördag. Under torsdagen var det riktigt behagligt med lagom mycket folk för en trevlig atmosfär och utan att man behövde vässa armbågarna innan man skulle försöka ta sig någonstans. Under fredagen var det lite mer folk men ändå inte så mycket som på lördagen.

SBWF i backspegeln, del 1

2011-10-27T23:16:00.000+02:00

Då har det gått fyra veckor sedan årets Stockholm Beer & Whisky Festival öppnade upp portarna och det är hög tid att kika tillbaka på vad som hände i år. Vid det här laget lär väl ingen ha missat att det i år var 20:e gången som festivalen arrangerades. Den har växt en del sedan 1992 då de bara hade 143 öl. Idag finns det cirka 2000 öl och 200 utställare, så det i år fanns det alltså fler utställare än vad det fanns öl vid den första festivalen. Anmärkningsvärt är att de aldrig någonsin har behövts polisinsatser, trots tusentals besökare varje mässdag. Dessutom är det ingen festivalbesökare som åkt dit på rattfylla och då ska man veta att de från början haft ett samarbete med trafikpolisen och har hårda kontroller. Ett litet undantag finns, och det var en taxichaffis som körde rattfull och fastnade i en kontroll när han hade en körning från festivalen. Så kan det gå...

En del nya bryggerier passade på att visa upp sig, bland andra Södra Maltfabriken som hade en monter längst ner i hörnet av lokalen. Där serverades deras hela ölportfölj, som än så länge bara består av en lager, en pale ale och en IPA. Tills vidare heter dessa Rude Lager, Initial Pale Ale och Poking IPA. Dessa namn ska indikera att det är öl som man fortfarande slipar på. Vid det lag då de känner sig nöjda med ölen så kommer de istället bara heta Södra Maltfabriken Lager, Pale Ale respektive IPA. För att sammanfatta alla tre så kan jag väl säga att de visserligen kan slipas mer på, men att de absolut har en god potential att bli riktigt bra öl. Kul med ett bryggeri som vågar köra lite mer Amerikainspirerat från början istället för att falla tillbaka på alla klassiska europeiska stilar.

En av snackisarna inför festivalen var vad årets Ace of Spades skulle vara för sorts öl. Efter Linköping Beer Expo i våras rapporterade jag ju att Mattias Hammenlind sagt att han siktat på en super-IPA på minst 20%. Sedan dess hade han ändrat sig och istället lagt alkoholhalten på 15 %. Tolv olika humlesorter ramlade ner i ölen, som fått ganska blandad kritik. Jag tyckte att den var lite spritig då, men kanske kan den hitta en topp om humlen lyckas hålla i sig tillräckligt länge för att alkoholen ska lugna sig lite.

När vi ändå är inne på Sigtuna så hörde jag att de har fått in två öl till bolagssläppet i mars. Dessa kommer att komma ut som Sigtuna Vårlager och Sigtuna East Coast IPA. Vårlager är dock deras East River Lager och East Coast IPA är deras Summer IPA som de fortsatt att brygga och alltså fått in igen på Systembolaget. Två stabila öl är det hursomhelst, så även om jag kan tycka att det är lite märkligt med dels ett "framtvingat" namnbyte och dels ett återsläpp under annat namn så är det ju trevligt att de kommer ut på hyllan.

Ett annat öl som hade premiär på festivalen var 175-årsjubileumsbrygden av Carnegie Porter. Denna specialvariant av den klassiska Carnegien har lagrats två månader på fat från amerikanska bourbondestilleriet Heaven Hill. Jag var först inte så imponerad av den, men så fick den värma upp lite i glaset och blev plötsligt helt fantastisk. Under första torsdagen hade också Carlsberg en kock i montern som lagade fyra rätter som skulle passa till jubileumsportern, ett mycket trevligt initiativ.

Överlag kändes det som att det låg ett större fokus än vanligt på öl som en del av god måltid. Även festivalledningen pratade om detta under den inledande presskonferensen. Där sa också Michel Jamais en kul grej: "Jag tar på mig jeans och gympadojor till vin, och kostym till öl." Med det menade han alltså att vin har fått lite av en snobbstatus och behöver tas tillbaka till vardagen, medan öl har en vardagsstatus och behöver få en skjuts in i finrummet där den också hör hemma.

Brill hade som vanligt massor av gottig öl i sin enorma monter, som trots sin storlek aldrig verkade ha en ledig plats. I år var jag inte där när någon av alla de bryggare de bjudit in var där, vilket var lite trist att missa. Det kanske bara var jag som inte la märke till dem lika mycket förra året, men det kändes som det var många fler utländska bryggmästare på plats under årets festival. Tillbaka till Brill så kunde man bland annat prova sådant spännande som Drie Fonteinen Oude Gueuze Vintage 2004 (som var helt gudomlig så jag är glad för min 2003 i garderoben), alla öl i Mikkellers Spontanserie samt nya Humleserie, Grassroots Neither, To Öl Final Frontier, några riktiga godbitar från Lost Abbey och De Molen och ja, jag skulle kunna fortsätta länge på den listan. Ska man ta det som en varningstecken att man kände igen varenda ansikte i deras monter?

En annan höjdpunkt i megaformat var såklart Elixir Wines gigantiska multimonter nere i Snickeriet där de samlat ett gäng danska bryggerier. Med en dansk flickvän så må jag vara lite partisk, men ta mig tusan vad trevliga de flesta danska bryggare (och övriga utställare) är. De verkar så glada att få servera sin öl, på ett sätt som en del svenska bryggare borde kunna lära sig av. Brygga god öl kan de förstås också. Amager Gluttony var en festivalfavorit hos nästan alla jag pratade med och även Djävlebryg Old Mephisto stod högt i kurs hos många, inklusive mig själv. Och vem blir inte glad av att se Martin Jensen fyra av ett gigantiskt leende samtidigt som bannern med en tecknad och lika leende version av sig själv hänger bakom honom? Martin är mannen bakom Raasted, och bland hans öl var det Trippel Nelson som imponerade allra mest på mig. Även hans Festival IPA, specialgjord för SBWF, var mycket god. Fast jag kan förstå om den inte faller alla på läppen då den var väldigt söt för en IPA, men i kombination med extrema mängder färsk tropiskt frukt tyckte jag det var smaskens.

Fortsättning följer

Slaget om äppelpajen: Mjöd vs imperial stout

2011-10-26T22:21:00.000+02:00

I ena ringhörnan, den regerande mästaren av äppelpaj, en tung imperial stout. En riktig slugger! I den andra ringhörnan står utmanaren, det polska toppmjödet. Lite mer finess, och med den där irriterande Ali-jabben. Utmaningen? Bästa dryck till äppelpaj med vaniljsås.

Smygreklam?

Imperial stout är en personlig gammal favorit till äppelpaj, men häromdagen slog det mig att mjöd också borde kunna vara riktigt fint. Lika bra att prova dem mot varandra alltså. Äppelpaj säger man ju aldrig nej till, så det var bara att baka en. En Avery the Czar som legat och gosat till sig i källaren sedan den släpptes på Systembolaget för knappt två år sen fick representera the dark side medan det fantastiska Apis Poltorak Jadwiga var mjödet för kvällen.

Mjödet var ljuvligt till och framförallt var det såklart honungssötman som kopplade med sötman i ölet. Dock finns det ingen syra i mjödet vilket gör att det missar några poäng. Stouten spelar istället på sin rostighet som kontrasterar äpplena mycket fint, medan chokladsmakerna som alla säkert förstår passar väldigt fint till vaniljen. Det rostiga passar även mycket fint till kokosen som jag har i just den här äppelpajen. Så jag får faktiskt säga att det är stouten som försvarar sin titel.

Receptet till själva pajen la jag upp förra hösten, så det hittar ni här.

Mammas lammrullader och Gustafs Finger

2011-10-25T19:54:00.000+02:00

Avslutningen på min 24-timmarsvistelse hos föräldrarna hemma i Falun blev en av mina favoriträtter, nämligen lammrullader. Mamma gör en variant som är än lätt modifikation på ett recept från den gamla svenska kokbokshjälten Carl Butler. I stort sett rör det sig om en fyllning gjord på sammanmixad fetaost, mynta och vitlök samt en sky som görs genom att vispa ur formen med vitt vin. Lamm, fetaost, mynta och vitlök är ju väldigt goda vänner och allt fett i köttet gör att det blir en väldigt rund och fyllig smak.

Till detta bjöd pappa på en Dugges Gustafs Finger, som jag faktiskt inte druckit än. Senaste gången jag köpte hem öl var faktiskt i september. Nåväl, det rör sig om en strong bitter som getts en modern touch genom kryddning med centennial och cascade. För att inte helt tappa sitt brittiska arv har göteborgsbryggeriet även slängt i en skopa EKG. Humlen är dock just en touch av ölets storhet, dess finess ligger i maltigheten som är oerhört rund och fyllig. Det var ju precis det som maten också var, så ni kan ju ana hur bra det passade samman. Kryddorna i maten ger precis som humlet i ölet en extra touch, och dessa tillåts finlira tillsammans lite grann, när maltigheten och köttet gått av scenen. Smaklökarna intar ståplats och jublar och klappar takten.

Dessutom blev det lite äppelpaj till efterrätt, så jag har verkligen smort kråset ikväll. Precis vad jag behövde i höstrusket. Nu sitter jag på tåget tillbaka till Uppsala, redo att ta mig an andra halvan på terminen.

Antiklimax i ölkällaren

2011-10-24T22:47:00.000+02:00

Sista tentan är färdigskriven och jag är nu hemma i Falun för att imorgon träffa min lilla systerson som jag bara har hunnit träffa en gång sedan han kom till världen för knappt två månader sen. Efter att ha avnjutit en riktigt god middag och därefter blivit sönderriven av brorsans kattunge, som inte längre är en kattunge utan växt upp till ett mindre monster och dessutom slutat vara en hon och istället är en han, så hade jag tänkt avsluta kvällen med något riktigt gott från ölkällaren.

Siktet var inställt på Speedway Stout. Jag gick ner till min ölsamling och dumpade först av några öl som ska bytas bort under USA-resan efter jul. Så började jag fingra lite på Speedway. Och så insåg jag, att jag var alldeles för jävla trött och slutkörd för att verkligen kunna uppskatta den. Lite av ett antiklimax då jag sett framemot den hela helgen. Jag funderade kort på att hitta något annat i samlingen, något mindre upphajpat (i min egen hjärna) och gärna i mindre flaska. Sen insåg jag att det bästa nog ändå var att låta bli helt och vara nöjd med den Hell jag drack till maten.

Imorgon, när jag har vilat ut, ska jag fundera på om jag inte ska ta med mig Speedwayen, och/eller något annat gott, tillbaka till Uppsala och avnjuta som försenad tentaöl. För nu, nu ska jag sova.

Biff med öl- och löksky

2011-10-22T14:01:00.000+02:00

Återigen blev det dags för en motivationshöjande "lyxlunch". Den här gången var det biff med öl- och löksky som stod på menyn. Ganska rustikt alltså, väldans gott och passande nog för mig idag, snabbt och lättlagat. Jag gjorde det på en bit entrecôte, men man kan lika gärna göra det på ryggbiff, utskuren biff från fransyska eller något liknande, så länge det är nötkött. Matlagningsöl fick bli Sigtuna Dunkel Lager, som passade väldigt bra både i och till maten. Receptet hittade jag i Gordon Ramsays World Kitchen, men sedan modifierade jag det lite själv.

Till fyra portioner behöver du:
Valfri passande biff av nötkött, 4 st
2-3 gula lökar
3 dl köttbuljong
2 dl öl (välj en med låg beska)
2 tsk socker
1 tsk mjöl
Smör att steka i

Skala löken och skiva tunt. Salta och peppra köttbitarna dina rumstempererade köttbitar. Dra på stekpannan på full värme och låt den bli riktigt varm innan du slänger i en riktigt stor klick smör. Lägg i köttet när smöret slutat fräsa och tillaga så långt du själv vill ha dem. Ta ur köttet ur pannan och linda in i folie så de håller värmen. Lägg i en till stor klick smör till i pannan tillsammans med löken och sockret. Skruva ner värmen till medelvarmt och låt löken karamelliseras. Pudra sedan över mjölet och häll på öl och buljong och låt det hela puttra i 10 minuter för att reduceras ner något (men kom ihåg att det blir en sky, inte sås). Det kommer garanterat ha runnit ut köttsafter i foliepaketet, häll över det i lökskyn när du lägger upp köttet. Servera med kokt potatis.

Jag tyckte det här blev riktigt smarrigt, men gillar man inte lök blir det kanske lite svårare. Dock ska man ju komma ihåg att lök som fått karamellisera smakar ganska annorlunda jämfört med rå eller fräst lök. Hursomhelst, smakerna från den söta löken, köttet och ölen binder ihop sig väldigt bra. Och vem kan inte tycka om kokt potatis som man mosar ner i skyn med gaffeln? Wunderbar! Det blev ju en liten slurk öl kvar som jag provade till maten och det passade, kanske inte helt oväntat, mycket bra. Lagar man mat med öl blir det ju sällan fel att dricka samma öl till maten också. Man ska passa sig för beskan i ölet bara, Sigtuna Dunkel Lager var inte många IBU från att slå över på fel sida gränsen. Jag funderar på om inte Aventinus skulle vara grymt till det här, men den hade jag såklart inte hemma.

Tentaöl #2 - X-Porter

2011-10-20T21:56:00.000+02:00

Under eftermiddagen och kvällen har den andra tentan för den här tentaperioden skrivits, den här gången i flervariabelanalys. Då får jag belöna mig med en liten öl, trots att det är en tenta kvar att plugga till. Valet föll på X Porter som bryggts som ett samarbete mellan De Molen och Midtfyns. Denna lilla rackare har jag köpt i Danmark, men den kommer även i Systembolagets släpp den 1:a november.

Ganska välrostad pjäs med en svag sötma som tar sig ton i torkade frukt, som balanseras av en ännu svagare syra samt en liten citrusaktig humleton som lurar i bakgrunden. För mig är det precis en sån öl som jag tycker om till glass!

Indian Tribute till beställningssortimentet?

2011-10-19T20:03:00.001+02:00

Inte för att gå händelserna i förväg, men jag frågade Oppigårds via deras Facebooksida om de har planer på att släppa Indian Tribute i beställningssortimentet nu när man snart kommer att kunna beställa lokala svenska öl flaskvis till hela landet (utförligare info om den delen här). Jag erkänner att jag må vara lite av en Dala-homer, men jag blev verkligen jätteglad när de svarade att de planerar att göra det någon gång i vår, för det är hands down den bästa svenska IPA jag har smakat som bryggs regelbundet. Massa smaskig centennial och cascade.

Jag hoppas att de svenska bryggerierna kommer lägga ut fler öl i beställningssortimentet/lokala sortimentet efter nyår när vi kan börja beställa dem flaskvis över hela landet. Det finns redan en hel del gott där, men jag vet ju också att det finns så många fler goda öl som görs ute i landet som inte finns där. Än.

Bild från http://www.oppigards.com/

Hemgjord bacon- och cheeseburgare

2011-10-19T13:49:00.000+02:00

Imorgon är det dags för tenta igen så idag behövde jag en enkel men rejäl lunch, så jag lyxade till det lite med en hemgjord bacon- & cheeseburgare och dessutom gjorda jag egna pommes frites. Fuskade med brödet och köpte Friscobröd från Max, men med tanke på hur goda de är och hur krångligt det är att göra bra hemgjorda hamburgerbröd så känns det ju helt okej.

Hamburgare gjord på nötfärs och endast saltad och pepprad, några skivor ost som fått ligga ovanpå burgaren mot slutet av stekningen för att smälta lite, två skivor stekt bacon, skivad rödlök, isbergssallad, ketchup och skånsk senap. Yum! Nästan så jag blir hungrig igen bara av att skriva om det.

Nu drack jag bara ett stort glas cola till det här då det är lite olägligt att dricka öl till lunch en sån här dag, men jag vet precis vilken öl jag skulle vilja ha till: Brooklyn Lager! En något kraftigare lager med lite lagom humlekaraktär är nämligen obsalut ferpekt till en bra burgare. Visst kan man komma dragandes med pale ales och IPA, ja kanske till och med en humligare brown ale, men i min värld slår de inte lagern när det vankas burgare.

En perfekt liten belöning som får eftermiddagens fortsatta tentaplugg att gå som en dans. Jag funderar dessutom på att laga det igen efter tentan imorgon då det känns okej att dricka den där Brooklyn Lagern till.

Uppsala arrangerar SM 2012

2011-10-18T19:01:00.000+02:00

Då var det klart att SM 2012 hamnar i Uppsala och närmare bestämt i Gränby ishall. Det är såklart hembryggar-SM jag pratar om och inte något sportevenemang. Det exakta datumet för det hela är den 26:e maj. Själva nyheten är faktiskt nästan en vecka gammal så jag är lite sent ute, men det var först nu när Stefan skrev om det som jag uppmärksammade det.

Själv har jag bara några minuter på cykel till ishallen, så det blir riktigt bekvämt. Dessutom ligger min lägenhet mer eller mindre på vägen in mot stan från ishallen så det blir smidigt att glida förbi på pitstop hemma innan en eventuell fortsättning av kvällen på O'Connors. Man kanske får passa på att bjuda in hitresta vänner också. Hursomhelst ser jag redan framemot både detta och Belgoträffen som ju går i Uppsala varje år och bara ligger ett kvarter bort för mig.

Så, nu har jag fått skriva av mig lite, åter till tentaplugget.

Det blev...

2011-10-17T22:50:00.000+02:00

FouFoune! Bra skit som de säger, en riktigt fin liten belöning för hårt slit.

Vilken tentaöl ska man ta?

2011-10-17T16:32:00.000+02:00

Decisions, decisions

Anledningen till att det varit så tyst här sedan SBWF är att jag är inne i höstens första tentaperiod, och den är riktigt tung. I fredags och lördags satt jag i skolan till kl 23 och igår till kl 20, då hjärnan sa tack och hej, nu går det inget mer. Särskilt mycket öl har det förstås inte blivit, och inte så mycket kul matlagning heller. Idag skrevs första tentan (i teknisk termodynamik) så idag ska jag ändå unna mig en, och bara en, öl. Frågan är då vilken? Mamouche eller FouFoune?

Mer lokalt på nationell nivå på bolaget

2011-10-11T09:59:00.004+02:00

Systembolaget har gått ut med ett pressmeddelande där de låter meddela att från och med januari 2012 så ska man kunna beställa lokalt producerade drycker i hela landet. Som jag förstår det så betyder det att ett litet bryggeri som idag har sina produkter i beställningssortimentet men bara erbjuder sig att frakta dem inom sitt län nu ska kunna beställas inom hela landet. Det är då Systembolaget som står för den kostnaden, så det blir ingen merkostnad för vare sig producent eller kund.

~~Jag misstänker dock att det fortfarande kommer att vara kollikrav på det mesta, vilket för min egen del tar udden av det hela då jag sällan är intresserad av att köpa en hel kartong själv.~~ (Dock kan man ju förstås göra samköp och har man inga som vill dela på en låda kan man ju alltid försöka hitta några i samköpsdelen på BeerSwedenForum.)

~~Hursomhelst är det ett till steg i rätt riktning och man får väl säga att det går sakta men säkert framåt för Systembolaget.~~

Uppdatering: Det sägs att man ska kunna beställa enskilda flaskor och inte vara begränsad till eventuella kollikrav. Superbra i sådana fall! Detta enligt Bark från Ofiltrerat som varit i kontakt med Systembolagets kundtjänst angående just detta.

Om det är så att man kan köpa enskilda flaskor så innebär det ju att vi helt plötsligt får flaskvis tillgång till precis alla öl som de svenska bryggerierna vill sälja via Systembolaget. Förutom att det blir ytterligare lite trevligare att vara ölnörd i Sverige så betyder ju detta att bryggerierna får en bredare marknad att arbeta på. Förutom att det i sig kan få en direkt inverkan på deras försäljning så blir det också en väg för dem att etablera sitt märke utanför den regionala krogmarknaden.

På sikt hoppas jag att det här kan betyda att en del bryggerier väljer att sälja en del av sina specialbrygder även på flaska via detta system istället för att bara slänga ut allt på fat till krogarna. Är det någon som vågar göra det redan till 1:a januari?

Ett mycket stort steg i rätt riktning för Systembolaget, om det nu är så att man kommer få beställa flaskvis. Tänk er själva, Eskilstuna Ölkulturs Anders Dubbel-IPA, Jädraöl Trädgårdspilsner, Dugges ½ Idjit, Nynäshamns Brännskär Brown Ale, Jämtlands Porter, St Eriks 80/-, Hantverksbryggeriets Baronen, Ocean Glenn no 5 osv osv, för att inte tala om alla nya småbryggerier man är nyfiken på, blir bara ett knapptryck bort.

Spikad BMD med Brewdog i Falun

2011-10-08T12:38:00.001+02:00

Nu har Beer Makers Dinnern med Brewdog på Kopparhatten i Falun blivit spikad. Torsdagen 10/11 är det som gäller och något unikt utlovas. Priset är nu satt till 595 kronor. Håll utkik på Kopparhattens hemsida för mer info och bokning.

Falun med sina ca 55 000 invånare måste ju vara den minsta svenska staden hittills som anordnar en BMD av ett internationellt erkänt bryggeri. Det gör mig faktiskt lite stolt att veta att ölintresset och ölkulturen har växt sig så stark hemma i Dalarna att man kan anordna något sådant här. Tyvärr har jag själv inte någon möjlighet att komma hem till Falun den dagen och delta.

Entrecoté, portabello och IPA

2011-10-04T21:27:00.000+02:00

Jag kommer aldrig bli vegetarian

Det är lite mycket i skolan nu och jag har helt förbisett att göra någon ordentlig matplanering. Som tur var har jag halva frysen fylld med kött, för just sådana här tillfällen, så jag slängde fram en påse med två skivor entrecôte som jag kommit över till ett mycket bra pris för några veckor sen. I kylen hade jag några potatisar och några portabellosvampar som jag köpt mest för att pröva på utan någon mer tanke. Så middagen fick helt enkelt bli råstekt potatis, entrecôteskivor som varit ner i pannan och vänt och stekt svamp. Ja, det är både så lätt och så gott som det låter. Hela kostcirkeln också! Eller...eh...nevermind...

Jag är ju lite nyfrälst vad gäller svamp och har faktiskt aldrig prövat portabello förut, men jag måste säga att den passar otroligt bra tillsammans med entrecôten då den har en ganska ordentlig och lite köttig smak. Verkligen ett fint litet giftemål i munnen om man tar en bit kött och en bit svamp samtidigt. Entrecôte är förresten är en ganska rolig liten köttbit då den egentligen består av tre delar. Kolla hur fettremsorna i en skiva entrecôte så förstår du vad jag menar. Hursomhelst, man kan känna ganska stor skillnad i smak på dessa tre bitar trots att de ligger så nära varandra. Pröva så får du se!

Till detta drar man med fördel till med sin favorit-IPA. Det här är en sådan rätt där jag verkligen tycker att en, gärna ganska maltig, IPA kommer till sin rätt. Det finns ingen särskild kryddighet som kan börja bråka med humlen och alkoholen, däremot finns det en fin sötma i köttet som alla dagar i veckan gifter sig med maltsötman. Entrecôte är ju också en styckningsdetalj med ganska mycket fett, vilket IPAn klarar av utan problem. Humlen å sin sida står lite för sig själv och blir hela kombinationens fräschör, vilket jag tycker är klart fördelaktigt då både svampen och köttet har ganska tunga smaker. Vill man istället grotta ner sig ordentligt i de här tyngre smakerna går det förstås också alldeles utmärkt med en halvtung mörkare öl, något i stil med en english strong ale eller en american brown ale. Det man möjligen missar då är potatisen som funkar alldeles utmärkt med en IPA men som kan riskera att hamna lite i skymundan med något mörkare.

Live från mässan, fredagen

2011-09-30T13:34:00.006+02:00

På tåget till Stockholm:
Då var man på väg mot Stockholm igen efter att ha vilat upp sig och laddat batterierna i hemma i Uppsala efter gårdagen. Idag har jag lite mer tid ute på golvet då jag slipper springa runt och förbereda inför ölbloggarträffen. Idag blir mitt första fredagsbesök någonsin på SBWF. Igår var det alldeles lagom mycket folk medan min erfarenhet av lördagar är att man nästan behöver vässa armbågarna. Hur blir det idag?

15.19
Inne! Lugna gatan än så länge men det fylls på med folk hela tiden. Nu är frågan, vem ska man prata med och vad ska man prova?

16.49
Körde just en IPA-session hos Brill. Final Frontier toppade klart, men det är då ingen brist på bra öl i deras monter. Provade även två nya varianter på Innis&Gunn tidigare,Spiced Rum och Mackmyra. Inga favoritöl men det bästa de har gjort hittils tycker jag.

17.41
En observation: De montrar som har öl som jag gillar tenderar att ha män som serverar. De montrar som ha20.45r öl som har öl som jag helst
inte dricker frivilligt tenderar att ha unga kvinnor som serverar. Tur att man har en flickvän så man slipper lockas in i fördärvet.

18.26
Tillbaka hos danskarna och provar igenom Raasteds uppställning. Missa inte den här montern, hög lägsta nivå och mycket som inte syns i Sverige annars.

20.50
Missa inte Taste Experience! Längst ner i hallen finns en monter som förutom grym sushi även har öl ftån japanska bryggeriet Hitachino Nest. Dessa finns alltså inte i vanliga ölhallen (vad jag har sett). Jag har alltså svårt för fiskrätter överlag i vanliga fall men tyckte att deras sushi var riktigt god. Lite av en ögonöppnare för min egen del faktiskt.

På tåget tillbaka till Uppsala:
Andra och sista dagen som besökare avklarad. Minst lika intressant dag som igår och som vanligt på SBWF önskar man att man kunde gå ännu fler dagar och att all öl var alkoholfri så att man kunde prova allt utan att få den, åtminstone i det här fallet, jobbiga berusningen. Inte helt oväntat nådde jag inte allt jag ville idag men så är det ju alltid. Det har ändå varit en givande dag som tillsammans med gårdagen har gett material till några inlägg som jag hoppas ska bli intressanta.

Carnegie 175 till förrätt, varmrätt och efterrätt

2011-09-30T10:40:00.000+02:00

På SBWF i år så har Carlsberg en lite mindre monter rygg i rygg med sin vanliga monter som de kallar för Bakfickan. Här serverade man den bourbonfatlagrade jubileumsutgåvan av Carnegie Porter tillsammans med små smakprover av fyra olika rätter som var tillagade direkt i montern. Syftet var förstås att lyfta fram öl som en måltidsdryck. Överlag verkar faktiskt öl som måltidsdryck ha fått ett visst fokus på mässan i år vilket jag förstås tycker är jättekul. Hursomhelst, missa inte den här montern. Skulle jag utse ett enda måste på mässan utifrån gårdagens äventyr så blir det att komma förbi här och smaka på de här fantastiska kombinationerna.

Eftersom jag inte är så förtjust i fisk så hoppade jag över den första lilla rätten som var en bit inlagd sill på kavring. Mina kompisar som provade det blev dock väldigt överraskade över att en så udda kombination faktiskt funkade. Tanken med kombinationen var att kavringen skulle möta upp ölet och bidra med smakharmoni medan sillen utgjorde en spännande brytpunkt utan att det krockade i smakerna. Den andra rätten, ugnsrostade rödbetor med en chevrekräm blev en klar favorit för mig, både i sig själv och tillsammans med Carnegien. Sötman från rödbetorna och den krämiga ostblandningen dämpade ner ölets övertoner och lyfte fram en silkeslen sida av fatlagringen.

Varmrätten, boeuf bourguignon, skapade en helt annorlunda kombination. De mustiga köttsmakerna pressade tillbaka fatlagringen litegrann och lyfte istället fram arbetarsjälen i ölet med mer kraftig choklad och rost. Egentligen den kombination jag var minst förtjust i av dessa tre, men det säger egentligen inte så mycket då alla tre var mycket trevliga. Det märktes att det var proffs som lagom bakom det hela. Någon i montern sa "Nu står du ju bara här och njuter", och det gjorde jag verkligen också.

Till efterrätt serverades en liten bit chokladtarte med lite hallonsås. Det hela var en mycket krämig kreation som verkligen smälte i munnen. Det har var väl på förhand den mest uppenbara kombinationen så det var egentligen ingen överraskning att det också var riktigt gott med ölen. Choklad och choklad i en fantastiskt trevlig harmoni, med bourbontonerna och hallonsåsen som utmärkta komplement som gav en otrolig nyansrikedom till hela upplevelsen.

När jag ska dricka öl till en flerrättersmiddag fastnar jag ofta i tankegångarna att det måste vara olika till alla olika rätter. Här visade man att det går alldeles utmärkt att åka på en trevlig smakresa genom att servera samma öl till alla olika rätter. Att uppleva hur samma öl växlar personlighet mellan de olika rätterna är ganska häftigt faktiskt och bara en sådan detalj bidrar mycket till helhetsupplevelsen tycker jag. Bra jobbat Carlsberg!

Live från mässan, torsdagen

2011-09-29T20:08:00.002+02:00

Middagspaus på torsdagen: 8 timmar in på mässans första dag tar jag en liten paus för att käka pizza och skriva en liten uppdatering om vad som händer. Som vanligt är det riktigt trevligt på SBWF, det är verkligen årets svenska ölhändelse. Med bara 3,5 timme kvar tills jag måste åka hem känns det väldigt skönt att jag kan åka hit imorgon igen och göra allt jag missade idag.

Dagen började med en liten presskonferens där Marianne och de övriga i festivalteamet hälsade oss välkomna till årets festival som alltså är 20-årsjubileum. Här fick vi även chansen att prova på en liten skvätt av Carnegies jubileumsbrygd, en något starkare variant av vanliga portern som har lagrats på bourbonfat från Heaven Hill. Inte alls dumt faktiskt, och bättre skulle det bli. Nu går jag lite händelserna i förväg, men senare på dagen besökte jag Carlsbergs bakfickan, där de serverade lite smakprover på mat att prova tillsammans med just jubileumsportern. Det fanns inlagd sill på kavring, rostade rödbetor med chevrekräm, boeuf bourguignon och chokladtarte. Jag smakade inte sillen eftersom jag inte är så förtjust i fisk, men de övriga tre var riktigt bra kombinationer, alla på helt olika vis. Här märktes det verkligen att någon lagt rejält med tanke bakom parningen. Rödbetorna och chevrekrämen var min favorit, även sett till parningen då det lyfte fram de lenaste tonerna i ölet.

Annars har danskarna som vanligt visat sig från sin bästa sida. Skön attityd och fantastiska öl. För er som ska besöka mässan de kommande dagarna, missa inte Elixir Wines monter som ligger längst in i lokalen i det rum som kallas Snickeriet. De har öl från Djävlebryg, Raasted, Indslev, Amager med flera. I samma rum finns TWC Dryckesutbildning som har en liten men mycket väl vald uppsättning av danska öl.

Som vanligt på SBWF är det riktigt skön stämning överallt och fullt med ölintresserade människor. Tänk om varje helg var så här...

I taxin på vägen hem på torsdagskvällen: Det går att hänga hos Brill en hel dag om man vill. Otroligt mycket grym öl i deras monter. Senare under festivalen kommer det ju även hänga en del bryggare i deras monter, om man vill prata med sådana.

Mot slutet av kvällen blev det ganska många små smakprover av de extremstarka ölen på mässan. I den här genren finns Sverige representerat av Sigtuna som på årets mässa släpper Ace of Spades 2011, en trippel-IPA på 15%. När jag frågade ut Mattias Hammenlind om den här ölen på Beer Expo i våras var planen att det skulle bli en superstark IPA på 20+%, men planerna blev ändrade till en något svagare men fortfarade extrem IPA. Mattias själv sa också att han den blev precis så som han till slut hade tänkt sig att den skulle bli.

Hemma igen: Mina fötter är inte i toppform. Dagens stalltips, använd superbekväma skor när du går på ölfestival. Man står och går i många timmar och sitter ner väldigt lite.

Stay tuned, det kommer eventuellt liveinlägg under morgondagen samt utförligare inlägg i slutet av helgen.

Plötsligt händer det

2011-09-27T16:25:00.000+02:00

Ni vet hur det ibland händer små positiva händelser som kan göra ens dag? Det hände mig idag, och det kommer dessutom göra min fredag. Vi skulle nämligen ha haft en laboration på fredag eftermiddag som gjorde att det inte riktigt var någon idé för mig att åka ner på SBWF då. Den laborationen kunde jag genomföra idag istället, vilket betyder att jag plötsligt har hela fredagen ledig och kan få en heldag till på SBWF. Så nu har jag fördubblat mina besöksdagar på årets SBWF från en till två. Vi ses där!

BMD med Brewdog i Falun?

2011-09-26T21:45:00.001+02:00

Inget är skrivet i sten än men jag har fått höra att Kopparhatten i Falun jobbar på att få till en Beer Makers Dinner med BrewDog och Darren från BeerSweden. Alla masar, kullor och andra som har vägarna förbi och är intresserade av detta bör skriva upp torsdagen den 10:e november som en dag då inget annat ska planeras in än, i alla fall inte på kvällen. Mer info väntas efter SBWF.

Tysk öl till italiensk mat i Danmark

2011-09-26T20:03:00.000+02:00

Tyckte ni inte att rubriken var internationell nog? Dåså, jag har även druckit dansk öl i amerikansk stil till svensk mat idag. Nämligen Det Lille Bryggeri India Pale Ale till fläskfilemedaljonger i gräddsås och potatisgratäng. Inte så dumt. Behövdes verkligen något med lite tryck i för att skära igenom all grädde i den rätten.

Hursomhelst, det rubriken syftar på är middagen i fredags. Jag var nere hos min flickvän i Odense och vi hade bjudit över några gemensamma vänner på ölprovning och middag. Ja, hon har ju blivit omvänd till finölsälskare efter Brysselresan. Lite lätt på gefühl sådär så slängde hon ihop en middag med färsk pasta och kycklingfiléer fyllda med röd pesto, inlindade i kalkonbacon som gavs lite stekyta innan de kokades i en sky av hönsbuljong, rödvin och creme fraiche. Ölprovningen sträckte sig över hela kvällen i princip och just under maten hade vi kommit till Schneider Aventinus som ju är en fantastisk öl i sig. Till den här rätten började det slå lite gnistor faktiskt. Sötsurt och lätt kryddigt i både öl och mat gav en otroligt fin smakharmoni. Men det förstås, hur kan tysk öl till något med bacon gå fel?

Något som min flickväns familj överlag verkar lite förtjusta i är att göra sallad med melon i. Jag tyckte det verkade konstigt första gången jag åt det, men det funkar verkligen. Grönsallad, någon orange melon av för mig okänt slag och lite solroskärnor hade hon slängt ihop den här gången. Enkelt, men så gott till. Ett tips att prova!

Vi hade även Grassroots Neither med på provningen. Fy tusan vilken öl säger jag bara, igen.

Snart är det dags för SBWF

2011-09-19T21:41:00.002+02:00

Nästa vecka drar årets upplaga av Stockholm Beer & Whisky Festival igång. Jag kommer att vara där från tidigt till sent på torsdag nästa vecka, då vi också anordnar ölbloggarträff, och sedan även jobba i Slottskällans monter på lördagen. Eventuellt kommer jag också åka dit en sväng under torsdagkvällen andra veckan, men mer än så blir det inte i år.

Några ölorienterade Master Classes att hålla utkik efter i år är Mikkeller, Brewdog, Flying Dog, Chimay, Mohawk, Krusovice, Danish Master Breweries, Danskt nytänkande och Ölvisholt. Hela listan med provningar hittar ni här, och på den sidan kan man också anmäla sig till dem. Gissningsvis kommer även en del av dessa snubbar hänga en del i de montrar de "tillhör" så är man där på rätt dag kan man kanske få snacka lite med dem även om man inte går på deras provningar. Bryggmästaren för Pilsner Urquell, Vaclav Berka, kommer även att hålla en gratis Master Class med tjeckiska öl som man anmäler sig till via deras Facebooksida. Vaclav Berka kommer för övrigt även att gästa ölbloggarträffen.

Det är inte alla svenska småbryggerier som uppdaterat sina utställarsidor med vilka öl de tar med sig än, men några har det och några vet jag om trots att de inte står med än. Slottskällan ska väl med högsta sannolikhet ta med sig sina nya IPA, nämligen Freedom IPA och den brittiskt inspirerade Britt IPA. Dessa buteljerades i förra veckan så de är riktigt färska och fina. Dessutom misstänker jag att de två fatlagrade varianterna av Svart, bourbon och cognac, kommer att få åka med. De avsmakades häromveckan av personal på bryggeriet och fick tummen upp. Strömsholms tar med sig årets upplaga av rökölet Malakias och enligt uppgift även förra årets variant så att man kan vertikalprova dem lite smått.

Jämtlands verkar också ha vaknat till liv igen vad gäller att producera nya öl, med sig till mässan har de en black IPA samt en ny lager som de kallar för Skördebrygd. Hos Nynäshamns kan man smaka Tjockhult Tjinook som visserligen funnits ett tag men som i alla fall är ny sedan förra året. Ofiltrerade varianter av deras Landsort Lager och Pickla Pils är väl inte heller några nyheter men väl värda att prova. Dalabryggarna Oppigårds tar med sig nyheterna Twisted Wheat och Klassisk IPA. Jag hoppas på att veteölen, som beskrivs som en modern weissbier, är något med mycket aromhumle i. Blir även spännande att se hur de lyckats med en mer klassisk variant av IPA. Dessutom har de med sig en Ekporter, jag är osäker på om det är samma öl som First Oak Aged Stout som fanns på Linköping Beer Expo eller om det är en ny öl.

Sigtuna kommer att släppa Ace of Spades 2011 på mässan. De själva vill inte avslöja vad det är för typ av öl förutom att den såklart är extrem, men mycket tyder på att det är en rejäl trippel-IPA. De låter även en ny barley wine få premiär, CPH Black Oak, som bryggdes på Nörrebro i januari 2010 och därefter lagrades på bourbonfat från Mackmyra i 12 månader. I sin produktlista har de även med en East Coast IPA. Frågan är om detta är en ny öl eller om Summer IPA blivit året-runt-öl och fått ett nytt namn? Även Nils Oscar har nya öl under bältet och tar med sig HI-FreQency Lager samt en Coffee Stout som jag antar är en nybryggning av deras gamla goding.

Ängö Kvartersbryggeri tar med sig sin Södvik Säsong som tagits fram till Ölands Skördefest som pågår samtidigt som SBWF. Dessutom har de med sig Krösabira, en ale smaksatt med lingon, som ska bli mycket spännande att prova. Till sist har vi även helt nya bryggeriet Södra Maltfabriken som ser ut att ta med sig tre öl, nämligen Initial Pale Ale, Poking IPA och Rude Lager. Jag ser väldigt mycket framemot att pröva dessa då jag hört goda ord om dem.

Till sist tänkte jag även att det är en jäkligt lång lista med utställare på SBWF, men alla har ju inte mikroöl med sig så jag har sammanställt en lista med de utställare som faktiskt har just mikroöl med sig i sina montrar (med reservation för att jag missat någon).

Lista på utställare med mikrobrygd öl
Amager Bryghus
Black Rooster Brewery
Braunstein
Brekeriet
Brewers Association (hos OT)
Brewery International
Brill & Co
Bryggeriet Djävlebryg
Carlsberg
Cask Sweden
Elixir Wine
Galatea
Gamla Slottskällans Bryggeri
Gotlands Bryggeri
Great Brands
Grebbestad Bryggeri
Hantverksbryggeriet
Indslev Bryggeri
Jämtlands Bryggeri
Lervig Aktiebryggeri
Monks Café
Nils Oscar
Nynäshamns Ångbryggeri
Oliver Twist
Oppigårds Bryggeri
Raasted Bryghus
Samuel Adams
Sigtuna Brygghus
St Eriks Bryggeri
Stockeboda Gårdsbryggeri
Strömsholms Brygghus
Södra Maltfabriken
Teerenpeli
TOMP
Två Bryggare
TWC Dryckesutbildning
Wicked Wine
Ängö Kvartersbryggeri

Så mycket för så lite

2011-09-18T10:02:00.000+02:00

Gammal spis

Ny spis

Vi har fått uppgraderat våran spis i lägenheten. Matlagningen blev genast så mycket trevligare. Kostnad? 32 kr extra i månaden på hyran. Som vi delar på tre. Så jävla värt!

Brysselhelgen i övrigt

2011-09-16T00:48:00.000+02:00

Förutom ölbyten, besök på Nüetnigenough och Cantillon så gjorde vi förstås annat i Bryssel som jag tänkte sammanfatta lite här. Det här blir också sista inlägget om Brysselhelgen, sedan återgås det till normalt program. För att underlätta navigeringen i Bryssel så laddade jag ner appen HuMaps och laddade sedan ner en Brysselkarta till den, så har man en karta på mobilen som är tillgänglig offline. Den eller någon annan offlinekarteapp är klart att rekommendera om man ska till ställen som t ex Cantillon som ligger lite off.

På fredagskvällen tog vi tåget (med ett byte) ut till Beersel som väl verkar vara något av en finare förort till Bryssel. Eftersom sista tågkombon tillbaka in till Bryssel gick redan vid kl 20.05 så åkte vi dit ganska tidigt. Poängen med att åka till Beersel är förstås att 3 Fonteinen ligger där. Förutom deras bryggerishop där man kan köpa deras standardöl till bra priser så har de även sin Lambikodrom som är en liten bar samt en restaurang som vad jag förstått drivs av Armands bror. Alla ligger dessutom intill varandra. Efter ett snabbt besök på bryggerishoppen, där jag köpte en flaska HORAL's Megablend och en 3 Fonteinen Vintage 2003 så slog vi oss ner på restaurangen och började ögna igenom menyn.

Båda två fastnade vi för samma sak på menyn, nämligen pärlhöna med krieksås. Det visade sig också vara precis så gott som det låter. Efter att ha väntat in maten med deras Faro så tog jag in en Oude Kriek till maten som visserligen var väldigt god men kanske en aning för sur för att matcha maten helt perfekt. En returbiljett från Bryssel kostade €4,80 om jag inte minns fel och tågresan tog ungefär 40 minuter enkel väg. Väl värt det tycker jag, och då gick jag ändå inte på de roligare sakerna på ölmenyn då de kändes lite för dyra (men relativt sett ändå billiga) för mig att beställa in själv.

Turen ut till 3 Fonteinen gjordes mellan besöket på Cantillon och ölbytet, så resten av fredagen känner ni redan till. På lördagen gjorde vi en liten dagstur till Gent som man tar sig till på en dryg halvtimme med tåg från Bryssel. Runt tågstationen Sint-Peters är det inte särskilt spännande men om man promenerar eller tar röda linjens spårvagn upp till Historische Centrum så blir det lite mer spännande. Här ligger fyra stora gamla kyrkor i samma kvarter samt en hel del andra gamla fina byggnader. Här ligger också Waterhuis aan de Bierkant, en liten bar längs med en kanal som utgör ett perfekt depåstopp för lite vätskepåfyllning. Det var nämligen 27-28 grader varmt den dagen så det var välkommet att få sätta sig ner med något kallt att dricka. De hade bland annat tre stycken öl på fat som skulle vara exklusiva för dem, samt ett par andra sjysta fatöl och en del bra flasköl, bland annat Oude Kriek från Hanssens som jag beställde in.

Senare på kvällen åt vi på Nüetnigenough och drog sedan vidare till Delirium Hoppy Loft, som alltså är övervåningen till vanliga Delirium Café. Där kunde man få tre smakprover á 17 cl av deras olika fatöl. Det fanns ett gäng halvtrista belgiska öl men även Rogue Brutal IPA, Nögne Ö #100 och Brewdog Abstrakt 06. Gissa vilka tre jag valde? Vänta, jag har inte sagt vad det kostade. 6 euro! Bara ett glas Abstrakt 06 kostar nästan dubbelt så mycket på krogen i Sverige.

Söndagen blev lite av en chilldag med ett besök på det kungliga palatset som höll öppet hus. Undrar vad för öl de dricker där egentligen? Efter ett tag hittade vi oss själva på Moeder Lambic där jag drack en Cantillon Kriekenlambic innan vi drog vidare till en matbutik för att köpa billiga trappister till svärfar samt en Lindemans Kriek Cuvee Rene till mig. Lite skillnad mot de skandinaviska priserna. På kvällen blev det ett nytt besök på Delirium, den här gången på gatuplan där vi drack Brewdog Royal Virility Performance och Mikkeller Black Hole Tequila Edition på fat och Struise Pannepeut 2007 och Vuur & Vlam på flaska. Inga dumma öl alls, framförallt blev jag verkligt imponerade av den tequilalagrade stouten, riktigt bra bira. Återigen, priserna var svåra att klaga på. Värt att nämna är också att det numera är rökfritt inne vilket gör miljön mycket trevligare.

Måndag eftermiddag var sista chansen för shopping för tjejen. Jag orkade med en timme eller två, sen kastade jag in handduken och bestämde mig för att gå och dricka några sista öl istället. Valet stod mellan Moeder Lambic och Delirium. ML har dock rätt höga priser för att vara Bryssel och bortom ett gäng sjysta Cantillonöl så är deras fatlista inte såååå speciell, i alla fall inte när man jämför med Delirium och atmosfären är också sjystare på Delirium i mitt tycke. Inte så svårt val i slutändan alltså. Jag hann sätta i mig Struise Svea IPA och en Hanssens Oude Gueuze samt prata med några trevliga ölintresserade amerikaner innan min flickvän dök och upp gjorde mig sällskap för en avslutande Tilquin Faro.

Allt som allt kan jag alltså rekommendera att Brysselresenären besöker Nüetnigenough för mat, Cantillon för bryggeribesök och Moeder Lambic samt framförallt Delirium Café för barhäng. Kolla även i någon vanlig mataffär, t ex AD Delhaize, efter öl innan ni går till ställen som Bier Temple som har ordentliga turistpriser, ofta mer än dubbla priserna mot mataffärerna. Vill man köpa Cantillonöl är det bara att ta sig till bryggeriet. Det är inte särskilt långt från metrostationen Clemenceau men man kan också gå dit från centrum.

Till slut fick jag följande öl och annat med mig hem:

Nüetnigenough

2011-09-14T21:34:00.000+02:00

Under vår weekend i Bryssel senaste helgen så var jag och min flickvän och åt middag på Nüetnigenough inte mindre än två gånger. Dels fick jag stället rekommenderat per mail av en läsare som nyligen varit i Bryssel och dels är det den näst högst Ratebeerrankade ”ölrestaurangen” i Bryssel (efter Bier Circus som verkar leva mycket på gamla meriter). Vid första besöket infriades våra förväntningar så det var ett lätt beslut att komma tillbaka en gång till.

Så jag vill helt enkelt föra rekommendationen vidare. Menyn består av vällagad rustik mat med flera rätter som innehåller öl och med en prisnivå där alla huvudrätter ligger mellan 10 och 15 euro förutom två rätter som kostade 17 euro. Ölutbudet är inte jättestort men det verkar ligga mycket tanke bakom den och man ”slipper” också öl som Jupiler och Leffe. Istället fanns godbitar som Dupont Avec les Bons Veaux, Rochefort 8, Papegaei och många olika gueuze och kriekar. Dessutom Dupont Redor Pils på fat som man nog inte kan hitta annars i Bryssel.

Vid första besöket så åt jag en köttgryta lagad med Rochefort. Enkla men goda smaker utan en massa fancy tallriksuppläggningar. Det är förstås lite svårt att sätta fingret på exakt vad ölet tillförde men det kändes som den bidrog till att så att säga fylla ut grytans smakspektrum. Till maten drack jag, just det, en Rochefort och det fanns förstås inget att klaga på i den kombinationen. Efterrätten blev en körsbärspaj med en krieksås som absolut inte smakade som jag hade förväntat mig men som var väldigt trevlig. En nätt och fräsch liten skapelse och inte alls så tung som de körsbärspajer jag ätit tidigare har tenderat att vara.

Andra kvällen började vi med dela på en liten flaska Boon Faro och en liten skål med tärnad ”halvlagrad” gouda. Det var en väldigt söt faro, så det var alldeles lagom att dela på en liten flaska, men sötman passade också bra som motpol till ostens sälta. Jag hade läst goda ord om en av deras förrätter, en sorts liten chorizogryta med potatis och cider, så den blev ett självklart val för mig medan min flickvän gick på saffransbläckfisken. Vi delade på en flaska Avec les Bons Veaux till detta. Alltså, chorizogrytan i sig var verkligen riktigt jäkla god men kombinationen med saisonen slog det mesta. Det var en sådan där upplevelse då man nästan vill brista ut i skratt för att kombinationen är så bra. Helt klart resans kulinariska höjdpunkt.

Jag hade sedan spanat in mig på kaninsadel i gueuze till huvudrätt, men de hade slut på kanin så det fick bli till att tänka om där. Istället föll valet på fläskfilé i honungs- och senapsås, vilket var gott men inte lika spännande att äta som kanin. Jag hade även funderat lite på deras kyckling- och vildsvampsfrikasse men vågade inte riktigt trots min nyfunna uppskattning av svamp. Min flickvän tog den dock och efter att smakat en tugga från hennes tallrik så ångrade jag mig nästan lite för den var riktigt god och smakerna satte genast igång tankar om vilka belgiska öl man kunde para ihop den med.

Nüetnigenough är en liten restaurang, jag räknade till 36 platser inklusive åtta platser ute vilket betyder att det bara finns 28 platser när det regnar eller är för kallt för att sitta ute så man ska nog inte komma dit alltför sent. Eftersom det är så litet blir det en ganska intim och mysig atmosfär när det är fullt med folk därinne. För den som ska till Bryssel kan jag verkligen rekommendera ett besök.

Besök på Cantillon - fotospecial

2011-09-13T16:34:00.001+02:00

Att besöka Cantillon var ett självklart inslag i vår Brysselweekend, trots att jag redan varit där en gång förut. Bara att få vandra runt där inne och känna atmosfären var helt klart värt de sex euro som den självguidade rundvandringen nu kostar. Sen passade jag förstås på att prova några av deras öl i baren samt köpa med mig några öl hem, samt två provsmakningsglas, en ost gjord med deras gueuze samt en poster. De två ölen jag drack där var deras Faro, som endast finns att smaka där och på Moeder Lambic Fontainas, samt en oblandad ung lambic. Ölen som jag köpte med mig hem var inga mindre än Mamouche 2011 som är smaksatt med fläder, FouFone 2011 som är gjord med aprikoser, Lou Pepe Gueuze 2008, den vanliga Gueuzen samt en liten flaska Iris.

Förra gången jag var på Cantillon så uppdagade jag att min dåvarande kamera hade gått sönder. Den här gången fungerade kameran och fick gå varm, så här kommer lite bilder som jag hoppas kan förmedla lite av den fantastiska atmosfären där.

Extra bra extraöl

2011-09-13T07:39:00.000+02:00

I fredags kväll mötte jag och min flickvän upp Matt och hans kompis Joel på Moeder Lambic Fontainas för att utföra vårt lilla ölbyte. Det skulle egentligen bara vara en flaska Hello my name is Ingrid mot en flaska Founder’s Kentucky Breakfast Stout, men vi hade båda tagit med bonusöl. Dessa var alltså inte något som vi kommit överens om in. Jag tog med mig en flaska Oppigårds Amarillo (ingen som läser den här bloggen regelbundet lär väl vara förvånad) vilket man väl får säga blev en uppskattad bonus då Matt gav den 4.0 i betyg på Ratebeer häromdagen. Kul att våra svenska humliga öl uppskattas även av humleluttrade amerikaner.

När Matt tog fram sin extraöl ur väskan så var min första tanke att han tagit med någon spännande hembrygd då det var en flaska som saknade etikett. Sen såg jag kapsylen med sina guldiga text, och då kan en del av er säkert räkna ut vad det var för öl. Jo, en Westvleteren 12 förstås, en öl som är i en ständig kamp med Kaggen om världens högst rankade öl på Ratebeer. En sådan öl blir man förstås inte särskilt ledsen över att få med som en bonus.

Visst kanske det finns en viss skrytfaktor med det här blogginlägget, men jag vill visa på vilken enorm generositet det finns bland ”ölfolk” och vilka spännande överraskningar man kan få om man vågar ge sig på att börja byta öl. Är man ute och reser lite är det ju ganska lätt att ordna med byten där man möter upp någon för bytet, vilket kan vara lite bekvämare och definitivt billigare än att skicka öl med postpaket.

The Cantillon fanboy

2011-09-09T15:33:00.000+02:00

Bryggmästaren Jean Van Roy och jag

Nu är jag redo

2011-09-07T16:38:00.000+02:00

...för en weekend Bryssel! Bubbelplast och bonusöl till bytet är inköpt, så nu är jag klar att åka imorgon. Från torsdag eftermiddag till måndag kväll ska jag vara där och förutom att byta bort en Ingrid (med Amarillon som bonusöl) mot en Founders Kentucky Breakfast Stout så blir det förstås en hel del ölshopping. Därav bubbelplasten. Förhoppningsvis kan jag få med mig all vanlig packning (kläder och sånt alltså) i handbagaget på hemvägen och fylla upp det incheckade bagaget med öl och bubbelplast.

Framförallt tänkte jag köpa på mig en del öl från Cantillon, som jag förstås tänker besöka igen. Förhoppningsvis lyckas vi även ta oss ner till Drie Fonteinen för middag på deras restaurang med efterföljande shopping i bryggerishoppen. Ingen av dessa brukar väl egentligen ha några specialare i sina bryggerishoppar utan jag siktar på att fylla på förråden med deras standardgrejor. Finns det sen plats kvar i väskan är det ju bara att komplettera med något kul från de vanliga butikerna.

Vi tänkte även ta en dagstur med tåg till antingen Gent eller Brugge, återstår att se vilket av dem det blir. Jag har även sett ut en restaurang i Bryssel som heter Nüetnigenough som verkar riktigt sjyst och som vi nog kan komma att äta på både en och två gånger. Deras meny ser ju väldigt inbjudande ut och öllistan är inte alls dum. Sen blir det förstås barhäng på Moeder Lambic Fontainas som har en fantastisk öllista, inte minst med sina fatöl.

Improviserad dhal kittlar dödsskönt med Hoptimizer

2011-09-06T23:25:00.000+02:00

Indiskt är något av ett bortglömt kapitel i min egen matlagningshistoria. Förutom några korma och kikärtsröror back in the days så har jag lagat väldigt lite indisk mat i mina dagar. När jag var ute och åt på en indisk restaurang i Uppsala för två veckor sen blev jag dock inspirerad att försöka lära mig lite indisk matlagning då de olika kryddningarna och de goda vegetariska rätterna tilltalar mig. Ikväll gjorde jag slag i saken och improviserade ihop lite dhal, dvs en kryddig linsgryta. Det blev inte perfekt, men inte heller så pjåkigt för att vara ett första, improviserat försök. Jag ska nog besöka någon orientalbutik för att se om man kan hitta lite mer spännande kryddor att använda nästa gång.

Jag åt min dhal rakt upp och ner med en bit pitabröd samt drack en Hoptimizer från Black Rooster till det. Namnet tycker jag tyder på en DIPA, men det är i själva verket en ganska så snäll IPA på modesta 6,5% som är humlad med bland annat Cascade. Väldigt mörk för en IPA dock, med sin mörkt gyllenbruna färg. Den söta malten mötte upp linserna och kryddorna perfekt för att sedan låta den snällt fruktiga, citrusiga och ganska kryddiga humlen leka med lite ljusare kryddorna i min dhal. En enkel och superb kombination i mitt tycke, en av de trevligare jag lyckats med på länge faktiskt.

Fler ölbyten

2011-09-05T20:58:00.000+02:00

På senaste tiden har det varit väldigt mycket då skolan startat igen, jag har varit fadder åt de nya studenterna samt haft fullt upp med en flytt och särskilt mycket ölrelaterade saker har helt enkelt inte hunnits med. Idag lyckades jag dock klämma in såväl ett litet ölbyte som tid för att skriva om det.

Bytet var med Matt, som jag tidigare haft kontakt med på Ratebeer. Han har just flyttat från Estland till Uppsala och erbjöd sig att med sig två öl från finska Huvila att byta bort. Jag köpte Big Swell IPA och Coconut Porter från Maui när jag var i Danmark senast för min sida av bytet. Sen byggde vi på bytet med en Jädraöl Trädgårdspilsner mot en North Coast Scrimshaw som jag fick i gåva av amerikanska vänner tidigare i somras. Vi träffades över en öl på O'Connors i eftermiddags och bytte sen våra öl. Enkelt, smidigt och smärtfritt.

De två Huvilaölen är X-Porter och Arctic Circle Ale. Den senare är bryggd med bland annat enbär, ska bli spännande att smaka. Kanske lite åt sahtihållet? Det kändes nästan lite konstigt att byta till sig en svensk öl av en som just flyttat till landet men då jag gärna ville pröva Trädgårdspilsnern och inte lär ha vägarna förbi Sandviken, Valbo eller Ockelbo på ett tag så var det ett givet byte.

På torsdag åker jag på en weekend till Bryssel och ska då göra ett till byte, den gången med en amerikan som bor i krokarna. Då är det en Hello my name is Ingrid mot en Founder's Kentucky Breakfast Stout (KBS) som gäller. Mer om den resan kommer förstås på bloggen, det kommer bli flera trevliga öl- och matdestinationer.

Förhandstitt på Thisted Limfjords Porter

2011-08-28T21:59:00.000+02:00

På torsdag kommer det nya öl på Systembolaget och en av dem är denna danska lilla godbit, Limfjords Porter från Thisted Bryghus. Limfjorden ligger för övrigt på norra Jylland för den som undrar över geografin. På bolaget kommer denna att kosta 23,10 kr men i Danmark kan man hitta den för 10-12 DKK om inte ännu billigare. Det danska priset ger oslagbar valuta för pengarna för det här är en riktigt bra öl, men även det svenska priset är värt att pröjsa tycker jag.

Det rör sig om en mjuk och chokladig porter som det ändå är visst tryck i. Vissa lakritstoner finns också samtidigt som dess 7,9% är väl gömda. I mina ögon är det här en perfekt typ av öl att dricka till en dekadent chokladefterrätt, till cheesecake eller varför inte att göra en härlig beer-float på. Till riktig mat? Tja, till en grillad bit nötkött går det nog finfint då den har en mild rostighet som inte kommer att slå ut köttsmakerna.

Apis Poltorak Jadwiga

2011-08-27T17:50:00.000+02:00

Så var den uppkorkad och provad. Eftersom flera kommentarer här ville få ett utlåtande så tänkte jag också skriva lite snabbt om mina första intryck. Med tanke på att den just toppar ratebeers mjödlista så hade jag ganska höga förväntningar och blev inte det minsta besviken.

Jag blev faktiskt lite orolig först då den doftar ganska spritigt, men när jag väl smakade den så lugnade jag mig igen då den inte smakar det minsta alkohol. En mycket len och smått blommig honungssmak dominerar smakerna och den är silkeslen på tungan. Det är förstås väldigt sött och nästan lite klibbigt i munnen, men det passar in med de övriga smakerna och det känns ändå inte sliskigt. Tydligen har man tillsatt hallon och nypon i denna mjöd. Jag kan inte urskilja de specifikt men det finns en mysig fruktighet som är svår att sätta fingret på som säkert kan ha med dem att göra.

Det här måste passa grymt bra till söta efterrätter samt en uppsjö av medelkraftiga ostar. Det är ju ganska poppis att äta fikonmarmelad eller någon annan sötare marmelad till ostar. Dricker man mjöd till osten så tar den över hela den rollen och bidrar med sötman själv. Annars står den sig väldigt bra på egen hand också, om man inte tycker att stor sötma är jobbigt, såväl före maten som efter maten när man slagit sig ner i fåtöljen framför favoritprogrammet på TV eller med ett klurigt korsord. 215 kronor är kanske inte något man hostar upp bara sådär för något helt oprövat men det är väl värt det. Kanske finns den att prova på SBWF? Gör't i sånna fall!

Veteöl - ölvärldens svar på halvtorrt vitt?

2011-08-26T15:35:00.000+02:00

Halvtorrt vitt vin är en sån där dryck som passar till massor av olika maträtter. Kombinationen av syra och sötma gör att den kan tackla många sorters smaker i maten. Vill man ha ett vitt vin till ost, men inte ett dessertvin, är det också på de halvtorra man ska kika först. Går man till Systembolaget och frågar efter vintips kommer man säkert också bli tipsad om något halvtorrt vitt förr snarare än senare. Jag har dock fått intrycket att många vinintresserade sällan köper halvtorrt vitt, dels kanske för att det är en lite för enkel parning till mat och dels kanske för att de inte blir lika komplexa som de torra vita(?).

Är inte det här en ölblogg? Jo, nu kommer jag till det. Veteöl är ju också en väldigt bra öltyp till mat. Trots det så är det sällan som jag köper veteöl som måltidsdryck. Jag vill egentligen prata för någon annan, men känns det inte lite som att veteöl ibland glöms bort som matöl på ölbloggar och i annan ölmedia? Ja, bortsett från i Systembolagets kundtidning förstås, de tipsar om veteöl till maten så ofta att det blir tjatigt istället.

Den senaste veckan har jag så gott som till varje middag tänkt: "Hm, vilken öl skulle kunna passa bra till det här? Ah, en veteöl!" När vi åt chorizogryta häromdagen, när jag gjorde fajitaskryddad fläskfilé i helgen och till och med när vi var ute och åt på en indisk restaurang igår. Till chorizogrytan drack jag ju faktiskt en Schneider Mein Grünes som passade alldeles utmärkt till. Det var också det som i slutändan fick mig att skriva det här inlägget och hylla veteölen som matöl.

Veteöl är ju förstås en ganska bred term och ser man till vad som finns på Systembolaget så har vi ju såväl belgisk witbier som hefeweissbier, kristallweizen,dunkelweizen och weizenbock från Tyskland (och några andra länder men samtliga följer väl de tyska stilarna). Gemensamt för alla dessa understilar är ju i alla fall att de har en viss syra och en kryddighet samt att de allra flesta har en viss maltsötma, vilket är grundstenar som gör dem till så bra matöl. Personligen har jag svårt att komma på någon maträtt som man inte kan tackla med någon av dessa öl. De lättare veteölstyperna går bra till fisk- och skaldjursrätter, många sallader och soppor samt till kryddigare anrättningar. Thai, indiskt eller mexikanskt? Inga problem säger jag. Samtidigt är dunkelweizen och weizenbock tuffa nog att ta hand om många olika sorters kötträtter. Jag säger inte att de alltid är det absolut bästa ölvalet men de funkar helt enkelt bra. Jag skulle även vilja säga att man kan hitta en del trevliga kombinationer mellan ost och veteöl, t ex weissbier med getost. Akilleshälen sitter väl möjligen i desserter. Fast det är klart, får man tag på berliner weisse med fruktsirap till så är man hemma där också.

Jag erkänner att jag helt orättfärdigt hade låtit veteölen falla lite i glömska. Undvik det misstaget!

Världens bästa mjöd?

2011-08-19T14:49:00.000+02:00

Det här är enligt Ratebeer världens bästa mjöd. Finns att beställa per flaska på Systembolaget för 215 pix. Jag ville bara säga det.

Mera mat med Marianne: Chimay- och zucchinisoppa

2011-08-18T22:13:00.000+02:00

SBWFs festivalgeneral Marianne gav mig inte bara ett recept på porterstek, hon gav mig även ett spännande recept på zucchinisoppa med Chimay i. Igår var sista kvällen i Falun på ett tag för både mig och min pappa så vi bjöd in min systers familj på en liten middag och då passade jag på att laga den soppan som förrätt.

Den här soppan är ganska fyllig i smaken men ändå ganska lätt så jag tycker att den passar utmärkt som förrätt eller som lunchsoppa med lite bröd och en sallad till. Jag vill minnas att Marianne nämnde att hon skulle bjuda på den i samband till hennes kräftskiva som hon skulle hålla i helgen som var. Parmesanosten gör ganska stor inverkan på slutresultatet märkte jag, så använd helst en av god kvalitet som du river själv och undvik färdigriven ost på påse. Detta tryckte även Marianne på.

Som förrätt till 8-10 personer behöver du:
4-5 ganska stora zucchinis
Ca ½ dl olivolja
En hönsbuljongtärning
1 liter vatten
4 vitlöksklyftor
1 kruka basilika
1 kruka eller motsvarande knippe persilja
Ca 1,5 dl riven parmesan
Svartpeppar och salt
1-2 dl Chimay Blå
Ev några matskedar grädde

Skala zucchinin och skär varje i fyra stavar. Tärna sedan stavarna. Finhacka vitlöken. Fräs på detta i olivoljan i några minuter i en stor kastrull eller gryta. Koka upp en liter vatten i vattenkokare och häll i. Smula ner buljongtärningen och dra några ordentliga tag på pepparkvarnen (salta inte än). Rör om ordentligt och låt allt koka under lock i 20 minuter. Riv under tiden osten och riv av bladen på örterna, eller bara greppa hela örtbuketten och vrid av Jamie-Oliver-style. Mixa ihop ost och örter i en matberedare eller mixer tills det är så slätt det blir, det kommer att påminna lite om smulpajsdeg nästan.

När soppan har kokat klart mixar du den med stavmixer till önskad släthet och rör sedan ut ost- och örblandningen i den. Smaka av med salt, peppar och eventuellt en skvätt grädde. Till sist smakar du av med Chimay Blå. Börja med 1 dl och öka sedan på om det verkar behövas mer. Mängden beror lite på hur mycket zucchini man använt skulle jag tro, jag hade i nästan två deciliter till slut. Alkoholen blir så pass utspädd att man inte behöver tänka på att koka bort den, men jag tyckte ändå att soppan gynnades av att få koka ihop någon minut efter öltillsatsen. Sen är det bara att servera, till dina gästers stora behag.

Jag var nykter den här kvällen och hade för fullt upp med annat för att åka ner och köpa alkoholfri öl. Jag tror dock att ens favoritveteöl, oavsett om den är belgisk eller tysk, hade suttit som ett smäck till detta. Likväl tror jag att de två alkoholfria veteölen, Bavaria Wit och Weihenstephaners alkoholfria, hade funkat bra för den som vill vara nykter. Har man svårt för just veteöl så hade nog även en välhumlad tysk eller tjeckisk pilsner setat mitt i prick.

Huvudrätten blev grillad kryddig kvalitetskorv från någon lokal producent (och falukorv till min systerson, det tycker han är lyx) samt potatis från mina föräldrars egna lilla trädgårdsland. Till efterrätt bakade jag en kladdkaka smaksatt med lite färsk pepparmynta, det gäller att passa på när man har fri tillgång till frodig mynta.

Att spara det bästa till sist

2011-08-16T23:48:00.000+02:00

Hela sommaren har jag gått och sett framemot att prova den. Hela sommaren har jag valt något annat jag haft hemma istället och gått och sparat på den här. Igår drack jag upp den sista ölen jag hade hemma som inte ska sparas för lagring eller är reserverade för provning och byten. Ja förutom denna förstås. Snart ska jag åka till Uppsala och jag vill inte släpa på öl i onödan. Så nu blev jag till slut tvungen att dricka den här. Äntligen.

På baksidan av flaskan står det bland annat:

It's perfectly content to sit quietly in your cellar, aging and improving while you wait for the moment that seems perfectly appropriate for its consumption.

Vilken tur att jag har en flaska i lagringskällaren.

Bokrecension: Öl - kunskap ger mersmak

2011-08-15T22:22:00.000+02:00

Förra året fick min pappa boken Öl - kunskap ger mersmak i födelsedagspresent av mig och nu ett år senare har jag själv satt mig ner och läst igenom den och tänkte passa på att recensera den. Det är Peter M Eronson, som även driver bloggen Fat & Flaska, som har skrivit den och den gavs ut 2010 av förlaget Grenadine.

Peter M Eronson i egen hög person

Boken är på knappt 100 sidor och tar upp det som tas upp i de flesta ölböcker, nämligen historia, ingredienser, bryggprocessen och stilgenomgångar. Något som skiljer den från många andra ölböcker är att den även tar upp lite kort om hembryggning. Det är väl dock inte helt överraskande då jag vet att Peter är hembryggare men det är ändå något jag saknat i många andra böcker.

Peter skriver på ett mycket lättsamt och vardagligt vis vilket också gör att det blir enkelt att läsa, ja nästan lite småmysigt, vilket säkerligen passar bra för att locka in oinvigda i den goda ölens värld. Det verkar också vara det som är målet med den här boken, snarare än att ge ölnörden ett tillfälle att förkovra sig i obskyra ölfakta. Visst lärde jag mig en del nytt men är man lite insatt så är det mycket repetition av sådant man redan vet. Är man däremot ny på öl så skulle jag tro att nivån ligger helt rätt. Till exempel vet jag att min mamma tyckte det var kul att skumma lite i boken. Även bokens omfång passar ju för ändamålet och några sommareftermiddagar i hängmattan eller några vinterkvällar i favoritfåtöljen räcker gott för att läsa den från pärm till pärm.

En viss göteborgsk lokalpatriotism märks då Peter vurmar en hel del för göteborgsbryggerierna och överlag så är boken skriven ur ett väldigt personligt perspektiv. Det påminner faktiskt lite om en ölblogg i bokform. Något som också får mig att tänka på en blogg, men tyvärr på ett dåligt sätt, är att den inte verkar ha blivit korrekturläst innan den skickades till tryckpressarna för det är en hel del bokstäver som saknas och bytt plats med varandra. Det blir irriterande bara efter några sidor. En klar miss från förlagets sida.

Slutomdömet blir att det här är en bra och charmig bok för den som vill lära sig grunderna om öl alternativt behöver en snabb uppfärskning av minnet. Har man redan plöjt igenom böcker som till exempel The Brewmaster's Table så blir den här boken något överflödig även om den är småtrevlig att sitta och småläsa i då och då.

Mariannes porterstek

2011-08-14T21:13:00.003+02:00

Källa: Stockholm Öl & Vin AB.
Foto: Örs Gubas.

När jag tidigare i veckan ringde upp Marianne Wallberg, grundare och projektledare för Stockholm Beer & Whisky Festival, för att diskutera en ölbloggarträff på festivalen så hann jag inte mer än att presentera mig själv innan Marianne sa "Jaha, din blogg heter portersteken? Vet du, jag har ett jättebra recept på porterstek, vill du ha det?". Självklart ville jag det, och dessutom fick jag ett sopprecept. Vi hade snackat bort 15-20 minuter på matlagning och vårt gemensamma dalaursprung innan hon frågade "men förresten, vad var det du hade på hjärtat?". Inte hade jag anat att det var en så trevlig människa som låg bakom SBWF. Nåväl, jag kom att tänka på att jag trots bloggens namn aldrig lagt upp något om just porterstek så nu är det dags.

Pappa fyller nämligen år idag så jag tyckte det var kul att laga porterstek till födelsedagsmiddag. Egentligen skulle det ha varit rostbiff till detta men nu hade mamma precis köpt en fransyska av hjort så vi tog den köttbiten istället, vilket funkade fint trots att den även var mycket mindre än angivet. Marianne sa också att man kunde byta ut rostbiffen mot skinkstek om man vill ha något billigare kött, så jag antog liksom att köttsorten inte var det viktigaste i receptet. Marianne var dock extremt noga med att påpeka att det absolut inte ska vara några lagerblad med. Hon pressade även på vikten av goda råvaror, något som jag bara kan ställa mig bakom då det gör stor skillnad. Saften får gärna vara hemmagjord, vi hade kylen full av färsk hemgjord svartvinbärsjuice så det var bara för mig att för mig.

Receptet jag fick av Marianne var som följer, dock är alla mått och mängder ungefärliga då Marianne, precis som mig, ofta höftar med recept som man lagar ofta. Jag använde för övrigt Carnegie och Oppigårds Starkporter.
1,5-2 kg rostbiff (eller skinkstek)
2 olika flaskor goda porter (en 50 cl och en 33 cl, ej folköl)
1,5 dl svartvinbärssaft
1,5 dl soja
20-25 torkade enbär
20-25 hela svartpepparkorn
1,5 tsk timjan

2 gul lökar
5-6 vitlöksklyftor
4-5 morötter
2 tsk bakad leverpastej
arrowrot
2 dl grädde
en skvätt balsamvinäger
cayennepeppar

Ta fram en stor, gärna oval, järngryta och häll i porter, soya, saft och kryddor. Lägg i steken och koka upp. Klyfta under tiden löken och lägg runt steken tillsammans med hela vitlöksklyftor och stora morotsstavar. Koka i en timme, vänd sedan steken och koka en timme till.

Lyft ur steken och packa in den i folie för att vila medan du gör klart såsen. Sila av det som är kvar i grytan och häll tillbaka i gryvätskan. Vispa ner leverpastej och häll i en skvätt balsamvinäger. Red av med lite arrowrot utrörd i en skvätt grädde och häll i resten av grädden.

Smaka av med cayennepeppar. Eventuellt kan man också behöva tillsätta mer grädde. Skiva steken och lägg tillbaka i såsen och servera med potatis.

Det blev riktigt gott, det enda som inte var perfekt var att det var lite för mycket sojasmak men sådant kan ju bero på vilka märken osv man har på ingredienserna som man använder så jag får helt enkelt tweaka det till de märken jag använder, alternativt testa med andra märken nästa gång.

Till detta delade jag och pappa på tre olika öl medan mamma drack vin. Marianne tipsade om Chimay Blå så självklart prövade vi den till samt att jag slängde in Fuller's London Porter och Mikkeller Jackie Brown. Alla tre passade bra på olika sätt men jag tyckte att portern passade allra bäst till av de tre då den blev härligt gräddig och kompletterade både såsen och köttet väl.

Tårta och andra godsaker åt vi i eftermiddags så någon riktig efterrätt blev det inte nu, däremot delade vi alla tre på den Maui Coconut Porter som mina föräldrar fick av mig när jag var i Danmark senast. Den satt inte alls dumt som en after-dinner-treat. Nu är frågan om man inte ska ta och avsluta kvällen med att dela en Bell's Expedition Stout med pappa.

Maduro, gulingar och skördeöl

2011-08-13T20:33:00.001+02:00

I torsdags var jag ute med några vänner och letade efter skogens guld - kantareller. Personligen följde jag faktiskt mest med för att det var trevligt att komma ut lite i skogen, jag har nämligen inte varit särskilt förtjust i svamp förut. Vi hittade i alla fall en jäkla massa kantareller och jag kom hem med drygt 800 gram och de andra tre hade lika mycket var. Så med all den svampen bestämde jag mig för att ge kantarellerna en ny chans.

Igår kväll skulle jag, farsan och två vänner till oss åka ut till vår gemensamma vän Lars Lind som driver Sundborns Öl- & Smakupplevelse för lite dryckesprovning. Innan vi åkte dit samlades vi hos oss och kalasade lite på svampen. Vi gjorde en förrätt på smörstekta kantareller på toast. Simpelt men väldigt gott och redan här var jag konverterad till funghins ädla rike. Till detta delade vi på två flarror St Eriks Skördeöl. Den rostiga och mustiga smaken som verkligen fångar övergången mellan sommar och höst passade riktigt fint till svampen, men det blev lite för kraftigt och "överröstade" svampsmakerna något. Ingen katastrof men inte helt optimalt. Så kan det gå när man parar ihop öl som man aldrig har druckit med mat som man aldrig har ätit.

Resten av kantarellerna gjorde vi svampsås av, som vi åt till enkla köttfärsbiffar och potatis från mina föräldrars eget lilla trädgårdsland. Till detta delade vi först på en flaska Maduro Oatmeal Brown Ale från Cigar City och sedan en Sigtuna Harvest Ale. Den senare passade fint till maten och matchade fylligheten väl men den bleknade ändå något i jämförelse med den utmärkta Maduron som satt som ett smäck till det hela. Maten förhöjdes av ölen och ölen förhöjdes av maten. Det enda problemet var att vi hade alldeles för lite av den då vi delade en 12oz-flaska på fyra (på äkta danskt maner). Den kommer också på storflaska till Systembolaget den 1a september och kommer då att kosta 99 spänn. Superb öl till något kraftigare svamprätter. Höstens vinnarkombo skulle jag nog vilja säga.

Bilden såg skarpare ut på kameradisplayen...

Den dära ölprovningen då? Jo, det blev liksom efterrätten på det hela. Jag tänker inte gå in i detalj på den men vi provade 12 olika öl där jag bidrog med hälften och resten kom från Lasses extensiva källare. Några guldkorn var Nils Oscar Barley Wine av årgång 2001 samt Little Korkny Ale 2008 från Nörrebro. Även Cigar City Jose Marti American Porter var jäkligt fin, den skulle kunna beskrivas som en lättare och bättre avvägd variant av Southern Tier Jahva. Efter ölen gick vi in i det lilla spritrummet där vi fick välja en varsin spritsort för Lasse att välja ut något riktigt exklusivt från, samt att Lasse sedan avslutade det med två egna val. Det blev skotsk och japansk whisky, armagnac, grappa, rom och bourbon. Jag bara njöt av stunden och struntade i att skriva upp några namn men för att ge ett hum om vilken upplevelse det var så kan jag väl säga att jag tror att Ardbeg Supernova var den absolut minst exklusiva vi spriten vi provade.

Efterföljande uppdatering: Spritsorterna vi drack var följande
Úe La Riserva dei Cent´Anni
1971 Larressingle Très Vieil Armagnac
George T Stagg 15 Year-old Kentucky Straight Bourbon Whiskey 70,6%
Caroni Trinidad Heavy 1992 61,2% Rum
Ardbeg Supernova 2010 60,1%
Ichiro’s Malt 1986 King of Hearts 55.4%

Ölbloggarträff på SBWF!

2011-08-11T17:05:00.002+02:00

Nu är det klart att det blir en ölbloggarträff under höstens jubilerande Stockholm Beer & Whisky Festival. Under festivalens första dag, torsdagen den 29/9 har vi fått tillgång till ett rum med 18 platser från och med kl 15.00 till kl 16.45. Tanken är att vi som skriver ölbloggar ska få ett tillfälle att träffa varandra och diskutera öl, bloggande och allt annat mellan himmel och jord. Jag jobbar även på att få till en mindre blindprovning med hemligt tema i samband med träffen för att liva upp det hela. Vi arbetar också på att få en än så länge hemlig ölpersonlighet att medverka en stund på träffen.

För att medverka på träffen krävs förstås att man driver en aktiv blogg om öl. Träffen är kostnadsfri* men vi vill att alla deltagare skriver en artikel om festivalen på sina respektiva bloggar. Det kan vara ett inlägg inför festivalen, en rapport efteråt eller liverapportering. Innehållet ska vara seriöst och intressant för en läsare men man får välja helt själv hur man vill lägga upp det. Exempel på typer av artiklar kan vara tips inför festivalen, uppsnappat på festivalgolvet, bildreportage, intervjuer eller omdömen (skriftliga, inte bara poäng) av provade öl under festivalen. Jag litar på att alla deltagare sköter detta alldeles utmärkt men är man osäker på något kan man höra av sig till mig per epost.

Man måste också vara anmäld i förväg för att delta på träffen. För att anmäla sitt deltagande eller ställa frågor angående träffen så epostar man mig på portersteken@gmail.com. I anmälan vill jag att ni skriver ert namn, mobilnummer och epostadress som ni vill bli kontaktade på samt förstås namnet på er blogg och adressen till den. Sista anmälningsdatum är 31/8. Anmälan är bindande. Får man förhinder ska detta meddelas per epost så snabbt som möjligt. Blir det fler än 18 anmälda kommer det att upprättas en reservlista och eventuellt kan vi då få ett rum med plats för 24 personer.

OBS! Anmälan sker endast till ovanstående epost. Kommentarer till detta inlägg räknas inte som en giltig anmälan. Jag kommer att bekräfta alla anmälningar per epost med lite ytterligare information om träffen. Om du har anmält dig men fortfarande inte mottagit någon bekräftelse från mig en vecka efter sista anmälningsdatum så har troligen din anmälan försvunnit i cyberrymden och då är det bara att höra av sig till mig igen.

Det här kommer att bli riktigt kul så se till att anmäla dig nu på en gång! Jag uppskattar också att få in anmälningar under den närmsta veckan då jag har mer tid över att administrera dem då än i slutet av augusti.

PS. För gärna vidare infon till din egen blogg så att det inte är någon som missar detta event.

*Att delta på själva träffen kommer inte att kosta något. Eventuellt kan det dock komma att bli självkostnadspris på provningen men vi ska förstås försöka se till att den också blir kostnadsfri. Om den skulle komma att kosta något kommer jag meddela alla deltagare per mail om detta. Deltagande i provningen är förstås helt frivilligt.

The return of the dragon

2011-08-09T12:14:00.000+02:00

I helgen var min glutenintoleranta kusin på besök så vi köpte nån sorts tobleronetårta som var glutenfri. Det blev lite kvar som jag tog till efterrätt efter middagen igår. Jag hade också kvar en skvätt Drakens DIPA i glaset. Vissa skulle säkert rynka på näsan åt att dricka DIPA med någon form av efterrätt, men faktum är att choklad överlag ofta lockar fram de fruktiga tonerna från humlen i ett öl. Beskan är faktiskt inte alls ett problem. Drakens DIPA är ju redigt fruktig som den är så ni kan ju tänka er vad som händer med den när man dricker den till en chokladkaka som lyfter fram fruktigheten ännu mer. Riktigt trevligt! Faktiskt den trevligaste kombination med just den ölen som jag prövat hittills.

Lambic till mat

2011-08-08T20:07:00.000+02:00

Jag har ganska länge gått i tankarna om att skriva något om hur lite ovanligare ölstilar passar till mat och nu har jag äntligen kommit till skott. Först ut blir lambic i dess olika former. Lambicer med sina speciella smaker kan vid en första anblick tyckas svåra att para ihop med mat men faktum är att de är fantastiska matöl.

Om vi startar innan middagen serveras så är såväl en frisk gueuze som en kriek ypperliga som välkomstdrinkar. Förutsatt att dina gäster inte är inbitna ölnördar så kommer denna underliga dryck garanterat funka som en isbrytare och få igång samtalet samtidigt som deras syrlighet kommer få det att vattnas i munnen och reta aptiten. Till maten kommer gueuzen till sin rätt med lätta, fräscha maträtter. Getostsallad är också en fin partner till en god gueuze. Ostens lite funkiga och lätt syrliga smak går grymt bra ihop med ölet.

Sen har vi förstås fisk. Ni som följer bloggen har säkert läst förut att jag inte äter så mycket fisk, men jag kan omöjligt tänka mig att en gueuze till en frisk och fin ceviche kan bli något annat än förtrollande gott. Moules frites, alltså kokta musslor och pommes frites, och gueuze är en klassisk belgisk kombination. Koka gärna musslorna i gueuze eller witbier också. Om du inte vill laga dem själv så är Akkurat i Stockholm smått kända för sina musslor och har också en mycket fin gueuzelista. Överhuvudtaget kan man nog säga att gueuze är lätt och frisk nog för att inte slå ut lättare fisk- och skaldjursrätter medan den stora syrligheten bör vara tillräcklig för att klara av fetare fisk som lax.

Går vi över till fruktlambic så är jag personligen förtjust i en kraftigare kriek med vilträtter och lammrätter. Även lite kraftigare fågel som anka och viltfågel gör sig fint med de syrliga körsbärssmakerna. Här kan man också experimentera på att göra en syrlig körsbärssås på kriek. Sötade fruktlambics kan vara lite väl läskliknande för att dricka som de är tycker jag, men de är grymt goda tillsammans med chokladiga efterrätter. Eller så kan man förstås pröva att blanda sin egen körsbärsstout.

Chokladefterrätt med sötad kriek - himlen

När det kommer till ostar så är jag personligen förtjust i att dricka gueuze till manchego, men även med mellankraftiga stinkande ostar som Stilton funkar fint. Traditionell fruktlambic med parmesan är en kombination värd att prova medan de sötade funkar bättre med färskostar som t ex mascarpone.

Ace of Spades 2011 premiärar på SBWF?

2011-08-08T14:06:00.000+02:00

Jag satt och kikade runt lite i utställarlistan till årets SBWF. Än så länge är det inte särskilt många utställare som fyllt i några produktlistor, men några är det i varje fall och en sak som jag särskilt la märke till är att Sigtuna Brygghus har fyllt i Ace of Spades 2011. Detta lär bli premiär för ölet, för var passar det bättre att lansera en ny specialöl än på Sveriges största ölfestival som dessutom 20-årsjubilerar i år?

Sigtuna har tänkt sig att Ace of Spades ska bli ett återkommande inslag där man släpper olika extremöl under samma namn, lite som Alesmith gör med sin Decadence till exempel. Bryggmästaren Mattias Hammenlind får fria händer att gå lös på bryggverket. Det kommer alltså inte bli en ny imperial stout på 18,5% utan nu blir det något nytt. På Beer Expo i Linköping i våras så pratade Mattias om att han hade tänkt sig en "quadrupel-IPA" på 20+ %, inspirerad av Dogfish Heads 120 Minute IPA. Det återstår väl att se om han har hållt sig till de planerna.

Biljetterna till höstens SBWF har förövrigt släppts och går att köpa via Ticnet.

Chorizogryta med Drakens DIPA

2011-08-07T21:32:00.000+02:00

Jag tror att jag har skrivit om den här lilla rätten förut i samband med någon öl-och-mat-provning men jag tycker den är så pass enkel och god att det är värt att ta upp den igen. Att lägga några extra kronor på korv av hög kvalitet gör stor skillnad. När jag är i Falun och lagar detta så använder jag choralizo från Siljans Chark som har 97 % köttinnehåll. Jag har prövat med Scans chorizo och skillnaden är stor.

ca 300 g chorizo (eller testa med annan kryddig korv), så god kvalitet som du kan hitta
ca 150 g rimmat sidfläsk alternativt bacon av god kvalitet
1 burk stora vita bönor
1 stor gul lök
1 stor vitlöksklyfta
1 burk krossade tomater
ca 2 tsk lantbuljongpulver (eller en halv, söndersmulad buljongtärning)

Hacka löken och tärna sidfläsket/baconet. Fräs på fläsket i en gjutjärnsgryta i sitt eget fett. När fettet börjat smälta, lägg i den hackade löken och låt det fräsa en stund. Skiva under tiden upp korven i ½-1 cm tjocka skivor. Lägg i korvskivorna och fortsätta fräsa på tills de börjar få lite färg. Skölj under tiden av bönorna. Lägg i krossade tomater, bönor och buljungpulver samt pressa i vitlöken och dra ner till medelvärme. Låt det hela puttra utan lock i en 15-20 minuter så att det reduceras ner till en ganska tjock konsistens. Kom ihåg att röra om då och då så att inget bränns fast. Smaka av på slutet, men både fläsket och buljongen bidrar ju med sälta så det är inte säkert att något mer salt behövs. Servera med ett gott matbröd.

Som ni säkert förstår av receptet så är det oerhört enkelt att laga detta, det genererar minimalt med disk och det är dessutom rimligt billigt. Det blir lite småmastigt som det är och en fräsch sallad kan vara gott till. Det räcker gott till 3-4 portioner men om man är lite extra hungrig kan man t ex dryga ut med lite röda linser som man har i samtidigt som tomaterna. Då får man också tillsätta lite extra vatten.

Jag drack en Oppigårds Drakens DIPA till ikväll, lite i brist på bättre alternativ faktiskt. Vill man njuta av humlen fullt ut i denna öl ska man inte dricka den till den här typen av mat, den lyfter nämligen fram malten väldigt mycket och ölets kropp känns nästan lite småfet och humlearomerna kommer först smygande mot slutet. Det blir en helt annan öl än om man dricker den i ensam majestät, nu blir det mer som en american strong ale än en DIPA. Det är gott till maten tycker jag, men det är nog inte en kombination för alla och den totala humleälskaren kan kanske se det som slöseri på DIPA. En frisk pilsner kan nog vara ett alternativ i sådana fall, eller en maltig brittisk ale.

Ny design

2011-08-07T14:04:00.000+02:00

Efter bara 1 år och 5 månader med den ursprungliga, oinspirerade designen så har jag nu äntligen fått tummen ur och gjort bloggen lite snyggare (tycker jag själv i alla fall). Ett otroligt stort tack till Amaru Ubillus som har skapat den nya, ursnygga loggan.

En del gamla inlägg där bilderna ligger brevid texten istället för mellan två stycken kan nu möjligen se lite konstiga ut eftersom de var anpassade efter ett smalare textfönster.

Dagbok från 8 dagar i Danmark

2011-08-04T20:35:00.000+02:00

Tisdag: Åker första klass hela vägen från Falun till Odense tack vare 50% sommarrabatt på första klass för SJ Prio-medlemmar. Hurra! Utnyttjar tiden och gratis internet till att blogga, glo på ölstatistik och nörda loss på BeerSwedenForum. 1,5 timme försenat till Odense och det är en trött man som kliver av tåget kvart i elva på natten.

Onsdag: Min flickvän har bjudit över några kompisar till lunch. Tar en Carlsberg till maten i brist på alternativ. Sämre öl än väntat, god mat dock. Snabbvisit på Vinens Verden innan vi ska vidare till svärföräldrarna i Esbjerg. Lämnar över lite svensk gåvoöl till bekanta. Plockar på mig en vardera av Pikeland Pils, Phoenix Pale Ale och 113 IPA från Sly Fox samt Mana Wheat och Big Swell IPA från Maui, samtliga på burk. Vi får lasagne till middag. Dricker en mycket trevlig Chablis till, i väntan på att mina burkar ska bli kylda. Vin kan ju också vara trevligt ibland!

Vi lär svärföräldrarna spela det fantastiska kortspelet Phase 10. Dricker Mana Wheat och 113 IPA till. Phase 10 är nämligen som bäst med öl till. Mana Wheat har en tydlig ton av konserverad ananas i aromen, lite märklig men spännande och rätt god. 113 IPA känns typiskt östkustsk. Jag kommer sist i kortspelet.

Torsdag: Firar ett mindre jubileum med min flickvän genom att ta färjan över till Fanö och cykla runt och kika lite. Obligatoriskt stopp på Fanö Bryghus där vi delar på en provbricka med fem smakprov. Fanös egna Kölsch, Lynghvede och Vadehav samt Debauched från Stillwater och Grassroots/Tired Hands Wachu Saison. Stabila öl med mycket spännande smaker. Lynghvede har redigt mycket smak av ljung medan Wachu Saison smakar rosenblad. Vadehav är bäst, en robust ale med kaffesmaker som jag annars förknippar med stout. Köper även med mig Grassroots Sofia Viola, Fanö Barrel Aged Jule Porter samt Grassroots/Cigar City Neither på flaska.

Kommer tillbaka till fastlandet och svänger förbi delibutiken Aakjers på vägen hem. Nöjer mig med en flaska Fantome Magic Ghost och kommer överens med mig själv att deras BBB Pop får vänta till en annan gång. Svalkar mig sedan med en fantastiskt snabbdrucken och läskande Pikeland Pils efter cykelturen innan det bär vidare ut på restaurangen Dronning Louis. Kikar lite på fatölen och trots att det finns några som känns intressanta, inklusive en cask ale, får det bli att dela på en flaska vin till maten istället. Fantastiskt trevlig mat, baconlindade tournedos med primörer, rödvinssås och ugnsbakad potatis. Potatisen är riktigt god, små fina färskpotatisar som har lagts i ett knyte av bakplåtspapper tillsammans med en klick smör och en rosmarinkvist.

Fredag: Flickvännen fyller år, hon verkar väldigt nöjd med presenterna. Puh, slapp man ha mer ångest över det. Dagen går i sakta mak. På kvällen vankas trerätters med tomatbruscetta till förrätt. Tar Phoenix Pale Ale till som är något trött men ändå trevlig. Nån form av gratinerade kycklingfiléer till huvudrätt med en superb Big Swell IPA till. Stort steg uppåt från Phoenix, folket på Maui verkar kunna sina grejer. Det är också min 999:e öl men jag beslutar mig för att nummer 1000 får vänta till morgondagen. Istället blir jag bjuden på en skvätt 17-årig Bowmore av svärfar. Brukar ha svårt för alkoholsmaken i starksprit överlag men det här går ner som en dans. Kanske bara krävs lite uppvärmning först? Vi äter daimglass till efterrätt och spelar Phase 10 igen. Den här gången vinner jag.

Lördag: Sover länge och packar sedan väskorna för återfärd till Fyn. Passar först på att dricka min öl nr 1000 som blir Grassroots Neither i solen på uteplatsen. Den är helt fantastisk! Håller den i topp 5 bland de tusen öl jag druckit. Vi åker till min flickväns mormors 70-årsfest som hålls i en by utanför Odense. Ölutbudet består av majslager i form av Odense Pilsner och Odense Classic från Albani. Testar en av varje och håller mig sedan till vinet.

Söndag: Vi sätter oss och kollar på alternativ för en weekendresa tillsammans i september. Att hitta flyg som är billiga från både Stockholm och Köpenhamn samt kommer fram någorlunda samtidigt är inte helt lätt men vi hittar några alternativ. London, Bryssel eller Berlin blir huvudkandidater. Vi bestämmer oss för att tänka på saken till morgondagen och åker och badar istället. På vägen hem stannar vi och handlar på Fakta och jag plockar på mig Ölfabrikken Pilsner, Randers American Brown Ale och Willemoes Ale, Porter och Stout från Vestfyen. Vi äter fajitas och även om pilsnern funkar att skölja ner maten med så var den tristare än väntat. Till kvällsfilmen äter vi blödande muffins och vaniljglass och portern, som ligger på 9,8% och är brygd med lakrits, sitter som ett smäck till med sin stora sötma.

Måndag: Vi bestämmer oss för Bryssel som destination för vår höstweekendresa. Flyg och hotell bokas och diverse små planer görs upp. Större delen av dagen går åt till planering. SMSar pappa hemma i Sverige och ber honom köpa hem lite Drakens DIPA till mig utifall den skulle hinna ta slut innan jag kommer tillbaka till Sverige. Middag blir köttbit med American Brown Ale till, en utsökt kombination och att ölen ändå inte var så fruktansvärt humlig tror jag bara var bra för kombinationens skull. Sedan kom vänner till tjejen över för lite kladdkaka och Phase 10. Vestfyen Willemoes Stout var lite speciell men satt redigt bra till kladdkaka och vaniljglas. Jag vann inte i kortspelet den här gången.

Tisdag: Börjar dagen med att shoppa lite. Först present till syrran som fyller år samma dag som jag kommer tillbaka till Falun, och sedan mer ölshopping. Först förbi HJ Hansen där jag plockar på mig en Rodenbach Vin de Cereale från 2004, som jag har druckit förut och vet är helt grym. Vidare till stammisstället Vinens Verden. Ölansvarige Mads verkar inte ha så mycket annat för sig idag och har massor av tid över att snacka öl och annat med mig. Ångrar mitt tidigare beslut om att inte köpa en Fantome BBB Pop och köper den här istället. Blir även två stycken vardera av Big Swell och Coconut Porter från Maui där en av vardera är lite resepresent till mina föräldrar och de andra två är för en kommande trade. Utöver det blir det Guava Grove och Big Sound från Cigar City, 8 Wired Tall Poppy, Brewdog Alice Porter, Kissmeyer Honey Porter, Hornbeer Dryhop, De Cam Oude Geuze och så en Clown Shoes Brown Angel. Den sistnämnda får jag gratis med kommentaren "äh, jag vet inte riktigt vad den ska kosta, du får den".

Armarna har blivit 10 cm längre under promenaden tillbaka till lägenheten, jäklar vad öl ska vara tung att släpa på. Slänger in Hornbeer Dry Hop och Alice Porter i kylen och så drar vi ut på tur till Fyns Hoved och sedan vidare för ett dopp i havet. Middag ikväll blir färsk pasta med en sås med kyckling, vitt vin, citron, mascarpone och basilika. Riktigt gott och kombinationen med Hornbeer Dryhop, en lager torrhumlad med massor av amarillo, är helt fantastiskt fin. Alice Porter får ackomponjera kvällsfilmen.

Onsdag: Tar tåget till Köpenhamn och hamnar självklart på den avskilda perrongen som ligger mycket längre bort än de andra så att jag får släpa mina öltyngda väskor och påsar ännu längre. Är hyfsat svettig när jag kommer fram till Ölbutikken. Plockar ut mina två flaskor Blåbär och köper även Evil Twin Istedgade Hipster Ale och Mikkeller Texas Ranger för att svalka mig med på plats i butiken. Hipstern är som gjord för denna varma sommardag, riktigt skönt fruktig och läskande. Rangern har betydligt mer chili, både smak och hetta, än den fatlagrade varianten. Blir nästan lite väl starkt mot slutet, men gott är det.

Lommar vidare till Mikkeller Bar med ännu tyngre väskor. Har haft vägarna förbi en gång förut, precis när de öppnade men då tog de inte VISA-kort och jag hade inga kontanter så den gången blev det inga öl. Nu tar de VISA-kort så det blir två små glas. Först den återupplivade Mikkeller Nelson Sauvignon som smakar riktigt jäkla häftigt. En smakupplevelse som inte går att beskriva med ord men det är en syrlig och mycket frisk ale med tydliga drag av såväl nelson sauvin som vitt vin. Fruktigheten är inte lik något jag smakat tidigare, det närmaste jag kan pricka in det som är lychee och papaya. Galet häftig öl! Träffar även två svenska grabbar som är nere och köper på sig whisky till sin whiskyklubb men som även passar på att dricka några goda öl. Får förklara och visa dem på kartan var Ölbutikken ligger då någon annan prickat in den lite fel åt dem. De är riktigt trevliga att snacka lite öl och whisky med och det är skönt att prata svenska igen efter att ha pratat med bara danskar i en vecka. Andra ölen blev RyeUnion Porter som är ett samarbetsöl från Grassroots och Duck-Rabbit. God och över medel men imponerar inte riktigt, men det är också svårt efter den föregående ölen.

Går vidare till tåget som ska ta mig till Uppsala via Stockholm, återigen i första klass hela vägen. Fixar ölrelaterade saker på datorn hela vägen upp till Stockholm. Tåget från Stockholm är såklart försenat så jag kommer till Uppsala en halvtimme sent och kliver in i lägenheten först vid halv tolv och är lagom trött.

Torsdag: Vaknar sju. Packar upp alla öl och tar något snabbt kort på härligheterna innan de ställs in i garderoben. Ska vidare till Falun och vill inte vänta på Tall Poppy tills jag kommer tillbaka till Uppsala så den får följa med. Väskorna blir plötsligt fjäderlätta och att gå ca 2 km till tågstationen med väskorna är inga problem. Sitter nu och väntar på att pestosmaken som ligger kvar i munnen från middagen ska försvinna lite till, sen ska jag fira IPA-dagen med en Drakens DIPA i kvällssolen på uteplatsen.

Slut på mitt-i-månaden-släpp

2011-07-31T14:22:00.000+02:00

Imorgon är det dags för lite nya öl på Systembolaget igen efter torkan i juli, men det är också ett släpp som markerar slutet på mitt-i-månaden-släppen. Systembolaget har nämligen valt att lägga de exklusiva lanseringarna, alltså de som bara kommer på hylla till vinkällarbutikerna (men kan beställas till övriga butiker), tillsammans med de övriga släppen i början av månaden istället för i mitten av månaden.

Personligen tycker jag att det här är en smärre försämring. Om man av någon anledning inte kan gå på Systembolaget i början av månaden så riskerar man att missa två släpp istället för ett. Dessutom gräver det större hål i plånkan i början av månaden. Ingen katastrofförändring men likväl en försämring, och det är ju aldrig av godo.

#1000

2011-07-30T15:42:00.000+02:00

Så har jag nått ett av de mål som jag satte upp för mig själv när jag började bli mer intresserad av öl: Att dricka ett tusen olika öl. Grassroots Neither, inköpt på Fanö Bryghus där den också är brygd, fick den stora äran. Det är den tredje i samarbetsserien mellan Cigar City, Grassroots och Hill Farmstead. De första två, Either och Or, som båda bryggdes hos Cigar City tyckte jag var riktigt goda, särskilt Or som jag håller som en av de bästa öl jag någonsin druckit.

Neither intogs tillsammans med min flickvän på en solig uteplats hos mina svärföräldrar i Esbjerg i Danmark och stunden kunde knappt ha varit bättre, trots att det bästa glasvalet var ett pintglas från Tuborg och en mild förkylning. Jag vill nog säga att det här också är ett av de bästa öl jag druckit i mitt liv, och definitivt den bästa DIPAn. Perfekt avvägd i alla aspekter och med en grymt trevlig humleprofil.

Jag passar på att säga skål till er kära läsare och hoppas att ni också får er något gott att dricka ikväll. Själv ska jag på 70-årskalas där det troligen bara serveras Odense Pilsner och Odense Classic från Albani, men jag får helt enkelt drömma mig tillbaka till Neither.

Flyttinventering av ölförrådet

2011-07-26T19:38:00.004+02:00

I söndags tyckte jag att det var dags att grundligt gå igenom ölförrådet igen för att se vad som finns och tänka över vad som borde drickas snart och framförallt vad jag ska fundera på att ta med till Uppsala och vad som kan få stå kvar i Falun på långtidslagring. När jag ändå höll på tänkte jag att det kunde vara kul att ta bilder på allt också. Så varför inte slänga upp allt på bloggen också? Sagt och gjort, här är alla olika öl jag har i källaren just nu. Om det är någon i Uppsalaområdet (jag räknar in Stockholm i det) eller Falunområdet som är sugen på att äga eller dricka någon av dessa kan man ju alltid höra av sig till mig på portersteken@gmail.com och komma med förslag på ett ölbyte eller bjuda in till en provning.

Att bjuda in till blindprovning

2011-07-26T15:57:00.000+02:00

I helgen som gick bjöd jag in två kompisgäng till en varsin blindprovning. Första provningen var med några som föredrar ljusare öl men som gärna dricker en Punk IPA eller någon av Oppigårds otaliga ljusare ales medan de två jag bjudit in till den andra provningen brukar köra på antingen ljus lager i stil med Pistonhead och Staropramen eller något rätt mörkt som t ex Guinness eller Samuel Adams mörkare sorter. Jag körde samma ölstilar på båda provningarna men bytte ut hälften av ölen till andra provning.

Den första provningen började jag med Pripps Blå 7,0 % som en liten slamkrypare. Jag blev själv överraskad av smaken. För det första hade jag väntat mig en tydlig alkoholton men märkte ingenting alls av det. Först tänkte jag att det kanske bara var jag som blivit för härdad mot alkoholsmak i öl, men när inte heller någon annan påpekade något om alkoholsmak så insåg jag att de nog lyckats gömma de extra två procenten. För det andra hade jag väntat mig en sämre maltkropp men den var faktiskt inte så dum. Inte så att jag vill dricka den igen men det var inga direkta felsmaker. Å andra sidan var den riktigt tråkig och med en något obehaglig beska på slutet.

Sedan körde vi på med Brewdog 77 Lager följt av en Leffe Blond som pappa köpt en låd 75or av i Tyskland och tröttnat på. Även Leffen överraskade mig positivt för även om den kanske inte var lika rik på nyanser som en del andra belgiska blondes så smakade den inte alls dumt och även de andra öste beröm över den. Oppigårds Amarillo uppskattades också väldigt mycket vilket i och för sig var väntat givet deras preferenser. Efter Leffen kom den humledosen nästan som en chock för dem men det tog inte många gissningar för att komma fram till att det var från Oppigårds.

Sedan höjde jag svårighetsgraden lite och hällde upp Aventinus. Vid det här laget spelade det i och för sig inte så stor roll att denna och efterföljande öl provades blint då mina kompisar ändå inte hade en aning om vad det var för sorts öl. Alla uppskattade den i alla fall och var överens om att det var en öl de kunde tänka sig att sitta och njuta av under en kväll. Därefter serverade jag den öl som jag sett mest framemot att "utsätta" dem för, nämligen Rodenbach Grand Cru. Den första som satte näsan i glaset slängde tillbaka huvudet så häftigt att man nästan blev orolig att han skulle få en whiplashskada. En annan frågade om det verkligen var öl i glaset och när jag intygat på heder och samvete att jag inte lurades med något annat än öl så undrade han om ölet faktiskt skulle smaka så. Jodå, sa jag, det ska det ju men vill du inte ha allt så är det helt okej att hälla över till mitt glas. Efter några försiktiga klunkar började han dock uppskatta den mer och sög till slut i sig hela sitt smakprov. Den växte tydligen på han som nästan fick whiplash också då han efter att hämtat sig från den initiala chocken började gilla den otroligt mycket och förklarade att den smakade som vin, fast bättre.

Avslutningsvis hällde jag upp en Yeti men den blev för mycket för alla och även jag tyckte att den inte riktigt var på topp. Funderar lite på om den kan ha befunnit sig i en åldersmässig dipp där humlen klingat av medan den inte hunnit mogna i de övriga smakerna.

Den andra kvällen inledde jag med en Swedish Elk Brew X-Strong. 33 cl med 7,5 procentig öl för en tia, hur bra kan det vara egentligen? Inte särskilt, den både doftade och smakade intensivt av söt och smörad majs. I likhet med den starka Prippen så smakade det dock inte något särskilt av alkohol. Alla var tämligen överens om att det bara kunde bli bättre, och det blev det snabbt när jag serverade St Eriks Pilsner. Det kom en gissning på "en sån där pale ale" och ärligt talat hade jag nog också nästan kunnat gissa på det om jag själv fått den blint. Den andra snackade om tallbarrste och tyckte att man nästan borde gå ut och sätta sig i skogen och dricka den där istället. Medan de var överens om att det här var något de hellre skulle njuta av i sakta mak så är det precis en sådan öl som jag själv kan suga i mig alldeles för snabbt.

Leffen jag serverat kvällen innan var den sista vi hade så istället försökte jag mig på en liten luring med en cider som någon glömt kvar efter min födelsedagsfest, mest bara för att se om de skulle fatta att det var en cider och de gjorde de förstås på en gång. Sen körde jag, precis som kvällen innan, med Oppigårds Amarillo där det gissades på IPA och det är ju egentligen väldigt nära. Aventinus uppskattades mycket och utsågs sedan till kvällens favorit av en. Det var precis lika roligt som kvällen innan att chocka med lite Rodenbach. En beskrev det som om man silat vatten genom en kompost och på sätt och vis kan jag nog förstå vad han menar även om jag tycker den är riktigt bra. Alla fick dock i sig sina smakprov.

Sista ölen ut fick bli Gonzo från Flying Dog och eftersom de här killarna vanligtvis dricker en hel del mörkt så hade jag väntat mig att det skulle bli en favorit. Så blev faktiskt inte fallet, för även om de gillade den så föredrog de Aventinus och Amarillo. Jag tyckte att humlen kändes piggare än i Yetin och som helhet var Gonzo också mer välbalanserad.

Det är alltid kul att bjuda in till ölprovning men det var extra kul att göra det blint och utsätta kompisarna för öl som Rodenbach Grand Cru. Precis som jag hade hoppats så blev det några aha-upplevelser för alla, även mig själv.

En ny infallsvinkel på fantombryggerifenomenet

2011-07-21T23:35:00.000+02:00

Jag satt just som bäst och spånade på ett kommande inlägg om att para ihop lambic med mat och kom att tänka på en sak. Nämligen att det förr i tiden inte var helt ovanligt i Belgien med så kallade negociants, dvs lambicblandare som köpte in vört och oblandad lambic för att lagra och blanda sina egna gueuzes med. Principen är ju faktiskt samma som för modern kontraktsbryggning. En gueuzeblandare låter någon annan brygga grundölen för att sedan lagra och blanda den själv. En fantombryggare tar själv fram sitt recept och låter sedan någon annan brygga den. Ingen av dem har ett eget bryggeri. Same same but different tycker jag.

Inte är det väl någon som ser ner på Hanssens Artisinaal bara för att de inte brygger sitt öl själva? Sug på den ni, fantombryggerimotståndare.

Sommarölen säljer bra

2011-07-19T22:39:00.000+02:00

Jag kan väl inte säga att jag varit särskilt delaktig i den stora försäljningen av sommaröl, men det är flera öl i sommarens tillfälliga sortiment som tagit slut helt. Jag var förbi bolaget idag och frågade personalen om några öl och det visade sig att Black Isle Yellowhammer, Brooklyn Summer Ale och Bocken I Paradiset helt enkelt tagit slut helt hos både depån och leverantören och inte verkar komma tillbaka något mer, så de flaskor som finns på hyllorna är troligen sommarens sista av dessa. Oppigårds Pale Summer Ale var tillfälligt slut hos leverantören och verkade inte komma tillbaka förrän början av augusti enligt deras information.

Uppenbarligen säljer alltså sommaralen väldigt bra. Positivt på sitt sätt förstås, men samtidigt vill man ju ha tillgång till de ölen hela sommaren, inte bara hälften av den. Sigtuna Summer IPA och St Eriks Sommar fanns fortfarande på hyllan så de tänkte jag inte på att fråga om.

Det verkar förresten också som att Cantillon Kriek har avnoterats från sortimentet på grund av större åtgång än vad de klarade av att leverera. Kanske var det något av en självuppfyllande profetia att många av oss trodde att de inte skulle klara av att leverera och bunkrade upp när den fanns på hylla och därmed gjorde just så att de inte kunde leverera i takt med försäljningen?